Book of Common Prayer

Guds oföränderlighet och allmakt

Herren är kung

(1 Krön 16:23-33)

Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord

34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.^[a]

Folket bekänner sin synd

10 Medan Esra bad och bekände detta och låg framför Guds hus och grät samlades en stor mängd män, kvinnor och barn, och de grät alla bittert.

² Då sa Shekanja, Jechiels son av Elams släkt, till Esra: ”Vi har varit trolösa mot vår Gud genom att gifta oss med dessa främmande kvinnor från andra folk. Men trots detta finns det hopp för Israel. ³ Låt oss nu sluta ett förbund inför vår Gud att skicka iväg de här kvinnorna och de barn som de fött, i enlighet med vad min herre och de som fruktar vår Guds bud har rått oss till. Låt oss följa lagen. ⁴ Stå upp, för det är din uppgift. Vi är med dig. Fatta mod och gå till handling.”

⁵ Då reste Esra sig upp och lät ledarna för prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. De svor eden. ⁶ Sedan lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i Jochanans, Eljashivs sons, rum. Han varken åt mat eller drack vatten där i sin sorg över de återvändande fångarnas trolöshet.

⁷ Ett meddelande skickades sedan ut i Juda och Jerusalem att alla som återvänt skulle samlas i Jerusalem. ⁸ Den som inte kom inom tre dagar, i enlighet med ledarnas och de äldstes beslut, skulle få alla sina ägodelar förstörda. Själv skulle han uteslutas ur de hemkomnas gemenskap. ⁹ Inom tre dagar, den tjugonde dagen i nionde månaden, hade alla män från Juda och Benjamin samlats i Jerusalem. Hela folket slog sig ner på platsen framför Guds hus och darrade både för hela ärendets skull, och av regnet. ¹⁰ Då reste prästen Esra sig upp och talade till dem:

”Ni har varit trolösa genom att gifta er med främmande kvinnor och på det sättet gjort Israels skuld ännu större. ¹¹ Bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Ta avstånd från de andra folken i landet och från de främmande kvinnorna.”

¹² Då svarade hela församlingen med hög röst: ”Vi ska göra som du har sagt. ¹³ Men det är mycket folk här och det är regntid, så vi kan inte stanna här ute. Det här är inte heller något som kan klaras av på en eller två dagar, för vi har syndat mycket. ¹⁴ Låt därför våra ledare företräda hela församlingen. Låt alla dem i våra städer som har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider tillsammans med de äldste och domarna i varje stad, till dess att vår Guds glödande vrede i detta ärende har vänts bort från oss.”

¹⁵ De enda som motsatte sig det här var Jonatan, Asaels son, och Jachseja, Tikvas son, och Meshullam och leviten Shabbetaj understödde dem.

Många måste skilja sig

¹⁶ De som återvänt från fångenskapen gjorde som det föreslagits. Prästen Esra valde ut män som var familjeöverhuvuden, alla namngivna. Den första dagen i nionde månaden satte de sig ner för att undersöka saken. ¹⁷ Den första dagen i första månaden hade de avslutat genomgången av alla som gift sig med främmande kvinnor.

¹⁰ Sedan gjorde landshövdingen tecken till Paulus att det var hans tur och han började sitt tal:

”Jag vet att du har varit domare för det här folket i många år och det känns tryggt för mig när jag nu ska försvara mig. ¹¹ Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att tillbe. ¹² Man har inte kunnat finna att jag vare sig i templet, i synagogorna eller ute på gatorna skulle ha diskuterat eller ställt till oro bland folket. ¹³ De kan inte heller lägga fram några som helst bevis för att jag skulle ha gjort det som de nu anklagar mig för.

¹⁴ Men jag erkänner att jag följer Vägen som de kallar för en sekt. Genom detta tjänar jag våra förfäders Gud och jag tror på allt som lagen säger och som står skrivet hos profeterna. ¹⁵ Jag har samma hopp som de här männen, att en dag ska både de rättfärdiga och de orättfärdiga uppstå från de döda. ¹⁶ Därför gör jag mitt bästa för att alltid ha ett rent samvete inför Gud och människor.

¹⁷ Efter att ha varit borta i flera år återvände jag till Jerusalem med gåvor till de fattiga bland mitt folk och för att offra. ¹⁸ Och det var där i templet som man fick syn på mig. Jag hade just avslutat reningsceremonin och det var ingen folkmassa runtomkring mig och ingen som helst oro. ¹⁹ Men några judar från provinsen Asien var där och det är de som borde stå här inför dig, om de nu har något att anklaga mig för. ²⁰ Eller låt dem som är här tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför det judiska rådet, ²¹ om det nu inte var det som jag ropade då jag stod inför dem: ’Jag står inför rätta här idag på grund av de dödas uppståndelse!’ ”

¹² Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka. ¹³ Nej, bjud istället till festen dem som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda. ¹⁴ Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Liknelsen om den stora festen

(Matt 22:2-14)

¹⁵ En man som var med vid bordet och hörde detta, sa till honom: ”Lycklig är den som får komma till festmåltiden i Guds rike.”

¹⁶ Då svarade Jesus: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster. ¹⁷ När det sedan var dags för festen, sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’ ¹⁸ Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’ ¹⁹ En annan sa: ’Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till. Förlåt att jag inte kan komma!’ ²⁰ En tredje sa: ’Jag har just gift mig och kan inte komma.’

²¹ När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade. ²² Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’

²³ Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt. ²⁴ Men jag säger er att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”