Book of Common Prayer
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [j]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [k]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [l]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [m]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [n]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [o]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [p]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [q]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [r]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[s].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [t]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [u]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
18 Han sänder sitt ord
och det frusna smälter,
han låter sin vind[v] blåsa
och vattnet strömmar.
19 [w]Han förkunnar sitt ord för Jakob,
sina lagar och bud för Israel.
20 [x]Så har han inte gjort
för något annat folk,
de känner inte hans domar.
Halleluja!
Skapelsens lovsång
148 [y]Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden!
2 [z]Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här!
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom,
alla lysande stjärnor!
4 [aa]Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen!
5 [ab]De ska prisa Herrens namn,
för han befallde och de skapades.
6 [ac]Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt,
han gav dem en lag
som ingen bryter[ad].
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 [ae]eld och hagel, snö och dimma,
du stormvind som utför
hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 [af]ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare[ag] på jorden,
12 ni ynglingar och flickor,
ni gamla med de unga.
13 [ah]De ska prisa Herrens namn,
för endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord
och himmel.
14 [ai]Han har rest ett horn[aj] för sitt folk
till lovsång för alla sina trogna,
för Israels barn,
det folk som står honom nära.
Halleluja!
Glädje i Herren
149 [ak]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [al]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [am]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [an]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [ao]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [ap]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [aq]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [ar]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [as]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
3 Mose sade till folket: ”Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån, och därför får inget syrat ätas. 4 Den här dagen i månaden Aviv[a] drar ni ut. 5 (A) Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du fira denna gudstjänst i den här månaden. 6 (B) I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ska en Herrens högtid firas. 7 Under de sju dagarna ska man äta osyrat bröd. Inget syrat ska man då se hos dig, och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.
8 (C) På den dagen ska du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten. 9 (D) Det ska vara som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna[b], att Herrens undervisning ska vara i din mun, för med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. 10 Denna stadga ska du hålla på den bestämda tiden år efter år.
41 Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 43 (A) Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. 44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 45 (B) Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam[a] blev en livgivande ande.[b]
46 Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. 47 (C) Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 48 Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49 (D) Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.
50 (E) Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.
Jesu missionsbefallning
16 De elva lärjungarna gick till Galileen[a], till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. 17 När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade[b].
18 (A) Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 (B) och lär dem att hålla[c] allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation