Book of Common Prayer
Kontrasten mellan den rättfärdige och den gudlöse
37 Av David.
Upprörs inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 Snart vissnar de bort som gräset
och försvinner som gröna växter.
3 Förtrösta på Herren och gör det goda,
så kommer du att få leva i trygghet i landet.
4 Gläd dig i Herren!
Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta önskar.
5 Överlåt din väg åt Herren, lita på honom,
för han ska göra det.
6 Han ska låta din rättfärdighet lysa som gryningens ljus,
din rättvisa som middagssolen.
7 Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Upprörs inte över den framgångsrike
som genomför sina intriger.
8 Låt inte din vrede ta överhanden, vänd dig från den!
Reta inte upp dig, för det medför bara ont.
9 De som gör ont ska utrotas,
men de som hoppas på Herren ska ärva landet.
10 Det dröjer inte länge förrän den gudlöse är borta,
och du söker på hans plats, men han finns inte där.
11 Men de ödmjuka får ärva landet
och glädjas åt stor frid[a].
12 Den gudlöse har onda planer mot den rättfärdige
och biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
för han ser hans dag komma.
14 De gudlösa drar sina svärd och spänner sina bågar
för att slå ner de fattiga och förtryckta,
slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att tränga in i deras egna hjärtan,
och alla deras bågar ska brytas sönder.
16 Den rättfärdiges små ägodelar är bättre
än många gudlösas rikedom[b].
17 De gudlösas makt ska brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
18 Herren känner till de frommas levnadsdagar,
och deras arv består för evigt.
19 De kommer inte på skam i onda tider,
i tider av hunger har de gott om mat.
20 Men de gudlösa går under,
Herrens fiender går förlorade som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.
21 Den gudlöse lånar men betalar inte tillbaka.
Den rättfärdige är generös med sina gåvor.
22 De som välsignas av Herren ska ärva landet,
men de som förbannas av honom kommer att utrotas.
23 Herren gör människans steg stadiga,
han gläder sig över hennes väg.
24 Om hon snubblar faller hon inte,
för Herren fattar hennes hand.
25 Jag har varit ung och är nu gammal,
men jag har aldrig sett en rättfärdig övergiven,
ej heller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid generös och lånar ut till andra,
och hans barn är till välsignelse[c].
27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
så får du bo där för evigt.
28 Herren älskar rättvisa,
och han överger inte sina fromma.
Han beskyddar dem för evigt,
men de gudlösas efterkommande ska förgås.
29 De rättfärdiga ska få ärva landet
och bo där för all framtid.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom
och hans tunga det som är rätt.
31 Hans Guds lag finns i hans inre,
och hans fötter vacklar inte.
32 Den gudlöse spionerar på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte åt dennes våld
och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.
34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig, och du ska få ärva landet.
När de onda utrotas, ska du få se det.
35 Jag såg en gudlös våldsverkare,
som bredde ut sig likt ett frodigt träd.[d]
36 Men det var snart över och han var borta.
Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom.
37 Betrakta den oskyldige, se på den rättsinnige
– det finns en framtid för fridens man!
38 Men syndarna förgås allesammans,
och de gudlösas framtid skärs av.
39 De rättfärdigas räddning kommer från Herren,
han är deras fästning i nödens tid.
40 Herren hjälper och befriar dem,
han befriar dem från de gudlösa
och räddar dem då de tar sin tillflykt till honom.
6 för du är ett heligt folk avskilt åt Herren, din Gud. Han har utvalt dig bland alla andra folk på jorden till att vara hans egendom.
7 Det var inte för att ni var ett stort folk som han fäste sig vid er och utvalde er – ni var ju den minsta av alla folkgrupper. 8 Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet med sådan väldig makt och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, grepp.
9 Du ska alltså inse att Herren, din Gud, är Gud. Han är den trofaste Gud som håller sitt nådesförbund i tusen generationer och visar kärlek till dem som älskar honom och lyder hans befallningar. 10 Men dem som hatar honom, straffar han genast och utplånar dem.
11 Lyd därför alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig!
Hälsning
1 Från Paulus, som är Guds tjänare och apostel[a] åt Jesus Kristus[b], sänd att föra Guds utvalda till tro och kunskap om sanningen, som leder till gudsfruktan 2 och som ger hopp om evigt liv. Gud, som aldrig ljuger, lovade det ju för oändligt länge sedan. 3 När tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtroddes åt mig i enlighet med en befallning från Gud, vår Frälsare.
4 Till Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro.
Nåd och frid från Gud, Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titus uppdrag på Kreta
5 Jag lämnade dig kvar på Kreta för att du skulle avsluta det som ännu inte var gjort och utse ledare i varje stad enligt mina instruktioner. 6 De ska vara män som det inte finns något att anmärka på, trogna i sitt äktenskap[c], och deras barn ska vara troende och inte kunna anklagas för ett vilt liv och olydnad.
7 Den som är församlingsledare har ansvar för Guds verk, och därför ska det inte finnas något att anmärka på hos honom. Han får inte verka överlägsen, inte ha ett häftigt humör, inte missbruka alkohol, inte vara våldsam eller ha begär efter pengar. 8 Han ska vara gästfri, älska att göra gott, vara självbehärskad och rättvis, helig och disciplinerad. 9 Han ska hålla sig till det pålitliga budskap och den lära han har fått undervisning om, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och tillrättavisa motståndarna.
10 Det finns nämligen många, särskilt bland de omskurna, som inte vill att någon ska bestämma över dem. De kommer med tomt prat och försöker lura andra, 11 och detta måste stoppas. De har förstört hela familjer genom att sprida falska läror, och det för att de är ute efter är att tjäna pengar. 12 En från deras eget folk, en av deras egna profeter, har sagt: ”Folket på Kreta ljuger ständigt. De är odjur, glupska och lata.”[d] 13 Detta vittnesbörd är sant. Ta därför itu med dem ordentligt, så att de får en sund tro. 14 De måste sluta att lyssna till judiska myter och följa bud från människor som har vänt sig bort från sanningen.
15 För de rena är allting rent, men för de orena och de som inte tror är ingenting rent, utan både deras sinnen och samveten är orena. 16 De påstår att de känner Gud, men med sina handlingar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, och inget gott kan komma ifrån dem.
Jesus är Guds lamm
29 Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. 30 Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ 31 Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”
32 Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ 34 Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son[a].”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.