Book of Common Prayer
97 Vad jag älskar din lag!
Jag tänker på den hela dagen.
98 Dina bud gör mig klokare än mina fiender,
de är ständigt hos mig.
99 Jag är visare än alla mina lärare,
för jag begrundar dina förordningar.
100 Jag är visare än de gamla,
för jag håller dina stadgar.
101 Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar,
för jag vill vara lydig mot ditt ord.
102 Jag vänder mig inte bort från dina beslut,
för du undervisar mig.
103 Hur söt är inte smaken av dina ord!
De smakar sötare än honung i min mun.
104 Av dina stadgar får jag förstånd,
därför avskyr jag all slags falskhet.
105 Ditt ord är en lykta för mina steg,
de lyser upp stigen där jag går.
106 Jag har svurit och bekräftat en ed
att följa dina rättfärdiga bud och lagar.
107 Jag har lidit mycket,
men låt mig få leva, Herre, som du har lovat.
108 Ta emot mitt tack som ett offer, Herre,
och lär mig dina bud.
109 Mitt liv är ständigt i fara,
men jag glömmer inte din lag.
110 De gudlösa lägger ut snaror för mig,
men jag villar inte bort mig från dina stadgar.
111 Dina förordningar är min egendom för evigt,
de är mitt hjärtas glädje.
112 Jag har beslutat att följa dina bud
för alltid, ända till slutet.
113 Jag hatar obeslutsamhet,
men jag älskar din lag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
och till ditt ord sätter jag mitt hopp.
115 Försvinn från mig, ni som är onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva,
och svik mig inte i det jag hoppas på.
117 Uppehåll mig, så att jag blir räddad
och alltid kan ge akt på dina bud.
118 Du förkastar alla som viker av från dina bud,
deras svek leder bara till tomhet.
119 De ogudaktiga på jorden är som slagg,
därför älskar jag dina bud.
120 Jag ryser av fruktan inför dig,
ja, dina domslut skrämmer mig.
En högtidssång
81 För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.
2 Jubla högt inför Gud, vår styrka!
Höj glädjerop till Jakobs Gud!
3 Stäm upp musik och slå på trummor,
spela på ljuvliga lyror och harpor!
4 Stöt i horn vid nymånadsfester
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 För det är en föreskrift för Israel,
en bestämmelse av Jakobs Gud.
6 Han bestämde det till en förordning åt Josef
när han drog ut ur Egyptens land.
Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[a]
7 ”Jag lyfte bördan från hans axlar,
och hans händer befriades från korgen.
8 Du ropade i din nöd,
och jag räddade dig.
Jag svarade från åskmolnet,
och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla
9 Hör mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville lyssna!
10 Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
och du får inte tillbe någon utländsk gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.
12 Men mitt folk lyssnade inte på mig.
Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar
och leva som de själva ville.
14 Om mitt folk ändå ville lyssna på mig,
ack, om Israel ville följa min väg!
15 Då skulle jag snabbt besegra deras fiender
och ingripa mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle tvingas krypa inför honom
och deras straff vara för evigt.[b]
17 Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete
och mätta dem med honung ur klippan.”
Guds dom
82 En psalm av Asaf.
Gud står i gudaförsamlingen,
han håller dom bland gudarna.[c]
2 ”Hur länge ska ni döma orätt
och ta parti för de onda? Séla
3 Skaffa rätt åt de svaga och faderlösa,
låt de fattiga och betryckta få rätt.
4 Rädda de svaga och behövande,
befria dem ur de ondas grepp.
5 Men de fattar ingenting och vet ingenting,
de vandrar i mörker.
Jordens grundvalar vacklar.
6 Jag säger att ni är gudar[d]
och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som människor
och falla som vilka furstar som helst.”
8 Res dig, Gud, och döm jorden,
för alla folk är din egendom.
Profetens klagan
18 Var ska jag finna tröst i min sorg?
Mitt hjärta är nära att brista.
19 Hör hur mitt arma folk
ropar från fjärran land:
Ӏr inte Herren i Sion?
Är inte hennes kung där längre?”
”Varför har de provocerat mig till vrede
med sina bildstoder
och med sina meningslösa främmande gudar?”
20 ”Skördetiden är slut,
sommaren är över,
och vi har inte blivit räddade.”
21 Jag är förkrossad
för att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer,
skräcken griper mig.
22 Finns det ingen balsam i Gilead?
Finns det ingen läkare där?
Varför kommer det ingen läkedom
för mitt arma folk?
9 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
över de fallna bland mitt folk.
2 Om jag ändå hade en rastplats i öknen,
om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem,
för de är äktenskapsbrytare allesammans,
en samling trolösa.
3 ”De spänner sin tunga som en pilbåge.
Lögn, inte sanning, triumferar i landet.
De går från den ena ondskan till den andra,
och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
och varje vän skvallrar.
5 Var och en lurar sin nästa,
de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
de tröttar ut sig med att handla fel.[a]
6 Du bor mitt ibland svek.
I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”
Räddade genom tron på Jesus Kristus
5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.
3 Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. 4 Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. 5 Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.
6 Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. 7 Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. 8 Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare. 9 När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från vreden. 10 Om vi då var Guds fiender men blev försonade med honom genom hans Sons död, så kan vi därför, när vi nu är försonade, också vara säkra på att vi blir räddade genom hans liv.
11 Men inte nog med det, vi är stolta i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.
Jesus är världens ljus
12 Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”
13 Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”
14 Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. 15 Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. 16 Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. 17 I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. 18 Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”
19 ”Var är din fader?” frågade de då.
Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”
20 Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.