Book of Common Prayer
En bön för Herrens smorde
20 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Må Herren svara dig
på nödens dag,
må Jakobs Guds namn
bevara dig.
3 Må han sända dig hjälp
från helgedomen
och stödja dig från Sion.
4 Må han minnas alla dina offer
och ta emot dina brännoffer
med välbehag. Sela
5 (B) Må han ge dig
vad ditt hjärta önskar[a]
och fullborda alla dina planer.
6 Vi ska jubla över din frälsning
och lyfta baneret
i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
alla dina böner!
7 (C) Nu vet jag att Herren frälser
sin smorde.
Han svarar honom
från sin heliga himmel
med sin högra hands
frälsande storverk.
8 (D) Vissa prisar[b] vagnar
och andra hästar,
men vi prisar
Herren vår Guds namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss och står raka.
10 Herre, fräls!
Må kungen svara oss[c]
när vi ropar.
Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 (E) Herre, kungen gläds
över din makt,
hur högt jublar han inte
över din frälsning!
3 (F) Du ger honom
vad hans hjärta begär,
du nekar honom inte
vad hans läppar ber om. Sela
4 (G) Du möter honom
med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld
på hans huvud.
5 (H) Han bad dig om liv
och du gav honom det,
långt liv i evigheters evighet.
6 Stor blir hans ära
genom din frälsning,
majestät och härlighet
skänker du honom.
7 (I) Du gör honom till välsignelse
för evigt,
du fyller honom med glädje
inför ditt ansikte,
8 (J) för kungen litar på Herren.
Genom den Högstes nåd
ska han inte vackla.
9 Din hand ska nå alla dina fiender,
din högra hand ska nå
dem som hatar dig.
10 (K) Du ska sätta dem
som i en glödande ugn
när du visar ditt ansikte.
Herren ska sluka dem i sin vrede,
eld ska förtära dem.
11 (L) Du ska utrota deras livsfrukt
från jorden,
deras avkomma
från människors barn,
12 för de ville dra ondska över dig,
de smidde listiga planer
men förmår ingenting.
13 (M) Du ska driva dem tillbaka,
du ska sikta med din båge
mot deras ansikten.
14 Res dig[d], Herre, i din makt!
Vi vill spela och sjunga
om din väldiga kraft.
Den evige Kungen och Prästen
110 [a]En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter."[b]
2 [c]Din makts spira
ska Herren sträcka ut från Sion.
Härska mitt bland dina fiender!
3 [d]Villigt kommer ditt folk
när du samlar din här.
I helig skrud[e] kommer din ungdom
till dig,[f]
som dagg ur morgonrodnadens
sköte.
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
3 [b]Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 [c]Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar de enkla,
jag var i nöd och han frälste mig.
7 [d]Vänd om till din ro, min själ,
för Herren har varit god mot dig.
8 [e]Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag ska vandra inför Herren
i de levandes land.
10 [f]Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 [g]jag som sade i min ångest:
"Alla människor sviker[h]."
12 Hur ska jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn,
14 [i]jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 [j]Dyrbar i Herrens ögon
är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare,
din tjänarinnas son.
Du har lossat mina band.
17 [k]Åt dig vill jag offra lovets offer
och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Lova Herren, alla folk
Templet förstörs
8 På sjunde dagen[a] i den femte månaden av Babels kung Nebukadnessars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, överste för livvakterna[b], till Jerusalem. 9 (A) Han brände ner Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han i eld. 10 Murarna runt Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig. 11 Resten av folket – de som var kvar i staden och överlöparna som gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen – förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap. 12 (B) Men av de fattigaste i landet lämnade översten för livvakterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
Gedalja sätts över dem som är kvar
22 (A) Men över folket som blev kvar i Juda land, folket som Babels kung Nebukadnessar lämnade kvar, satte han Gedalja[a], son till Ahikam, son till Shafan. 23 När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att Babels kung hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa[b], nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja[c], maakatitens son, med sina män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: ”Var inte rädda för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå er väl.”
25 (B) Men i sjunde månaden[d] kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama av kunglig börd, med tio män. De slog ihjäl Gedalja och de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa.
26 (C) Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De var nämligen rädda för kaldeerna.
De dödas uppståndelse
12 (A) Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. 15 (B) Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. 16 För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. 19 Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.
20 (C) Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen[a] av de insomnade. 21 (D) Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 23 (E) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. 24 (F) Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.
25 (G) Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den sista fienden berövas döden sin makt, 27 (H) för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.[b] 28 (I) Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.
29 Vad uppnår annars de som döper sig för de döda[c]? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull?
Jesus vittnar om Johannes
7 (A) När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå[a] som vajar för vinden? 8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder finns i kungapalatsen. 9 Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 10 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.[b] 11 (B) Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han.
12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.[c] 13 Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 (C) och om ni vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. 15 Hör, du som har öron!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation