Book of Common Prayer
Tacksägelse och lovsång
66 För körledaren, en sång, en psalm.
Hylla Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära!
Höj en lovsång till honom!
3 Säg till Gud: ”Väldiga är dina verk!
För din stora makt kryper dina fiender inför dig.
4 Hela jorden böjer sig ner inför dig,
de lovar dig,
de prisar ditt namn.” Séla
5 Kom och se vad Gud har gjort,
hans väldiga gärningar för människobarn!
6 Han förvandlade havet till torrt land,
de kunde ta sig över floden till fots.
Låt oss glädjas i honom!
7 Han härskar med sin makt för evigt.
Han vakar över folken,
och de upproriska kan inte resa sig mot honom. Séla
8 Prisa vår Gud, ni folk,
och låt hans lov höras,
9 för han bevarar våra liv
och låter inte våra fötter vackla.
10 Gud, du har prövat oss
och renat oss som silver.
11 Du lät oss fångas i nätet
och lastade på oss en tung börda.
12 Du lät människor rida över oss.
Vi gick genom eld och vatten,
men du förde oss in i överflöd.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel,
för jag vill fullfölja mina löften till dig,
14 som mina läppar lovade och min mun uttalade
när jag var i nöd.
15 Jag vill offra till dig feta djur,
med rök från baggar.
Jag vill offra tjurar och bockar. Séla
16 Kom och lyssna, alla ni som fruktar Gud,
jag vill berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom,
och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft orätt inom mig
skulle Herren inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade Gud på mig
och hörde min bön.
20 Välsignad är Gud,
som inte avvisade min bön
och inte höll tillbaka sin nåd mot mig.
9 ”Vem vill han lära förstånd?
För vem vill han förklara budskapet?
För avvanda spädbarn
som just tagits från bröstet?
10 Ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där!”[a]
11 Med en främmande mun
och på ett okänt språk
ska Herren tala till detta folk,
12 han som sa till dem:
”Här är en viloplats,
låt den trötte vila,
här finns ro.”
Men de ville inte lyssna.
13 Herrens ord blir för dem
”ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där.[b]
Så ska de gå och falla baklänges,
göra sig illa,
gå i fällan och bli fångade.”
14 Så lyssna nu till Herrens ord,
alla ni hånfulla
som härskar över detta folk i Jerusalem.
15 Ni säger:
”Vi har slutit ett förbund med döden
och gjort en överenskommelse med dödsriket.
Stormfloden som kommer kan inte nå oss,
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och falskheten till vårt gömställe.”
16 Därför säger Herren, Herren:
”Se! Jag lägger en grundsten i Sion,
en beprövad sten,
en utvald hörnsten som är en säker grund.
Den som tror behöver inte ängslas[c].
Enhet genom Guds Ande
4 Därför vill jag, som sitter fängslad för Herrens skull, nu uppmana er att leva på ett sätt som är värdigt er kallelse. 2 Var alltid ödmjuka och milda, och behandla varandra med tålamod och kärlek. 3 Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, 4 så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp. 5 Det finns en Herre, en tro och ett dop, 6 en Gud, som är Fader till alla, är över allting, genom allting och i allting.
7 Men var och en av oss har fått nåden alltefter den gåva som Kristus har gett. 8 Därför sägs det:
”Han steg upp i höjden
och tog fångar,
och han gav människorna gåvor.”[a]
9 Att han steg upp måste ju betyda att han först hade kommit ner till jorden.[b] 10 Och han som kom ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allting. 11 Han gjorde några till apostlar, andra till profeter, evangelister, pastorer[c] och lärare. 12 De ska utrusta de heliga för deras tjänst att bygga upp Kristus kropp, 13 tills vi alla ska vara eniga i tron och i kunskapen om Guds Son, så att vi blir fullvuxna och mogna i likhet med Kristus fullhet.
14 Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit av vågorna och blåses åt olika håll av varje lärovind i bedrägliga mänskliga spel som med list lockar till villfarelser. 15 Nej, vi ska i kärlek hålla fast vid sanningen och i allting växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 16 Det är han som fogar samman hela kroppen och håller ihop den med hjälp av alla dess leder, genom att varje del ger sitt stöd med den kraft han har gett den. Så växer hela kroppen och byggs upp i kärlek.
Tacksägelse för räddning från en säker död
116 Jag älskar Herren,
för han har hört min röst och mina böner.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Dödens snaror omslöt mig,
dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
nöd och förtvivlan kom över mig.
4 Då ropade jag på Herrens namn:
”Herre, rädda mitt liv!”
5 Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren beskyddar de okunniga.
Jag var nere, och han räddade mig.
7 Nu kan min själ komma till ro på nytt,
för Herren har varit god mot mig.
8 Du har räddat mig från döden,
mina ögon från tårar
och mina fötter från att snava.
9 Jag får leva inför Herren
i de levandes länder.
10 Jag trodde när jag sa:
”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
”Alla människor är lögnare.”
12 Men vad kan jag nu göra för Herren
som tack för all hans godhet mot mig?
13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren.
15 För hans frommas död
är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har befriat mig från mina bojor.
17 Jag vill ge dig ett tackoffer
och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Uppmaning till alla folk att prisa Herren
117 Prisa Herren, alla nationer!
Lova honom, alla folk,
2 för hans nåd mot oss är stor,
och Herrens trofasthet varar i evighet.
Halleluja!
Löftet om den heliga Anden
15 Om ni älskar mig, så håller ni mina bud. 16 Jag ska be Fadern att han sänder er en annan Hjälpare[a] som för evigt ska vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, för världen ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, eftersom han är hos er nu och kommer att vara i er. 18 Jag ska inte lämna er föräldralösa utan jag ska komma till er. 19 Mycket snart ska världen inte se mig längre, men ni ska se mig för jag lever och ni kommer att leva. 20 Då ska ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och lyder dem han älskar mig och den som älskar mig, ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och visa mig för honom.”
22 Judas (inte Judas Iskariot) sa då till honom: ”Herre, varför ska du visa dig för oss och inte för världen?”
23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, så håller han sig till mina ord och då ska min Fader älska honom och vi ska komma till honom och stanna hos honom. 24 Den som inte älskar mig, håller sig inte till mina ord. Och ordet ni har fått höra kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. 25 Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er. 26 Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.
27 Jag lämnar frid efter mig, min frid ger jag åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte ängsliga! 28 Ni hörde mig säga till er: Jag går bort, men jag ska komma tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern för Fadern är större än jag. 29 Detta säger jag till er innan det händer, så att ni ska tro när det sedan händer. 30 Jag kan inte säga mycket mer till er för den här världens härskare närmar sig. Han har ingen makt över mig 31 men världen ska veta att jag älskar min Fader och gör vad Fadern har befallt mig.
Kom, så går vi härifrån!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.