Book of Common Prayer
Psalm 119[a]
Den gudfruktiges tröst i Herrens ord
Alef
1 Saliga är de som vandrar i fullkomlighet,
de som lever efter Herrens undervisning.
2 Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt,
de som av allt hjärta söker honom,
3 de som inte gör det som är orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har givit dina befallningar
för att de skall hållas med all kraft.
5 O, att mina vägar vore rätta,
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte komma på skam
när jag tänkte på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
8 Dina stadgar vill jag hålla,
överge mig aldrig!
Beth
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
När han håller sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta,
låt mig inte fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta
för att jag inte skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, Herre!
Lär mig dina stadgar!
13 Med mina läppar förkunnar jag
alla domslut från din mun.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
Gimel
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren i din undervisning.
19 Jag är en främling på jorden,
dölj inte dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad
av ständig längtan efter dina domslut.
21 Du straffar de övermodiga, de förbannade,
dem som far vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt,
ty jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 Om än furstar sitter och rådslår mot mig
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Psalm 12
Klagan över den växande ondskan
1 För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
2 Fräls, Herre, ty de fromma är borta,
de trofasta har försvunnit från människors barn.
3 De talar lögn, den ene med den andre,
med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
4 Herre, utrota alla hala läppar,
den tunga som talar stora ord.
5 De säger:
"Genom vår tunga är vi starka,
våra läppar hjälper oss,
vem är herre över oss?"
6 "Eftersom de svaga utsätts för våld
och de fattiga klagar,
vill jag nu gripa in", säger Herren,
"jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
7 Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner på jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.
8 Du, Herre, skall bevara dem,
du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
9 Runt omkring drar ogudaktiga fram,
när uselhet prisas av människors barn.
Psalm 13
Under djup ångest
1 För sångmästaren. En psalm av David.
2 Hur länge, Herre, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
3 Hur länge skall jag oroas i min själ
och ängslas i mitt hjärta dagligen?
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
4 Se till mig och svara mig, Herre, min Gud!
Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
5 Låt inte min fiende säga:
"Jag blev honom för stark"
och mina ovänner glädja sig när jag vacklar.
6 Jag förtröstar på din nåd,
mitt hjärta jublar över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.
Psalm 14
De gudlösas dårskap
1 För sångmästaren, av David.
Dårarna säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och avskyvärda är deras gärningar,
det finns ingen som gör det goda.
2 Herren blickar ner från himlen
på människors barn
för att se om det finns någon förståndig,
någon som söker Gud.
3 Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
4 Förstår de ingenting,
alla dessa ogärningsmän,
de som äter mitt folk som om de åt bröd
och som inte åkallar Herren.
5 Där grips de av förfäran,
ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
6 Den betrycktes råd hånar ni,
ty Herren är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom frälsning för Israel!
När Herren gör slut på sitt folks fångenskap,
då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
12 Så säger Herren:
Liksom en herde räddar ur lejonets gap
ett par benpipor
eller en bit av ett öra,
så skall Israels folk räddas,
de som nu sitter i Samaria i sina soffors hörn
och på bäddar av damast.
13 Hör och vittna mot Jakobs hus,
säger Herren, Herren, härskarornas Gud:
14 Den dag då jag straffar Israel
för dess överträdelser,
skall jag låta straffet komma över Betels altaren,
så att altarhornen huggs av
och faller till marken.
15 Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus.
Elfenbenshusen skall bli förstörda
och många hus skall sopas bort,
säger Herren.
4 Hör detta ord, ni Basans kor[a] på Samarias berg,
ni som förtrycker de svaga
och krossar de fattiga,
ni som säger till era män:
"Tag hit, så att vi får dricka."
2 Herren, Herren har svurit vid sin helighet:
Se, dagar skall komma över er,
då man skall hämta upp er med metkrokar
och vad som är kvar av er med fiskkrokar.
3 Då skall ni söka er ut,
var och en genom närmaste öppning i muren,
och ni skall drivas bort till Harmon,
säger Herren.
Israels förhärdelse
4 Gå till Betel och bedriv er synd,
till Gilgal och bedriv än värre synd.
Bär på morgonen fram era slaktoffer,
på tredje dagen era tionden.
5 Förbränn syrat bröd till lovoffer,
lys ut frivilliga offer, ja, kungör dem.
Ty sådant älskar ni ju, ni Israels barn,
säger Herren, Herren.
Kristi återkomst
3 Detta är redan det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag genom mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, 2 så att ni tänker på vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna[a] och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni hört era apostlar förkunna. 3 Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er 4 och frågar: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse." 5 De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. 6 I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7 Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.
8 Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.[b]
Frågan om Jesu fullmakt
23 Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?" 24 Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25 Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? 26 Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet." 27 Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om de båda sönerna
28 "Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. 31 Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln