Book of Common Prayer
Herren är ärans kung
24 En psalm av David.
Jorden tillhör Herren och allt som finns där,
världen och alla som bor i den.
2 Han är den som lagt dess grund på haven,
fäst den på strömmande vatten.
3 Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får ställa sig på hans heliga plats?
4 Den som har skuldfria händer och ett rent hjärta,
den som inte vänder sig till meningslösa gudar,[a]
den som aldrig svär falskt.
5 Han får välsignelse av Herren,
rättfärdighet från sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte
som söker dig, Jakobs Gud.[b] Séla
7 Slå upp er, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
och låt härlighetens kung stiga in!
8 Vem är härlighetens kung?
Det är Herren,
stark och mäktig, oslagbar i strid.
9 Slå upp er, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
och låt härlighetens kung stiga in!
10 Vem är denne härlighetens kung?
Härskarornas Herre,
han är härlighetens kung. Séla
Herrens ära och makt
29 En psalm av David.
Ge Herren, ni Guds söner,
ge Herren ära och makt!
2 Ära honom för hans härliga namn!
Böj er inför Herren i helig skrud[a].
3 Herrens röst hörs över vattnen,
Gud, den upphöjde, dundrar.
Herrens röst hörs över de stora vattnen.
4 Herrens röst är väldig,
Herrens röst är praktfull.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får Libanon att hoppa som en kalv
och Sirjon som en vildoxe.
7 Herrens röst slår med ljungande blixtar.
8 Herrens röst skakar öknen,
Herren skakar Kadeshöknen.
9 Herrens röst får hindarna att kalva,
den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”
10 Herren satt på sin tron vid syndafloden,
Herren sitter på sin tron för evigt.
11 Herren ger sitt folk styrka.
Herren välsignar sitt folk med frid.
Lovprisning för Herrens godhet
103 Av David.
Lova[a] Herren, min själ!
Hela mitt innersta ska prisa hans heliga namn.
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt det goda han har gjort.
3 Han förlåter mig alla mina synder.
Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig från graven.
Han kröner mig med nåd och barmhärtighet.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott,
och jag blir ung igen som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar de förtryckta rättvisa.
7 Han lät Mose få veta hans förehavanden,
och Israels folk hans gärningar.
8 Herren är barmhärtig och nådig,
sen till vrede och rik på nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta,
hans vrede varar inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss som våra synder förtjänar,
han lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Så hög som himlen är över jorden
så stor är hans nåd mot dem som fruktar honom.
12 Så långt bort som öster är från väster
kastar han våra överträdelser från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 För han vet hur vi är skapade,
han minns att vi bara är stoft.
15 Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som en blomma på ängen;
16 när vinden drar fram över den är den borta,
och dess plats kommer inte ihåg den mer.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
mot dem som fruktar honom,
och hans rättfärdighet till kommande generationer,
18 till dem som håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har rest sin tron i himlen,
och han regerar över allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar, ni mäktiga,
som lyder och utför hans befallningar.
21 Lova Herren, alla hans härskaror
som tjänar honom och gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt där han härskar.
Lova Herren, min själ!
En kung ska komma
9 Ropa ut din glädje, dotter Sion!
Jubla högt, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig.
Han är rättfärdig och segerrik[a].
Han kommer i ödmjukhet, ridande på en åsna,
ja, på ett åsneföl.
10 Jag ska ta bort alla stridsvagnar från Efraim
och föra bort alla hästar från Jerusalem.
Krigsbågarna ska förstöras,
och han ska förkunna fred för folken.
Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden till jordens ände.
Folkets upprättelse
11 På grund av blodsförbundet med dig
ska jag släppa dina fångar fria
ur den vattenlösa brunnen.
12 Kom tillbaka till fästet,
ni fångar som har ett hopp!
Jag meddelar i dag
att jag ska ge er dubbelt igen.
9 På den dagen tänker jag förgöra alla folk som kommer mot Jerusalem.
Klagan över Den genomborrade
10 Över Davids ätt och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta en nådens och bönens ande[a]. De ska se upp till mig som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta bittert som man gråter över den förstfödde. 11 Den dagen ska sorgen i Jerusalem bli lika stor som sorgen över Hadad-Rimmon på Megiddoslätten.
Den renande källan
13 ”Den dagen ska en källa öppnas för Davids ätt och för Jerusalems invånare, för att rena dem från synd och orenhet.
Herden slås, fåren skringras
7 Upp, svärd, mot min herde,
mot den man som stod mig nära,
säger härskarornas Herre.
Slå herden, så att fåren skingras![a]
Jag lyfter min hand mot de små.
8 I hela landet, säger Herren,
ska två tredjedelar utplånas,
men en tredjedel ska bli kvar där.
9 Den tredjedelen ska jag föra genom eld,
rena den som silver renas,
pröva den som guld prövas.
De ska ropa till mig,
och jag ska svara dem.
Jag ska säga: ’Det här är mitt folk,’
och de ska säga: ’Herren är min Gud.’ ”
12 Kämpa trons goda kamp. Håll fast vid det eviga livet, som du kallades till när du avlade den goda trosbekännelsen inför många vittnen.
13 Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som med en god bekännelse vittnade inför Pontius Pilatus: 14 bevara denna befallning, så att det inte finns något befläckat eller något att anklaga dig för, till den dag vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka, 15 som den salige och ende härskaren ska låta oss få se när tiden är inne, han som är alla kungars Kung och alla herrars Herre, 16 han som är den ende som är odödlig och bor i ett ljus som ingen människa kan närma sig. Ingen människa har någonsin sett honom eller kan se honom. Hans är äran och makten i all evighet. Amen.
Jesus rensar templet
(Mark 11:15-19; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)
12 Sedan gick Jesus in i templet och drev ut alla köpmännen och deras kunder ur templet. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.[a] 13 Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till ett rövarnäste.”[b]
14 Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. 15 Men när översteprästerna och de skriftlärda såg dessa märkliga under och små barn som ropade på tempelområdet: ”Hosianna, Davids Son”[c], blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” 16 ”Jo”, svarade Jesus. ”Men har ni inte läst:
’Av barns och småbarns mun
har du gjort en lovsång till dig[d]?’ ”
17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han stannade över natten.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.