Book of Common Prayer

² I evighet vill jag sjunga
    om Herrens nådegärningar,
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
³ Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt,
i himlen är din trofasthet fast grundad."

⁴ "Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
⁵ Din ätt skall jag låta bestå för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.

⁶ Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet i de heligas församling.
⁷ Ty vem i skyn kan jämföras med Herren?
Vem bland Guds söner är Herren lik?
⁸ Gud är fruktansvärd i de heligas råd,
mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
⁹ Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
¹⁰ Du är den som råder över det stolta havet.
När dess böljor reser sig stillar du dem.
¹¹ Du krossade Rahab så att han låg som en slagen,
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
¹² Din är himlen, din är också jorden.
Du har grundat världen och allt som finns i den.
¹³ Norr och söder har du skapat,
    Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
¹⁴ Du har en arm med hjältekraft,
    mäktig är din hand, hög är din högra hand.
¹⁵ Rättfärdighet och rätt är din trons fäste,
nåd och sanning står inför ditt ansikte.

¹⁶ Saligt är det folk som vet vad jubel är,
Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
¹⁷ I ditt namn gläder de sig alltid,
    genom din rättfärdighet upphöjs de.
¹⁸ Ty du är deras styrka och prydnad,
genom din nåd upphöjer du vårt horn.
¹⁹ Ty han som är vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.

²⁰ På den tiden talade du i en syn
    till dina fromma och sade:
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
²¹ Jag har funnit min tjänare David
    och smort honom med min heliga olja.
²² Min hand skall uppehålla honom,
min arm skall styrka honom.
²³ Ingen fiende har något att fordra av honom,
ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
²⁴ Jag skall krossa hans ovänner framför honom,
jag skall slå ner dem som hatar honom.
²⁵ Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
²⁶ Jag skall lägga havet under hans hand,
strömmarna under hans högra hand.
²⁷ Han skall ropa till mig: "Du är min Fader,
min Gud och min frälsnings klippa!"
²⁸ Jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland kungarna på jorden.
²⁹ Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt,
mitt förbund med honom skall stå fast.

Detta såg Herren,
    och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
¹⁶ Han såg att ingen trädde fram,
    han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
    och hans rättfärdighet understödde honom.
¹⁷ Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
¹⁸ Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
    vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
¹⁹ Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
²⁰ Återlösaren skall komma till Sion
    och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse,
säger Herren.

⁶ Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron
som Gud såsom segerbyte^[a]
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa. Han som till det yttre
var som en människa
⁸ ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.
⁹ Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
¹⁰ för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden och under jorden,
¹¹ och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.^[b]