Book of Common Prayer
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Klagan över landets och templets förstörelse
74 Maskil. Av Asaf.[a]
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2 Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3 Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4 Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5 Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6 De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7 De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8 De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9 Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10 Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13 Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14 du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]
15 Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16 Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17 Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18 Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20 Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21 Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22 Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23 Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
Esras grupp
(7:1—10:44)
Den andra gruppen av återvändande
(7:1—8:36)
Esras förfäder
7 Efter en tid, under den persiske kungen Artaxerxes regering, återvände Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, 2 son till Shallum, son till Sadok, son till Achituv, 3 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 4 son till Serachja, son till Ussi, son till Bucki, 5 son till Avishua, son till Pinechas, son till Elasar, son till översteprästen Aron.
6 Denne Esra kom från Babylon. Han var skriftlärd och hade mycket goda kunskaper om Moses lag, den som Herren, Israels Gud hade gett. Kungen gav honom allt han begärde, därför att Herren, hans Gud, höll sin hand över honom. 7 Också en del israeliter, däribland präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempeltjänare kom till Jerusalem under Artaxerxes sjunde regeringsår. 8 Esra kom till Jerusalem i den femte månaden i kungens sjunde regeringsår. 9 Han hade påbörjat sin resa från Babylon den första dagen i första månaden, och den första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, för hans Gud höll sin goda hand över honom. 10 Esra hade vigt sitt liv åt att studera och lyda Herrens lag och att undervisa Israel om lag och rätt.
Brevet från kung Artaxerxes
11 Detta är en avskrift av det brev som kung Artaxerxes överlämnade till prästen och den skriftlärde Esra, som var kunnig i Herrens bud och stadgar som han hade gett Israel:
12 ”Från Artaxerxes, kungars kung, till prästen Esra, som undervisar i lagen från himlens Gud, och så vidare.
13 Jag ger härmed en befallning om att varje israelit i mitt rike, även präster och leviter som vill resa till Jerusalem tillsammans med dig, får resa. 14 Kungen och hans sju rådgivare sänder dig för att undersöka om förhållandena i Juda och Jerusalem är i överensstämmelse med din Guds lag, som du förvaltar[a]. 15 Du ska också ta med dig det silver och guld som kungen och hans rådgivare har skänkt åt Israels Gud, som har sin boning i Jerusalem. 16 Dessutom ska du samla in det silver och guld du kan få från provinsen Babylonien liksom de frivilliga gåvor folket och prästerna skänker till sin Guds hus i Jerusalem. 17 För dessa pengar ska du köpa in tjurar, baggar och lamm, med tillhörande matoffer och drickoffer, och offra dem på altaret i er Guds hus i Jerusalem.
18 Det silver och guld som blir över kan du och dina bröder använda på det sätt som ni anser lämpligt enligt Guds vilja. 19 De kärl du fått för tjänsten i din Guds hus ska du lämna inför din Gud i Jerusalem. 20 Det du ytterligare behöver för din Guds hus och ska skaffa ska du få ut från de kungliga skattkamrarna.
21 Jag, kung Artaxerxes, sänder nu denna befallning till alla skattmästare i provinsen väster om Eufrat: Ni ska noggrant ge prästen Esra, som är lärare i himlens Guds lag, vad han än begär av er, 22 upp till tre och ett halvt ton silver, 35 kubik vete, tre och en halv kubik vin och tre och en halv kubik olja[b], och obegränsade mängder av salt. 23 Allt som himlens Gud kräver för sitt tempel ska noggrant göras, för varför skulle vi riskera Guds vrede mot kungen och hans söner? 24 Vi kungör också för er att ingen ska lägga vare sig skatt, avgifter eller tull på någon präst, levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan arbetare i detta Guds hus.
25 Och du, Esra, ska efter den visdom som Gud har gett dig, utse domare och lagmän att skipa rätt bland allt folket i provinsen väster om Eufrat, alla dem som känner till Guds lagar. Om någon inte känner till dem, ska ni undervisa dem. 26 Var och en som inte följer din Guds lag och kungens lag, ska omedelbart dömas, antingen till döden, förvisning[c], böter eller fängelse.”
Lammet och de 144 000
14 Sedan såg jag Lammet stå på Sions berg[a], och tillsammans med Lammet de 144 000[b], som hade Lammets namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. 2 Jag fick höra en röst från himlen, som lät som dånet av stora vattenmassor och som mullret av åska, eller som en hel orkester av harpor.
3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra levande varelserna och de tjugofyra himmelska ledarna. Ingen kunde lära sig den sången, utom de 144 000 som hade blivit friköpta från jorden. 4 Det är de som inte har orenat sig med kvinnor utan är rena som jungfrur.[c] De följer Lammet vart det än går, för de har blivit friköpta från jordens alla människor som en första skörd åt Gud och Lammet. 5 Man har aldrig funnit någon lögn i deras mun, de är fläckfria.
De tre änglarna
6 Efter det fick jag se en annan ängel, som flög mitt över himlen. Han hade ett evigt evangelium[d] att förkunna för dem som bor på jorden, för alla länder och stammar och språk och folk. 7 Han sa med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom äran, för stunden har kommit då han ska döma. Tillbe honom som skapade himlen och jorden och havet och vattenkällorna.”
8 En andra ängel följde efter honom och sa: ”Det stora Babylon har fallit, det har fallit, det som drog med sig alla folk i drickandet av sin otukts vredesvin.”[e]
9 Sedan följde en tredje ängel som sa med hög röst: ”Den som tillber odjuret[f] och dess bild och tar dess märke på pannan eller på handen 10 måste också dricka av Guds vredes vin, som outspätt har hällts upp i Guds vredes bägare. Och han ska plågas med eld och svavel inför de heliga änglarna och Lammet.[g] 11 Röken från deras plågor ska stiga upp i all evighet, och de ska inte få någon lindring vare sig dag eller natt, alla dessa som tillber odjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn[h]. 12 Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.”
13 Jag hörde en röst från himlen som sa: ”Skriv: lyckliga är de döda som från och med nu dör i Herren.” ”Ja”, säger Anden, ”de ska få vila från sitt arbete, för deras gärningar följer dem.”
Johannes döparens död
(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)
14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes[a] höra vad man berättade om Jesus, 2 och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”
3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. 4 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” 5 Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.
6 Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust 7 att han svor att ge henne vad hon än begärde. 8 Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” 9 Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. 10 Därför halshöggs Johannes i fängelset, 11 och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.
12 Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.