Book of Common Prayer
Bön och bönesvar i djup nöd
6 (A) För körledaren, med stränginstrument till sheminít.[a] En psalm av David.
2 (B) Herre, straffa mig inte
i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (C) Förbarma dig över mig, Herre,
för jag är kraftlös.
Hela mig, Herre,
för jag är förskräckt
i mitt innersta,
4 (D) min själ är skräckslagen.
Herre, hur länge?
5 (E) Kom tillbaka, Herre,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull!
6 (F) I döden tänker ingen på dig.
Vem tackar dig i dödsriket?
7 (G) Jag är så trött av mitt suckande.
Varje natt fuktar jag min bädd,
jag dränker min säng
med mina tårar.
8 (H) Mina ögon är mörka av sorg,
de har åldrats av alla mina fiender.
9 Bort från mig, alla förbrytare,
för Herren har hört
min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 (I) Alla mina fiender ska skämmas
och bli skräckslagna,
plötsligt ska de vika tillbaka
med skam.
Klagan över växande ondska
12 För körledaren, till sheminít.[a]
En psalm av David.
2 (A) Fräls, Herre!
De fromma är borta,
de trofasta är försvunna
bland människors barn.
3 (B) De ljuger för varandra,
de talar med hala läppar
och dubbelt hjärta.
4 (C) Herre, utrota alla hala läppar
och tungan som talar stora ord,
5 (D) dem som säger:
"Med vår tunga har vi makt,
våra läppar är med oss.
Vem är herre över oss?"[b]
6 (E) "De svaga förtrycks
och de fattiga klagar –
nu griper jag in", säger Herren,
"jag ska ge frälsning
åt den som längtar efter det[c]."
7 (F) Herrens ord är rena ord,
silver luttrat i degel av jord,
renat sju gånger.
8 Du, Herre, ska bevara dem,
du ska för evigt beskydda dem[d]
från detta släkte.
9 Runt omkring går gudlösa fram,
när det usla hålls högt
bland människors barn.
Bön om Herrens hjälp mot fiender
94 [a](A) Hämndens Gud, Herre,
hämndens Gud, visa dig!
2 (B) Res dig, du jordens domare,
ge de stolta vad de förtjänar!
3 (C) Hur länge ska de gudlösa, Herre,
hur länge ska de gudlösa
triumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet,
alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa,
7 (D) och de säger:
"Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
Dårar, när ska ni bli kloka?
9 (E) Han som har planterat örat,
skulle han inte höra?
Han som format ögat,
skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
skulle han inte straffa,
han som lär människan förstånd?
11 (F) Herren känner
människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 (G) Salig är den som du, Herre,
fostrar och lär från din lag
13 (H) för att ge honom ro
från onda dagar
tills graven är grävd
för de gudlösa.
14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
och alla som har ärliga hjärtan
ska följa den[b].
16 Vem står upp för mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 (K) Om inte Herren var min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar",
då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstol[c]
ha gemenskap med dig,
en som gör orätt[d] i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
och fördömer oskyldigt blod?
22 (M) Men Herren har blivit min borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
drabba dem själva,
han förgör dem
för deras ondska.
Herren vår Gud
ska förgöra dem.
פPe
17 Sion sträcker ut sina händer,
men ingen tröstare finns.
Herren har sänt Jakobs fiender
mot honom från alla håll,
Jerusalem har blivit som något orent
bland dem.
צTsade
18 (A) Herren är rättfärdig,
för jag gjorde uppror
mot hans bud.
Hör nu, alla ni folk,
och se min smärta!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
קQof
19 (B) Jag kallade på mina älskare[a],
men de svek mig.
Mina präster och äldste
gick under i staden,
när de sökte efter mat
för att hålla sig vid liv.
רResh
20 (C) Se, Herre, jag är i nöd!
Det jäser inom mig,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
för jag har varit mycket upprorisk.
Därute tar svärdet mina barn,
härinne är det som döden.
שShin
21 (D) De hör hur jag suckar,
men ingen tröstare finns.
Alla mina fiender har hört
om min olycka,
de gläds att du gjort det här.
Dagen du förkunnat
lät du komma.
Men det ska gå dem
som det gått mig.
תTaw
22 Låt all deras ondska
komma upp inför dig,
och gör med dem
som du gjort med mig
för alla mina synders skull,
för mina suckar är många
och mitt hjärta är sjukt.
8 (A) Bröder[a], vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet.[b] 9 (B) Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda. 10 (C) Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss, 11 (D) när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
Ändrade resplaner
12 (E) Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut[c] ska förstå 14 (F) det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag.
15 (G) Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök.[d] 16 (H) Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen.
17 Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"[e]? 18 (I) Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. 19 (J) Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus[f] och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. 20 (K) Alla Guds löften[g] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen[h], för att Gud ska bli ärad genom oss. 21 (L) Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. 22 (M) Han har även satt sitt sigill[i] på oss och gett oss Anden som en garant[j] i våra hjärtan.
Jesu fullmakt ifrågasätts
27 (A) De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28 (B) och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" 29 Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. 30 Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"
31 De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 32 (C) Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33 Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation