Book of Common Prayer
Psalm 33
Herrens allmakt och nåd
1 Jubla i Herren, ni rättfärdiga,
att lovprisa honom hör de rättrådiga till.
2 Tacka Herren med harpa,
lovsjung honom till tiosträngad psaltare.
3 Sjung till honom en ny sång,
spela vackert under jubelrop.
4 Ty Herrens ord är rätt,
han är trofast i allt han gör.
5 Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 Himlen är skapad genom Herrens ord,
alla dess härskaror genom hans muns ande.
7 Han samlar havets vatten som i en hög,
han lägger djupen i deras förvaringsrum.
8 Hela jorden må frukta Herren,
alla som bor i världen må bäva för honom.
9 Ty han sade och det blev till,
han befallde och det stod där.
10 Herren gör hednafolkens planer om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 Men Herrens plan består för evigt,
hans hjärtas tankar från släkte till släkte.
12 Saligt är det folk som har Herren till sin Gud,
det folk han utvalt till sin arvedel.
13 Från himlen skådar Herren ner,
han ser alla människors barn.
14 Från sin boning blickar han ner
på alla som bor på jorden,
15 han som formar alla deras hjärtan,
han som känner till alla deras verk.
16 En kung segrar inte genom sin stora här,
en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar,
med all sin styrka räddar de inte.
18 Se, Herrens ögon ser till dem som fruktar honom,
till dem som väntar på hans nåd.
19 Han räddar deras själ från döden
och håller dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
på hans heliga namn förtröstar vi.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre,
ty vi sätter vårt hopp till dig.
3 och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: "Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: 4 Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. 5 Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. 6 Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."
7 När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom. 8 Allt folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har talat vill vi göra." Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.
16 På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. 17 Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. 18 Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt. 19 Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.
20 Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp.
Ett heligt prästerskap
4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. 6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.[a] 7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten,[b] 8 en stötesten och en klippa till fall.[c] De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.
9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,[d] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln