Book of Common Prayer
Klagan i en tid av nationell kris
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var inte tyst,
tig inte, var inte stilla.
3 Se hur dina fiender larmar
och de som hatar dig sticker upp sina huvuden!
4 De gör upp onda planer mot ditt folk.
De sammansvärjer sig mot dem som du beskyddar.
5 ”Kom,” säger de, ”låt oss utplåna detta folk,
så att ingen längre kommer ihåg Israels namn.”
6 De är fullkomligt överens om det,
och de har ingått ett förbund mot dig,
7 Edoms boningar, ismaeliter,
Moab och hagaréer,
8 Geval, Ammon, Amalek,
filistéernas land och Tyros invånare.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem
och lånat ut sin styrka åt Lots ättlingar. Séla
10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,
och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11 dem som utplånades i En-Dor
och som blev till gödsel på marken.
12 Låt det gå deras mäktiga som Orev och Seev
och alla deras furstar som Sevach och Salmunna,
13 som sa: ”Låt oss inta Guds betesmarker!”
14 Min Gud, låt dem bli som virvlande ogräsfrö[a],
som agnar för vinden.
15 Så som elden bränner ner skog
och lågor svedjer berg,
16 jaga bort dem med din storm
och förskräck dem med ditt oväder.
17 Låt deras ansikten täckas av skam,
så att de söker ditt namn, Herre.
18 Låt dem skämmas och bli förskräckta,
låt dem komma på skam och förgås.
19 Låt dem inse att du, vars namn är Herren,
är den Högste över hela jorden.
Andra boken
(42—72)
Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]
42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].
2 Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Gud?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
5 Mina minnen kommer,
och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.
6 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
7 Ändå är jag nedstämd, min Gud,
och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina vågor och bränningar slår över mig.
9 Herren sänder om dagen sin nåd,
och om natten är hans lovsång hos mig,
en bön till den levande Guden.
10 Jag säger till Gud, min klippa:
”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
när mina fiender hånar mig,
när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”
12 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
Fortsättning på föregående psalm
43 Gud, skaffa mig rätt,
försvara min sak mot ett hjärtlöst folk,
rädda mig från svekfulla och onda människor.
2 Du, Gud, är min fästning.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?
3 Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning.
4 Jag vill gå till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd.
Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud.
5 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud.
Bön om folkets återupprättelse
85 För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Herre, du har visat välvilja mot ditt land.
Du har upprättat Jakobs lycka.
3 Du lyfte av ditt folks skuld
och förlät dem deras synd. Séla
4 Du drog tillbaka ditt raseri
och släckte din vredes glöd.
5 Återupprätta oss, Gud, du vår räddare,
lägg bort ditt missnöje med oss.
6 Ska du alltid vara vred på oss?
Ska din vrede sträcka sig även till kommande generationer?
7 Vill du inte göra oss levande igen,
så att ditt folk kan glädja sig i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud säger.
Herren talar frid till sitt folk, till sina fromma,
men må de inte återvända till dårskap.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som fruktar honom,
för att hans härlighet ska bo i vårt land.
11 Nåd och trofasthet ska mötas
och rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden
och rättfärdigheten blicka ner från himlen.
13 Herren själv ska ge allt gott,
och vårt land ska ge sin skörd.
14 Rättfärdigheten ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Förtröstan på Herren i stor nöd
86 En bön av David.
Hör mig, Herre, svara mig,
för jag är fattig och hjälplös.
2 Bevara mitt liv, för jag är from.
Rädda din tjänare, som litar på dig, min Gud.
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 Gör din tjänare glad, Herre,
för jag sätter mitt hopp till dig.
5 Herre, du är god, och villig att förlåta.
Du är nådig mot alla som ropar till dig.
6 Hör min bön, Herre!
Lyssna till min vädjan!
7 Jag ropar till dig i nödens tid,
och du svarar mig.
