Book of Common Prayer
Lovprisning för Guds lag
119 Lyckliga är de som lever klanderfritt
och följer Herrens lag[a].
2 Lyckliga är de som följer hans befallningar
och helhjärtat söker honom,
3 de som inte gör något ont
utan följer hans vägar.
4 Du har gett dina befallningar
för att de ska följas noggrant.
5 Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad
för dina bud!
6 Då skulle jag inte behöva skämmas
när jag betraktar alla dina bud.
7 Jag prisar dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.
8 Jag tänker hålla dina bud.
Överge mig aldrig!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
Jo, genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag har sökt dig helhjärtat.
Låt mig inte irra bort från dina bud!
11 Jag har lagt dina ord på minnet,
för att hålla mig borta från synd mot dig.
12 Välsignad är du, Herre,
lär mig dina bud!
13 Jag förkunnar alla de beslut
som du har uttalat.
14 Jag gläder mig över att följa dina förordningar,
såsom man gläder sig över rikedom.
15 Jag begrundar dina stadgar
och beaktar dina vägar.
16 Jag är glad för dina stadgar
och ska aldrig glömma ditt ord.
17 Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva,
så vill jag lyda ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag kan se allt det underbara i din lag.
19 Jag är en främling på jorden.
Dölj inte dina bud för mig.
20 Mitt inre slits ständigt sönder
av längtan efter dina beslut.
21 Du tillrättavisar de stolta,
de förbannade, som irrar bort från dina bud.
22 Ta ifrån mig hån och förakt,
för jag lyder dina befallningar.
23 Om än furstar sitter och talar illa om mig,
tänker din tjänare på dina bud.
24 Dina befallningar är min glädje
och mina rådgivare.
Klagan över ondskan
12 För körledaren, enligt sheminit[a]. En psalm av David.
2 Herre, rädda mig! De fromma är borta,
de trofasta människorna finns inte kvar.
3 Alla ljuger för varandra,
de talar med hala tungor ur delade hjärtan.
4 Må Herren göra slut på de hala tungorna,
tysta deras stora ord.
5 De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”
6 ”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad[b].”
7 Herrens ord är rena,
som silver som renats i smältugnen sju gånger.
8 Herre, du som bevarar dem,
beskydda oss alltid för detta släkte!
9 Överallt där uselheten prisas
stryker de gudlösa omkring.[c]
Klagan i en ångestfylld situation
13 För körledaren. En psalm av David.
2 Hur länge, Herre, ska du glömma mig?
Hur länge ska du gömma ditt ansikte för mig?
3 Hur länge måste jag brottas med mina tankar,
bära denna ängslan inom mig dag efter dag?
Hur länge ska min fiende ha övertaget?
4 Se på mig och svara, Herre, min Gud!
Upplys mina ögon, låt mig inte somna in i döden.
5 Låt inte min fiende säga: ”Jag har besegrat honom!”
Låt inte mina ovänner få glädjas över mitt fall.
6 Jag förtröstar på din nåd,
och mitt hjärta gläder sig över din räddning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
för han har varit god mot mig.
Gudsförnekelsens dårskap
(Ps 53)
14 För körledaren. Av David.
Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
det finns ingen som gör det goda.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna
för att se om det finns någon med förstånd,
någon som frågar efter Gud.
3 Men alla har vänt sig bort,
alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda,
inte en enda.
4 Förstår de då ingenting, alla de som gör orätt,
de som äter mitt folk som man äter bröd,
de som inte ber till Herren?
5 Men de ska bli skräckslagna,
för Gud är hos de rättfärdiga.
6 Ni hånar den fattiges planer,
men Herren är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom räddning för Israel!
När Herren återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.
17 Sedan gick han hem och talade om för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja hur det låg till. 18 Han uppmanade dem att be himlens Gud visa dem barmhärtighet och avslöja hemligheten, så att Daniel och hans kamrater inte skulle avrättas med de övriga visa i Babylon.
19 Om natten uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn. Daniel prisade då himlens Gud 20 och sa:
”Välsignat är Guds namn
i all evighet,
för visheten och kraften är hans.
21 Han låter tider och skeden skifta.
Han avsätter kungar,
och han tillsätter kungar.
Han ger de visa deras vishet
och de förståndiga deras förstånd.
22 Han avslöjar det som är djupt och fördolt,
han vet vad som finns i mörkret,
och hos honom bor ljuset.
23 Dig, mina förfäders Gud,
tackar och prisar jag,
för du har gett mig vishet och kraft,
och nu har du låtit mig veta
det som vi bad dig om.
Du har låtit oss veta
svaret på kungens fråga.”
Daniel tyder drömmen
24 Sedan gick Daniel till Arjok, som fått befallningen av kungen att avrätta Babylons alla visa män, och sa till honom: ”Avrätta inte de visa i Babylon! För mig bara till kungen, så ska jag berätta för honom uttydningen.”
25 Arjok skyndade iväg med Daniel till kungen och sa till honom: ”Jag har hittat en man bland de judiska landsflyktiga som kan ge kungen uttydningen.”
26 Kungen frågade Daniel, som fått namnet Belteshassar: ”Kan du tala om för mig vad jag drömde och vad det betyder?”
27 Daniel svarade kungen: ”Den hemlighet kungen frågar om kan inga visa män, besvärjare, magiker eller teckentydare avslöja för kungen. 28 Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i framtiden[a]. Detta var din dröm och dina syner du hade på din bädd:
29 Du, o kung, låg på din bädd och kom att tänka på vad som ska ske i framtiden. Han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. 30 Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte därför att jag skulle vara visare än alla andra levande varelser, utan för att du, o kung, ska få veta dess betydelse och förstå dina innersta tankar.
12 Jag skriver till er, mina barn:
era synder har blivit förlåtna för hans namns skull.
13 Jag skriver till er, fäder:
ni har lärt känna honom som finns till från början.
Jag skriver till er som är unga:
ni har besegrat den Onde.
14 Jag har skrivit till er, barn:
ni har lärt känna Fadern.
Jag har skrivit till er, fäder:
ni har lärt känna honom som finns till från början.
Och jag har skrivit till er som är unga:
ni är starka
och Guds budskap förblir i er,
och ni har besegrat den Onde.
15 Älska inte världen och det som finns i den, för om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Allt det som finns i världen, de fysiska begären, ögonens begär, livet man skryter över, sådant kommer inte från Fadern, utan från världen. 17 Och världen ska gå under med sina lockelser. Men den som gör Guds vilja består för evigt.
Jesus ber för alla troende
20 Men jag ber inte bara för dem utan också för alla som börjar tro på mig genom deras ord. 21 Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig. 22 Den härlighet du gav mig, den har jag gett till dem för att de ska bli ett så som vi är ett, 23 jag i dem och du i mig, så att deras enhet blir fullkomlig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem så som du har älskat mig. 24 Fader, jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är, så att de kan se den härlighet du gav mig eftersom du älskade mig redan innan världen skapades.
25 Rättfärdige Fader, världen känner dig inte men jag gör det och de vet att du har sänt mig. 26 Jag har låtit dem lära känna dig och jag ska fortsätta att göra det, så att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.