Book of Common Prayer
Bön om hjälp mot lögnare
120 En pilgrimssång[a].
Jag ropar till Herren i min nöd,
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ
från lögnaktiga läppar,
från falska tungor!
3 [b]Vad ska han ge dig,
och vad mer ska du få,
du falska tunga?
4 [c]Krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol[d].
5 Ve mig som bor i Mesheks land,
som lever bland Kedars hyddor![e]
6 Länge nog har min själ bott
bland dem som hatar frid.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord
är de redo till strid.
Hjälpen kommer från Herren
121 [f]En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
2 [g]Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 [h]Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 [i]Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 [j]Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.
7 [k]Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.
8 [l]Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [m]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [n]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [o]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [p]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Med blicken på Guds nåd
123 En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till dig,
du som tronar i himlen.
2 Som tjänarnas ögon
ser till sin herres hand,
som tjänarinnans ögon
ser till sin husfrus hand,
så ser våra ögon
till Herren vår Gud
till dess han förbarmar sig
över oss.
3 [q]Förbarma dig, Herre,
förbarma dig över oss,
för vi har fått nog av allt förakt.
4 [r]Vår själ har fått nog
av de säkras hån
och de stoltas förakt.
Befriad ur stor nöd
124 En pilgrimssång av David.
Hade inte Herren varit med oss
– så ska Israel säga –
2 hade inte Herren varit med oss
när människor reste sig mot oss,
3 [s]då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss.
4 Då hade vattnen dränkt oss,
strömmen översköljt oss,
5 [t]då hade de vilda vattenmassorna
översköljt oss.
6 Lovad är Herren
som inte lät oss bli rov
för deras käftar!
7 Vår själ kom undan
som fågeln ur jägarnas snara,
snaran brast och vi kom undan.
8 [u]Vår hjälp är i Herrens namn,
han som har gjort
himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 [v]En pilgrimssång.
De som förtröstar på Herren
är som Sions berg.
Det rubbas inte,
det står fast för evigt.
2 [w]Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 [x]Ondskans spira[y] ska inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga
inte ska sträcka sina händer
efter orätt.
4 Herre, gör gott mot de goda,
mot dem som har ärliga hjärtan!
5 [z]Men dem som viker av
på krokiga vägar
ska Herren föra bort
tillsammans med förbrytare.
Frid över Israel!
Från tårar till jubel
126 [aa]En pilgrimssång.
När Herren lät Sions fångar
komma åter,[ab]
då var det som om vi drömde.
2 [ac]Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel,
då sade man bland folken:
"Herren har gjort stora ting
med dem!"
3 Ja, Herren har gjort stora ting
med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
som strömmarna i Negev[ad]!
5 [ae]De som sår med tårar
ska skörda med jubel.
6 [af]Gråtande går de
och bär sitt utsäde,
jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Allt beror på Herrens välsignelse
127 [ag]En pilgrimssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
vakar väktaren förgäves.
2 [ah]Förgäves går ni tidigt upp
och sent till vila,
ni som äter mödans bröd.
Detsamma ger han sina vänner
när de sover.[ai]
3 [aj]Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt är en lön.
4 Som pilar i hjältens hand
är barn man får vid unga år.
5 Lycklig är den man
vars koger är fyllt med dem.
De behöver inte skämmas
när de går till rätta med fiender
i porten.
Mose och Aron inför farao
5 (A) Därefter gick Mose och Aron till farao[a] och sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” 2 (B) Men farao svarade: ”Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel.”
3 (C) Då sade de: ”Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd.” 4 Men kungen av Egypten sade till dem: ”Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!” 5 (D) Och farao fortsatte: ”Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!”
6 Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän: 7 ”Ni ska inte ge dem halm[b] till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva. 8 Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud! 9 Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner.” 10 Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: ”Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. 11 Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete.”
12 Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. 13 Slavdrivarna drev på dem och sade: ”Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!” 14 Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”
15 Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför gör du så mot dina tjänare? 16 Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel[c]. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk.” 17 Men han svarade: ”Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! 18 Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna.”
19 Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. 20 När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, 21 och de sade till dem: ”Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss.”
22 (E) Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? 23 Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”
Guds löfte om befrielse
6 (F) Men Herren sade till Mose: ”Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Min starka hand ska få honom att släppa dem, och min starka hand ska få honom att driva ut dem ur sitt land.”
Ett tecken för dem som inte tror
20 (A) Bröder, var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21 Det står skrivet i lagen[a]: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren. 22 Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende[b] utan för de troende.
23 Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 (B) Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i er[c]!"
Ordningen vid gudstjänsten
26 (C) Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm[d], en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. 28 Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.
29 (D) Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 (E) för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom i alla de heligas församlingar
39 Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 (A) Men låt allt ske värdigt och med ordning.
Frestelser och förförelser
42 (A) Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. 43 Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna[a], i elden som aldrig slocknar. 45 Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna. 47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, 48 (B) där deras mask inte dör och elden inte släcks.[b]
49 Var och en ska saltas med eld[c]. 50 (C) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation