Book of Common Prayer
145 Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig.
Svara mig, Herre, så ska jag följa dina bud!
146 Rädda mig, ropar jag,
och jag vill lyda dina befallningar.
147 Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken om natten
för att tänka på vad du sagt.
149 Lyssna till mig i din nåd, Herre,
och ge mig liv, så som du lovat i din lag.
150 Nu närmar sig de grymma och onda,
de som är långt borta från din lag.
151 Men du är nära, Herre.
Alla dina bud är sanna.
152 För länge sedan lärde jag känna dina befallningar,
jag vet att du har fastställt dem för evigt.
153 Se hur jag lider och rädda mig,
för jag har inte glömt din lag.
154 Ta dig an min sak och befria mig,
ge mig liv, som du har lovat.
155 Räddningen är långt borta från de onda,
för de bryr sig inte om dina bud.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv, så som du lovat i din lag!
157 Mina förföljare och fiender är många,
men jag viker inte från dina bud.
158 Jag känner avsky när jag ser de trolösa,
de som inte lyder ditt ord.
159 Se hur mycket jag älskar dina befallningar.
Ge mig liv, Herre, i din nåd.
160 Alla dina ord är sanna,
och dina rättfärdiga beslut är eviga.
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta bävar inför dina ord.
162 Jag är glad över dina ord,
precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar och avskyr falskhet,
men jag älskar din lag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga bestämmelser.
165 De som älskar din lag äger en djup frid,
och inget kan få dem att snubbla och falla.
166 Jag väntar på räddning från dig, Herre,
och jag följer dina bud.
167 Jag lyder dina befallningar,
och jag älskar dem högt.
168 Jag lyder dina stadgar och befallningar,
för du vet om allt vad jag gör.
169 Herre, låt mitt rop nå fram till dig!
Ge mig förstånd så som du lovat!
170 Lyssna till min vädjan
och rädda mig, så som du har sagt.
171 Min lovprisning flödar över
för att jag får lära mig dina bud.
172 Jag ska lovsjunga ditt ord,
för alla dina bud är rättfärdiga.
173 Grip in och hjälp mig,
för jag har valt att följa dina stadgar.
174 Herre, jag längtar efter din räddning,
och din lag är min glädje.
175 Låt mig få leva så att jag kan prisa dig.
Låt dina bud och lagar vara min styrka!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.
Kom du och sök reda på mig, din tjänare,
för jag har inte glömt bort dina bud.
Den gudfruktiges välsignelser
128 En vallfartssång.
Lycklig är den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Det du arbetat ihop får du äta av.
Du ska vara lycklig,
och det ska gå dig väl.
3 Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
och dina barn olivplantor vid ditt bord.
4 Så välsignas den som fruktar Herren.
5 Herren ska välsigna dig från Sion.
Du ska få se Jerusalems välgång
så länge du lever,
6 och du ska få leva för att se dina barnbarn.
Frid över Israel!
Förtröstan trots förföljelse
129 En vallfartssång.
”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
ska Israel säga,
2 ”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
Men de har inte besegrat mig.
3 Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
de har dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig.
Han har skurit av de gudlösas band.”
5 Alla som hatar Sion
ska vända tillbaka i skam.
6 De blir som gräs på taket,
som vissnar innan det börjar växa.
7 Den som skördar får inte en handfull av det,
och ingen binder samman en kärve av det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar:
”Herrens välsignelse är över er!
Vi välsignar er i Herrens namn.”
Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd
130 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör mitt rop,
lyssna till mina böner.
3 Om du, Herre, håller räkning på synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
5 Jag väntar på Herren,
jag väntar och sätter mitt hopp till hans ord.
6 Jag väntar på Herren mer än väktarna på morgonen,
ja, mer än väktarna på morgonen.
7 Israel, hoppas på Herren,
för hos Herren finns nåd,
hos honom finns full befrielse.
8 Han ska befria Israel från alla deras synder.
14 Prästen Hilkia, Achikam, Akbor, Shafan och Asaja gick därför till profetissan Hulda, hustru till Shallum, föreståndaren för klädkammaren, Tikvas son och Harchas sonson. Hon bodde i Jerusalem i Nya Staden. När de talade med henne om detta, 15 svarade hon dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 16 Så säger Herren: Jag kommer att låta olycka drabba denna plats och dess invånare, så som det står omtalat i boken kungen av Juda har läst. 17 De har övergett mig, tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom allt de gjort, och därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte släckas.’ 18 Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga Herren: ’Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 19 Därför att du är bedrövad i ditt innersta och har ödmjukat dig inför Herren, sedan du fått höra mina ord mot denna plats och dess invånare, för att de skulle väcka fasa och förbannelser, och du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, har jag hört dig, säger Herren. 20 Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats.’ ”
De återvände till kungen med detta svar.
Josia gör slut på all avgudadyrkan
(2 Krön 34:3-7; 34:29-33)
23 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 Han gick upp till Herrens hus, tillsammans med alla män i Juda, alla invånarna i Jerusalem, präster och profeter och allt folk, både små och stora. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i Herrens hus. 3 Kungen stod vid sin pelare och förnyade inför Herren förbundet, så att de skulle hålla sig till Herren, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och sin själ fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev. Och hela folket trädde in i förbundet.
23 Detta har jag själv fått från Herren och för det nu vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, 24 tackade Gud för det, bröt det och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig.” 25 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
26 Varje gång ni äter det brödet och dricker från den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, ända tills han kommer tillbaka. 27 Den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herrens kropp och blod. 28 Innan man äter av brödet och dricker från bägaren måste man därför pröva sig själv. 29 För om man äter och dricker utan att tänka på att det handlar om Herrens kropp[a], då blir man dömd. 30 Det är därför det finns så många svaga och sjuka ibland er, och många har till och med dött.[b] 31 Men om vi bara granskar oss själva, så slipper vi att bli dömda. 32 När Herren dömer och straffar oss är det för att vi inte ska bli fördömda tillsammans med världen.
33 När ni, mina syskon, samlas för att äta, ska ni alltså vänta på varandra. 34 Om någon är hungrig ska han först äta något hemma hos sig, så att ni kan samlas och äta tillsammans utan att riskera att bli dömda. Resten ska jag undervisa er om när jag kommer.
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
(Mark 2:14-17; Luk 5:27-32)
9 När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.
10 När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och lärjungarna.
11 Fariseerna var upprörda. ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus lärjungar. 12 Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13 Gå härifrån och försök förstå vad som menas med detta: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer.’[a] Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
(Mark 2:18-22; Luk 5:33-39)
14 En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: ”Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?”
15 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 16 Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. 17 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, för då har man både vin och säckar kvar.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.