8 Ingen bland gudarna är lik dig, Herre,
och inga gärningar är som dina.
9 Alla folk, som du har skapat,
ska komma och böja sig inför dig, Herre,
och ära ditt namn.
10 För du är stor och mäktig och gör under.
Bara du är Gud!
11 Lär mig, Herre, din väg.
Jag vill vandra i din sanning.
Hjälp mig att helhjärtat vörda ditt namn.
12 Jag vill prisa dig, Herre, min Gud,
av hela mitt hjärta.
Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 för din nåd mot mig är stor.
Du har räddat mig ur dödsrikets djup.
14 Gud, arroganta människor har rest sig mot mig.
En skara våldsmän är ute efter mitt liv,
och de bryr sig inte om dig.
15 Men du är barmhärtig och nådig, Herre Gud,
sen till vrede och stor i nåd och trofasthet.
16 Vänd dig till mig och var nådig mot mig!
Styrk din tjänare och rädda din tjänarinnas son.
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
så att de som hatar mig får se det och skämmas,
eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
11 ”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”[a]
12 Han gjorde jorden med sin makt,
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
13 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
14 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
15 De är meningslösa föremål
som bara blir till åtlöje.
När de granskas, förintas de.
16 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam, Israel.
Härskarornas Herre är hans namn.
Förödelse och fångenskap
17 Packa ihop era tillhörigheter!
Ge er iväg från landet,
ni som är belägrade!
18 För så säger Herren:
”Denna gång ska jag slunga iväg
dem som bor i landet.
Jag ska låta dem drabbas hårt,
så att de känner det.”[b]
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”
20 Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.
21 Herdarna har tappat förnuftet
och söker inte längre Herren.
De har ingen framgång,
och hela deras hjord skingras.
22 Lyssna, något hörs!
Se, något kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr.
Judas städer ska läggas öde
och bli ett tillhåll för schakaler.
Jeremias bön
23 Jag vet, Herre, att människan inte själv kan styra sin väg,
att vandraren inte har makt att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre, men med rättvisa,
och inte i vrede,
så att du inte utplånar mig.
Adam och Kristus
12 Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat. 13 Synden fanns i världen före lagen men räknas inte när det inte finns någon lag. 14 Döden härskade dock över alla människor som levde i tidsperioden mellan Adam och Mose, även över dem som inte hade syndat genom en överträdelse som Adam, han som var en förebild för honom som skulle komma. 15 Men det är inte på samma sätt med nåden som med överträdelsen. För om många måste dö för en enda människas överträdelse, så är Guds nåd och nådegåvan genom en enda människa, Jesus Kristus, oändligt mycket större för många.
16 Det är också stor skillnad mellan följderna av denne ende mans synd och Guds gåva. En enda mans synd ledde till en fällande dom, medan gåvan som följde efter mångas överträdelser ledde till frikännande. 17 Om nämligen en enda människas överträdelse gjorde så att döden fick makten genom denne ende, så ska nu de som får den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva i ännu högre grad få liv och makt genom en enda, Jesus Kristus.
18 Om alltså en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, har också en endas rättfärdiga handling lett till rättfärdighet och liv för alla. 19 Genom att en enda människa var olydig blev alla syndare, men på samma sätt ska alla genom en enda människas lydnad bli rättfärdiga.
20 Lagen kom in för att överträdelsen skulle bli större. Men där synden blev större, där ökade nåden desto mer, 21 för att, så som synden härskade och förde till döden, så skulle nu nåden härska genom rättfärdigheten och genom Jesus Kristus, vår Herre, leda till evigt liv.
Jesus varnar judarna
21 Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”
22 Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”
23 Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. 24 Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,[a] då dör ni i era synder.”
25 ”Vem är du då?”, frågade de.
Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. 26 Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” 27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.
28 Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp[b] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är[c] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” 30 När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.
Abrahams barn eller djävulens?
31 Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.