Book of Common Prayer
Psalm 2
Guds Son och hans motståndare
1 Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken fåfängliga tankar?
2 Jordens kungar reser sig
och furstarna rådslår med varandra
mot Herren och hans Smorde:[a]
3 "Låt oss slita sönder deras band
och kasta av oss repen."
4 Han som bor i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Han talar till dem i vrede,
i glödande harm förskräcker han dem:
6 "Det är jag som har insatt min konung
på Sion, mitt heliga berg."
7 Jag vill kungöra Herrens beslut.
Han sade till mig: "Du är min Son,
jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig,
så skall jag ge dig hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 Du skall krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor."
10 Handla nu vist, ni kungar,
låt varna er, ni domare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred
och ni går under på er väg,
ty snart kan hans vrede upptändas.
Saliga är alla som flyr till honom.
Psalm 85
Bön om ny nåd för Herrens folk
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Herre, förr var du nådig mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs fångenskap.
3 Du förlät ditt folks missgärning,
du övertäckte all dess synd. Sela.
4 Du lät all din förbittring fara
och vände dig från din vredesglöd.
5 Upprätta oss igen, du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 Skall du för alltid vara vred på oss,
skall din vrede vara från släkte till släkte?
7 Vill du inte göra oss levande igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, låt oss se din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk och sina fromma,
må de inte vända åter till dårskap.
10 Hans frälsning är nära dem som fruktar honom,
för att härlighet skall bo i vårt land.
11 Nåd och sanning skall där mötas,
rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanning skall växa upp ur jorden,
rättfärdighet blicka ner från himlen.
13 Herren skall ge oss det som är gott,
vårt land skall ge sin gröda.
14 Rättfärdighet skall gå framför honom
och bereda väg för hans steg.
Psalm 110
Den evige Konungen och Prästen
1 En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida,
till dess att jag har lagt dina fiender
som en fotapall under dina fötter."
2 Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion,
du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här,
i helig skrud kommer din unga skara inför dig,
som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 Herren har svurit och skall inte ångra sig:
"Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melki-Sedek."
5 Herren är på din högra sida,
han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hednafolken,
överallt skall döda ligga.
Han krossar huvuden över hela jorden.
7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen,
därför skall han lyfta huvudet högt.
Psalm 132
Davids löfte och Herrens löfte
1 En vallfartssång.
Tänk, Herre, på David,
på allt han fick utstå,
2 han som svor Herren en ed
och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob:
3 "Jag skall inte gå in i min hydda
och inte lägga mig på min bädd,
4 jag skall inte unna mina ögon sömn
eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt Herren,
en boning åt den Starke i Jakob."
6 Vi hörde det i Efrata,
vi fick veta det i skogsbygden.
7 Låt oss gå in i hans boning
och tillbe vid hans fotapall.
8 Stå upp, Herre, och kom till din viloplats,
du och din makts ark.
9 Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla.
10 För din tjänare Davids skull
må du inte visa bort din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,
en sann ed som han ej skall ta tillbaka:
"Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem,
då skall också deras barn
få sitta på din tron till evig tid."
13 Ty Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning.
14 "Detta är min viloplats till evig tid.
Här skall jag bo, och hit längtar jag.
15 Sions förråd skall jag rikligt välsigna,
de fattiga skall jag mätta med bröd.
16 Prästerna skall jag klä i frälsning,
och de fromma skall jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
jag har tillrett en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag klä i skam,
men på honom skall hans krona glänsa."
Israel skall komma tillbaka till sitt land
4 Det skall ske i den yttersta tiden,
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk skall strömma dit.
2 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisningen skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 Han skall döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en skall sitta under sitt vinträd
och under sitt fikonträd utan fruktan,
ty så har Herren Sebaots mun talat.
5 Ty alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi, vi skall vandra i Herrens, vår Guds, namn,
alltid och för evigt.
2 Men du, Betlehem Efrata,
som är så liten bland Juda tusenden,
från dig skall det åt mig komma
en som skall härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.
3 Därför skall han överge dem fram till den tid
då hon som skall föda har fött.
Då skall resten av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
4 Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds, namns höghet.
Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor
intill jordens ändar.
Guds kärlek och vår
7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.
31 Den som kommer ovanifrån[a] är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. 33 Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.
34 Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. 35 Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln