Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 95

En uppmaning att hylla och lyda Herren

95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
    jubla inför vår frälsnings klippa!
Kom till honom med tacksamhet!
    Låt oss sjunga lovsånger till honom,

för Herren är en stor Gud,
    en stor kung över alla gudar.
I hans hand är jordens djup,
    och honom tillhör bergstopparna.
Hans är havet, för han har gjort det,
    och det torra landet, som hans händer har format.

Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
    inför Herren, vår skapare,
för han är vår Gud! Vi är hans folk,
    fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:
”Förhärda inte era hjärtan,
    som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
där era fäder satte mig på prov,
    de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
    och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
    De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
    ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”

Psaltaren 88

Bön om räddning i stor nöd

88 En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren, till Mahalat-leannót. Maskil. Av esrachiten Heman.[a]

Herre, min räddnings Gud,
    jag ropar inför dig dag och natt.
Låt min bön komma till dig,
    lyssna till mitt rop!

Jag är bedrövad i djupet av min själ,
    och jag närmar mig dödsriket.
Jag räknas till dem som ska begravas,
    jag är en man utan kraft.
Jag har lagts[b] bland de döda,
    likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.

Du har lagt mig i gropen,
    i det djupaste mörker.
Din vrede vilar tung över mig.
    Våg efter våg väller över mig. Séla
Du har drivit mina vänner ifrån mig
    och fyllt dem med avsky för mig.
    Jag är fångad och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt.

Varje dag ropar jag till dig, Herre,
    jag sträcker ut mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda?
    Reser sig deras andar[c] för att prisa dig? Séla
12 Talar man i graven om din nåd,
    i avgrunden om din trofasthet?
13 Är dina under kända i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

14 Jag ropar till dig, Herre,
    och på morgonen stiger min bön till dig.
15 Varför förkastar du mig, Herre?
    Varför döljer du ditt ansikte för mig?

16 Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
    Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
17 Din vrede har svept över mig,
    jag går under av all skräck.
18 Den omger mig likt vatten hela dagen,
    den sluter sig kring mig från alla sidor.
19 Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
    den som nu känner mig är mörkret.

Psaltaren 27

Förtröstan på Herren, bön om hjälp

27 Av David.

Herren är mitt ljus och min frälsning.
    Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
    Vem behöver jag bäva för?

När onda människor kommer emot mig
    för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
    ska de själva snubbla och falla.
Även om en armé skulle omringa mig,
    behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
    är jag trygg.

Det enda jag ber Herren om,
    det jag längtar efter,
    är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
    se Herrens ljuvlighet
    och söka honom i hans tempel.
Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
    han gömmer mig i sitt tält,
    han för mig upp på en klippa.

Jag kan lyfta mitt huvud
    inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
    och jag vill sjunga till Herrens ära.

Hör när jag ropar, Herre,
    var nådig mot mig och svara mig!
I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
    Dig, Herre, vill jag söka.[a]
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
    förkasta mig inte, överge mig inte,
    min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
    led mig på en rak stig
    för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
    för falska vittnen reser sig mot mig,
    och de andas våld.

13 Men jag är övertygad om
    att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
    Vänta på Herren!

Job 19:21-27

21 Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
22 Varför måste ni förfölja mig
    som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?

23 Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24     graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25 Men jag vet att min förlossare[a] lever
    och att han till sist ska träda fram över jorden.
26 Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
    ska jag i min kropp få se Gud.[b]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
    inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.

Hebreerbrevet 4

Guds folk får vila

Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa:

”Därför svor jag i min vrede:
    ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[a]

Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”[b] Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”

Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt:

”Om ni idag hör hans röst,
    så förhärda inte era hjärtan.”[c]

Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. 10 Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11 Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.

12 Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar. 13 Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.

Jesus är vår överstepräst

14 Då vi nu har en stor överstepräst som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 15 Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp.

Romarbrevet 8:1-11

Guds Ande ger frihet

Det blir alltså ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus. För Andens lag, som ger liv genom Kristus Jesus, har ju gjort oss[a] fria ifrån syndens och dödens lag. Lagen, försvagad som den var på grund av den syndiga naturen, kunde inte göra det som Gud gjorde genom att sända sin egen Son i en syndig människas gestalt, som ett syndoffer. Så dömde han synden i hans kropp. Därför kunde lagens rättfärdighetskrav uppfyllas hos oss som inte leds av vår mänskliga natur utan av Anden.

De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Anden tänker på sådant som är i överensstämmelse med Anden. Det mänskliga sinnelaget medför död, men det andliga leder till liv och frid. Det mänskliga sinnelaget är fientligt mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det. De som styrs av sitt mänskliga sinnelag kan aldrig tillfredsställa Gud.

Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Kristus Ande tillhör överhuvudtaget inte Kristus. 10 Om Kristus bor i er är kroppen död på grund av synden, men Anden ger liv på grund av rättfärdigheten. 11 Om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande igen genom sin Ande som bor i er.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.