Book of Common Prayer
Psalm 5
Morgonbön under förföljelse
1 För sångmästaren, till nehilót,[a] en psalm av David.
2 Lyssna till mina ord, Herre!
Ge akt på mina suckar!
3 Hör mig när jag ropar om hjälp,
du min konung och min Gud,
ty till dig ber jag.
4 Herre, om morgonen hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt.
5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet,
den som är ond får ej bo hos dig.
6 De övermodiga består inte inför dina ögon,
du hatar alla ogärningsmän.
7 Du förgör dem som talar lögn,
Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men jag får gå in i ditt hus
genom din stora nåd.
Jag får tillbe i din fruktan,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 Herre, led mig genom din rättfärdighet
för mina förföljares skull.
Gör din väg jämn för mig.
10 Ty vad deras mun talar kan ingen lita på,
deras inre är fördärv,
en öppen grav är deras strupe
och sin tunga gör de hal.
11 Förklara dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall.
Driv bort dem för deras många synders skull,
ty de är upproriska mot dig.
12 Men låt alla som flyr till dig
få glädja sig.
I evighet skall de jubla,
ty du beskyddar dem.
I dig skall de fröjdas
som älskar ditt namn.
13 Ty du, Herre, välsignar den rättfärdige,
du omger honom med nåd som med en sköld.
Psalm 6
Bön och bönhörelse i djup nöd
1 För sångmästaren, till stränginstrument enligt sheminit.[b] En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din förtörnelse.
3 Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös,
hela mig, Herre,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4 Min själ är mycket förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Vänd tillbaka, Herre, rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.
6 Ty i döden tänker ingen på dig,
vem tackar dig i dödsriket?
7 Jag är trött av mitt suckande,
var natt blir min bädd genomvåt,
jag dränker sängen med tårar.
8 Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för alla mina fienders skull.
9 Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän,
ty Herren har hört min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 Alla mina fiender kommer på skam
och blir mycket förskräckta,
plötsligt viker de tillbaka med skam.
Psalm 10[a]
Klagan över de ogudaktigas övermod
1 Varför, Herre, står du så långt borta
och gömmer dig i nödens tider?
2 Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida.
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.
3 Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär,
den girige välsignar han och föraktar Herren.
4 I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud,
i alla hans tankar finns ej plats för Gud.
5 Framgångsrika är alltid hans vägar,
dina domar går högt över hans blickar,
han fnyser åt alla sina ovänner.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag skall inte vackla,
aldrig skall någon olycka drabba mig."
7 Hans mun är full av förbannelse,
av svek och förtryck,
under hans tunga finns olycka och elände.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna,
i hemlighet vill han döda den oskyldige,
hans ögon spanar efter den olycklige.
9 Han ligger i bakhåll på hemlig plats,
som ett lejon i sitt snår.
Han ligger i bakhåll för att gripa den svage,
han griper honom och drar in honom i sitt nät.
10 Han hukar sig ner,
han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta:
"Gud kommer inte ihåg det,
han har gömt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Stå upp, Herre!
Lyft din hand, o Gud,
glöm inte de svaga.
13 Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta
att du inte frågar efter det?
14 Du ser det,
du ger akt på olycka och jämmer
för att ta det i din hand.
Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,
du är den faderlöses hjälpare.
15 Bryt den gudlöses arm
och gå till rätta med de ondas ogudaktighet,
så att du inte finner den mer.
16 Herren är konung alltid och för evigt,
hednafolken utrotas ur hans land.
17 Du, Herre, hör de förtrycktas längtan,
du ger deras hjärtan mod,
du vänder ditt öra till dem
18 för att ge den faderlöse och förtryckte rätt.
Människor komna av jord skall inte längre vålla skräck.
Psalm 11
Förtröstan på Herren, den Rättfärdige
1 För sångmästaren, av David.
Till Herren har jag tagit min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel till ditt berg.
2 Se, de ogudaktiga spänner bågen,
de har lagt sin pil på strängen
för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
3 När grundvalarna rivs upp,
vad kan då den rättfärdige uträtta?"
4 Herren är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar
människors barn.
5 Herren prövar den rättfärdige,
men den ogudaktige och den som älskar våld,
dem hatar hans själ.
6 Han skall låta glödande kol och svavel regna över de ogudaktiga,
en glödhet vind är den kalk de får att dricka.
7 Ty Herren är rättfärdig,
han älskar rättfärdighet.
De rättrådiga skall se hans ansikte.
Israel utvald och förkastad
3 Hör detta ord som Herren har talat mot er, ni Israels barn,
mot hela det släkte som jag har fört upp
ur Egyptens land.
Så har han sagt:
2 Endast er har jag känt som mitt folk
av alla jordens släkter,
därför skall jag också straffa er
för alla era missgärningar.
3 Vandrar två tillsammans
utan att de kommit överens om det?
4 Ryter ett lejon i skogen
utan att det funnit något rov?
Ger ett ungt lejon till ett rytande i kulan
utan att det har tagit byte?
5 Fastnar en fågel i en fälla på marken
utan att någon snara är gillrad för den?
Slår en fälla upp från marken
utan att den gör någon fångst?
6 Stöter man i basun i en stad
utan att folket blir förskräckt?
Händer det en olycka i en stad
utan att Herren har vållat den?
7 Ty Herren, Herren gör ingenting
utan att ha uppenbarat sin hemlighet
för sina tjänare profeterna.
8 När lejonet ryter,
vem skulle då inte frukta?
När Herren, Herren talar,
vem skulle då inte profetera?
Domsord över Samaria
9 Ropa ut över Asdods palats
och över palatsen i Egyptens land,
säg: Kom samman på Samarias berg
och se den stora förvirring som där råder
och förtrycket mitt ibland dem.
10 De förstår inte att göra det rätta,
säger Herren,
de som samlar våld och fördärv i sina palats.
11 Därför säger Herren, Herren:
En fiende skall omringa landet,
riva ner ditt starka fäste
och plundra dina palats.
12 Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger. 13 Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser, så länge jag bor i detta tält. 14 Jag vet att jag plötsligt skall lägga av mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. 15 Men jag vill göra det jag kan för att ni också efter min bortgång alltid skall kunna minnas detta.
Inte myter utan gudomlig uppenbarelse
16 Det var inte några utstuderade myter[a] vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten:[b] "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." 18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan[c] går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.
Jesus i templet
12 Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor 13 och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. [a] Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
14 På tempelplatsen[b] kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. 15 När översteprästerna och de skriftlärda såg de under som han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de mycket upprörda 16 och frågade honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"?[c] 17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.
Jesus förbannar fikonträdet
18 När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig. 19 Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet. 20 När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" 21 Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske. 22 Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln