Book of Common Prayer
Psalm 105
Herrens gärningar mot sitt folk
1 Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
2 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
3 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
9 på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 De vandrade från folk till folk,
från ett land till ett annat.
14 Han tillät ingen att skada dem,
han straffade kungar för deras skull:
15 Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!
16 När han sände hungersnöd över landet
så att de led brist på bröd,
17 då sände han en man framför dem,
Josef som blev såld till slav.
18 Man slog hans fötter i bojor,
i järn låg han bunden,
19 till den tid då hans ord uppfylldes
och Herrens tal bevisade hans oskuld.
20 Då släpptes han på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över allt han ägde,
22 för att binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt
och mäktigare än deras ovänner.
25 Han förvandlade deras hjärtan,
så att de hatade hans folk
och handlade svekfullt mot hans tjänare.
26 Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 De gjorde hans tecken bland dem
och under i Hams land.
28 Han sände mörker och allt blev mörkt,
och de stod inte emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och deras fiskar dog.
30 Deras land vimlade av paddor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 Han befallde och svärmar av insekter kom,
mygg över hela deras land.
32 Han gav dem hagel i stället för regn
och sände eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinstockar och fikonträd
och bröt sönder träden i landet.
34 Han befallde och gräshoppor kom
och gräsmaskar i oräknelig mängd.
35 De åt upp alla örter i landet,
de åt upp grödan på marken.
36 Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av deras livskraft.
37 Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
Halleluja!
Ljusstaken av guld och de två olivträden
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen. 2 Han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra." 4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" 5 Ängeln som talade med mig svarade: "Förstår du inte vad de betyder?" "Nej, min herre", sade jag. 6 Då sade han till mig:
"Detta är Herrens ord till Serubbabel:
Inte genom styrka,
inte genom kraft,
utan genom min Ande,
säger Herren Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg?
Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark.
Ty han skall föra fram slutstenen
medan man ropar: Nåd, nåd över den!"
8 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
9 "Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus.
Hans händer skall också göra det färdigt
och du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er.
10 Ty vem vill förakta den ringa begynnelsens dag?
De gläds över att se murlodet
i Serubbabels hand,
dessa Herrens sju ögon
som far omkring över hela jorden?"
11 Jag frågade honom: "Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?" 12 Och jag frågade honom igen: "Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?" 13 Då sade han till mig: "Förstår du inte vad de betyder?" Jag svarade: "Nej, min herre." 14 Då sade han: "Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre."
Det nya livet i Kristus
17 I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, 18 deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten. 19 Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.
20 Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. 21 Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 22 Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, 23 och ni förnyas nu till ande och sinne. 24 Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.
Se noga till hur ni lever
25 Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så synda inte. [a] Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle. 28 Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. 29 Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. 31 Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. 32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
Jesus botar en lam man
9 Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] 2 Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." 3 Några skriftlärda tänkte: "Han hädar." 4 Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? 5 Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 6 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" 7 Då steg mannen upp och gick hem. 8 När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.[b]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln