Book of Common Prayer
Herrens löfte till David
89 (A) En vishetspsalm av esraiten Etan.[a]
2 (B) Jag vill sjunga om Herrens
nådegärningar för evigt,
med min mun
förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 (C) Jag säger:
För evigt är din nåd befäst,
i himlen är din trofasthet
grundad.
4 "Jag har slutit förbund
med min utvalde,
gett min ed till min tjänare David:[b]
5 (D) Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och bygga din tron
från släkte till släkte." Sela
6 (E) Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet
i de heligas församling.
7 Vem i skyn kan jämföras
med Herren?
Vem bland Guds söner kan liknas
vid Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och mer vördad
än alla omkring honom.
9 Herre Gud Sebaot,
vem är som du?
Stark är du, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 (F) Du råder över det stolta havet,
när dess vågor reser sig
stillar du dem.
11 (G) Du krossade Rahab som en slagen,
du skingrade dina fiender
med din mäktiga arm.
12 (H) Din är himlen,
din är också jorden.
Du har grundat världen
med allt vad den rymmer.
13 Nord och syd har du skapat,
Tabor och Hermon
jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med kraft,
din hand är mäktig,
din högra hand är upphöjd.
15 (I) Rätt och rättfärdighet
är grunden för din tron,
nåd och sanning
står inför ditt ansikte.
16 (J) Saligt är det folk
som vet vad jubel är!
Herre, de vandrar
i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn jublar de ständigt,
i din rättfärdighet upphöjs de,
18 för du är deras styrka
och härlighet,
i din nåd upphöjer du vårt horn.
19 (K) Ja, vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 (L) Du talade en gång i en syn
till dina trogna och sade:
"Jag har sänt hjälp
genom en hjälte,
jag har upphöjt en yngling[c]
ur folket.
21 (M) Jag har funnit min tjänare David
och smort honom
med min heliga olja.
22 Min hand ska stödja honom,
min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska plundra honom,
ingen orättfärdig
ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans fiender
framför honom
och slå ner dem
som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd
ska vara med honom,
i mitt namn ska hans horn
bli upphöjt.
26 (N) Jag ska lägga havet
under hans hand,
floderna under hans högra hand.
27 (O) Han ska ropa till mig:
"Du är min Far, min Gud
och min frälsnings klippa!"
28 (P) Jag ska göra honom
till den förstfödde,
till den högste
bland[d] kungarna på jorden.
29 Jag ska bevara min nåd
mot honom för evigt,
mitt förbund med honom
ska stå fast.
30 (Q) Jag ska låta hans ätt[e]
bestå i evighet
och hans tron
så länge himlen är till.
31 Om hans barn överger
min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 (R) om de bryter mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då ska jag straffa deras brott med ris
och deras synd med plågor.
34 Men min nåd
ska jag inte ta ifrån honom,
jag ska inte svika min trofasthet.
35 (S) Jag ska inte bryta mitt förbund,
det mina läppar har sagt
ska jag inte ändra.
36 (T) En gång för alla
har jag svurit vid min helighet,
jag sviker inte David:
37 (U) Hans ätt ska bestå för evigt
och hans tron som solen inför mig,
38 (V) den ska bestå som månen
i evigheters evighet.
Och vittnet i skyn är trofast." Sela
39 Men nu har du förkastat
och förskjutit din smorde.
40 Du har upplöst förbundet
med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 (W) Du har rivit alla hans murar
och lagt hans borgar i ruiner.
42 (X) Alla som passerar på vägen
plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du lyfte hans motståndares
högra hand,
du lät hans fiender jubla.
44 Du lät hans skarpa svärd ge vika
och stödde honom inte i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat
hans ungdoms dagar,
du har täckt honom med skam.
Sela
47 (Y) Hur länge, Herre,
ska du hålla dig helt dold?
Hur länge ska din vrede
brinna som eld?
48 (Z) Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga[f] du skapat
alla människors barn.
49 Vem kan leva och slippa se döden,
vem kan rädda sin själ
från dödsrikets våld? Sela
50 (AA) Herre, var är dina nådegärningar
från förr
som du lovade David med ed
i din trofasthet?
51 Herre, tänk på dina tjänares[g] vanära,
vad jag bär inom mig
från de många folken,
52 hur dina fiender hånar, Herre,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen.
Bild av Jerusalems belägring
4 ”Människobarn, ta en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den: Jerusalem. 2 (A) Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar[a] mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll. 3 Och ta en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta ska vara ett tecken för Israels hus.
4 Och du ska lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, ska du bära på deras missgärning. 5 Jag ska lägga deras missgärningsår på dig. De ska motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så ska du bära Israels folks missgärning.
6 (B) När du har fullgjort dem ska du lägga dig en gång till, nu på högra sidan. Du ska bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år. 7 Mot det belägrade Jerusalem ska du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du ska profetera mot det. 8 Och se, jag ska lägga rep om dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän dina belägringsdagar är slut.
9 Ta vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg det i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, ska du äta det. 10 Den mat du ska äta ska vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du ska äta den på bestämda tider. 11 Och du ska dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin.[b] Du ska dricka det på bestämda tider. 12 Du ska äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon.” 13 (C) Herren tillade: ”På samma sätt ska Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag ska driva bort dem.”
14 (D) Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Se, jag har aldrig blivit orenad[c]. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och orent kött[d] har aldrig kommit i min mun.” 15 Då sade han till mig: ”Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du ska grädda ditt bröd över den.” 16 (E) Sedan sade han till mig: ”Människobarn, se, jag ska skapa brist på bröd i Jerusalem, och man ska äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran. 17 De ska sakna bröd och vatten och gripas av skräck, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning.”
6 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om dop[a] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3 Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.
4 (A) De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 (B) och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter 6 (C) men sedan avfallit[b], dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 7 En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 (D) Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.
9 Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. 10 (E) Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. 11 (F) Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, 12 (G) så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 (A) När tiden för hans upptagande[a] var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53 (B) Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. 54 (C) När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem[b]?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[c] 56 Och de gick vidare till en annan by.
Lärjungaskapets kostnad
57 (D) Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud."
59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far[d]." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda[e] begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!"
61 (E) En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." 62 (F) Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation