Book of Common Prayer
Kungens bön
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, lyssna till mitt rop!
Hör min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig i min svaghet.
Led mig upp på klippan, som är högre än jag.
4 Du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Jag vill för alltid bo i ditt tält
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Séla
6 Du har hört mina löften, Gud,
och du har gett mig deras arv som fruktar dig.
7 Ge kungen ett långt liv,
många år från generation till generation.
8 Låt honom sitta på sin tron inför Gud i evighet.
Låt din nåd och trofasthet bevara honom.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn.
Dag efter dag ska jag uppfylla mina löften.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
3 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
4 Hur länge ska ni ansätta en människa,
kasta er över honom allesammans,
som mot en lutande vägg,
eller en mur som snart störtar samman?
5 De tänker störta ner honom från hans höga plats,
och de gillar lögn.
Med sin mun välsignar de,
men i sitt inre förbannar de. Séla
6 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
8 Min frälsning och min ära finns hos Gud.
Han är min tillflykt, min starka klippa.
9 Förtrösta alltid på honom, du folk!
utgjut ditt hjärta för honom, för Gud är vår tillflykt. Séla
10 Människobarnen är bara en vindpust,
även de höga bland dem är en lögn.
I vågskålen väger de lätt,
ja, mindre än luft.
11 Sätt inte er tillit till våld
eller ert hopp till stöldgods.
Om er rikedom växer,
fäst inte ert hjärta vid den.
12 Ett har Gud talat, två saker har jag hört:
att Gud har styrkan,
13 och att du, Herre, är nådig
och lönar var och en efter vad han gjort.
Guds ära och makt
68 För körledaren. Av David. En psalm, en sång.
2 Gud reser sig och hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr från honom.
3 Liksom rök förs bort av vinden
blåses de bort av dig,
som smält vax i eld
utplånas de onda inför Gud.
4 Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
5 Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn!
Hylla honom som rider på molnen[a]!
Herren är hans namn!
Gläd er inför honom!
6 En far för de faderlösa,
en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och för ut fångarna i frihet.
Men de upproriska får bo i öknen.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
och marscherade med det genom öknen,[b] séla,
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
11 Din skara[c] fick slå sig ner där,
i din godhet tog du dig an de fattiga.
12 Herren har gett sina befallningar,
stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det.
13 Kungar och härar flyr, de flyr,
och husfrun delar bytet i lägret.
14 Ska ni då ligga stilla bland fållorna[d]?
Duvans vingar är täckta med silver,
dess fjädrar med skimrande guld.
15 När den Väldige skingrade kungarna,
föll det snö på Salmon.
16 Ett Guds berg är Bashan,
ett berg med höga toppar är Bashan.
17 Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg,
där Gud har valt att bo,
där Herren ska bo i evighet?
18 Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen,
Herren är bland dem i Sinais helighet.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[e]
20 Välsignad är Herren!
Dag efter dag bär han vår börda.
Gud är vår räddning. Séla
21 Gud är för oss en Gud som frälser.
Herren, vår Herre, räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer Gud att krossa,
det håriga huvudet på den som går vidare i synd.
23 Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem,
jag ska hämta dem från havets djup,
24 så att du kan vada i blod,
och dina hundar får slicka i sig sin del.”
25 Gud, de ser ditt triumftåg,
min Gud och kung, i helgedomen.
26 Sångarna går först,
och framför musikanterna går flickor
som spelar på tamburiner.
27 Lova Gud i församlingarna!
Prisa Herren, Israels källa!
28 Där är Benjamins lilla stam,
som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Visa din makt, Gud!
Visa din styrka så som du gjort förut för oss!
30 För ditt tempels skull i Jerusalem
kommer kungarna till dig med sina gåvor.
31 Tillrättavisa odjuret i vassen,
tjurhjorden och folkens kalvar.
Trampa ner dem med deras silvertackor,[f]
skingra de folk som gillar krig.
32 De kommer med koppar från Egypten,
Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud.[g]
33 Sjung till Gud, alla riken på jorden!
Sjung lovsånger till Herren, séla,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna
och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans styrka i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
Varningar och förmaningar till Juda
(2:1—29:32)
Guds folks trolöshet
2 Herrens ord kom till mig: 2 ”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:
’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
genom ett land där ingen sår något.
3 Israel var heligt för Herren,
det första av hans skörd.
Alla som åt av det
drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”
4 Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! 5 Så säger Herren:
”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
och själva blev värdelösa?
6 De frågade inte: ’Var är Herren,
som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
7 Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
8 Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
och följde värdelösa avgudar.
9 Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
10 Dra bort till kittéernas[a] kuster
och se efter,
sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
om något sådant har skett:
11 Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet[b]
mot en värdelös avgud.
12 Häpna över detta, ni himlar,
rys och bäva, säger Herren.
13 Mitt folk har begått en dubbel synd:
Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
brunnar som inte håller vatten.
Kraften i evangeliet
16 Jag skäms inte för evangeliet, för det är Guds kraft som räddar var och en som tror, först juden, sedan greken. 17 I evangeliet visas nämligen rättfärdigheten från Gud, som handlar om tro från början till slut. Det står ju skrivet: ”Den som är rättfärdig genom tro ska leva.”[a]
Gud hatar synden
18 Men Gud visar sin vrede från himlen mot all ondska och orättfärdighet hos dem som undertrycker sanningen i orättfärdighet. 19 Det man kan veta om Gud kan de ju själva se, för Gud har visat det för dem. 20 Ända sedan världens skapelse har man kunnat se hans osynliga egenskaper, hans oändliga makt och hans gudomlighet i hans verk. Därför finns det ingen ursäkt för dem.
21 Trots att de kände Gud ville de inte ära honom som Gud och tacka honom. Istället ägnade de sig åt egna, meningslösa resonemang, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. 22 De påstod sig vara visa, men blev istället dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.
24 Gud lät dem därför följa sitt hjärtas begär och orena lidelser, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögn. De tillbad och tjänade det skapade istället för Skaparen, han som är välsignad i evighet, amen.
Jesus botar en kunglig tjänstemans son
43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte blir respekterad i sin egen hemstad. 45 Men när han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom med öppna armar eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett vad han gjort där.
46 I Galileen kom han också tillbaka till Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig[a] tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47 När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen, gick han till honom och bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans son som låg döende.
48 Jesus sa: ”Ni tror inte, om ni inte får se tecken och under!”
49 Mannen bad: ”Herre, kom innan mitt barn dör!”
50 Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen! Din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. 51 Medan han fortfarande var på väg, möttes han av sina tjänare som meddelade att pojken levde. 52 Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.” 53 Då förstod fadern att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.
54 Detta var det andra tecknet Jesus gjorde och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.