Book of Common Prayer
Dom och frälsning i Israels historia
78 En vishetspsalm av Asaf.
Lyssna, mitt folk,
till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord!
2 Jag vill öppna min mun
för att tala visdomsord[a],
lägga fram gåtor från gången tid.
3 (A) Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättat för oss
4 vill vi inte dölja för deras barn.
För det kommande släktet
förkunnar vi Herrens lov,
hans makt och de under han gjort.
5 (B) Han upprättade
ett vittnesbörd i Jakob,
han gav sin undervisning i Israel
och befallde våra fäder
att lära ut den till sina barn,
6 så att den blev känd
för det kommande släktet,
de barn som skulle födas.
De i sin tur skulle
berätta för sina barn,
7 så att de sätter sitt hopp till Gud
och inte glömmer Guds gärningar
utan följer hans bud.
8 (C) De ska inte bli som sina fäder,
ett trotsigt och upproriskt släkte
med opålitligt hjärta
och en ande trolös mot Gud.
9 Efraims söner,
beväpnade bågskyttar,
vände på stridens dag.
10 (D) De höll inte Guds förbund
utan vägrade följa hans lag,
11 de glömde hans gärningar
och undren han visat dem.
12 (E) Inför deras fäder
hade han gjort under
i Egyptens land, på Soans mark[b].
13 (F) Han klöv havet
och förde dem igenom,
han lät vattnet stå som en mur.
14 (G) Han ledde dem
med molnskyn om dagen
och med eldsken
hela natten.
15 (H) Han klöv klippor i öknen
och lät dem dricka
som ur väldiga hav,
16 han lät bäckar rinna fram
ur klippan
och vatten skölja ner
som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda
mot honom,
de gjorde uppror
mot den Högste i öknen.
18 (I) De frestade Gud i sina hjärtan
genom att kräva mat efter sitt begär.
19 De talade mot Gud, de sade:
"Kan Gud duka ett bord i öknen?
20 Visst slog han klippan
så att vattnet flödade
och bäckar strömmade fram,
men kan han också ge bröd
eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 (J) När Herren hörde det
blev han vred.
Eld blossade upp mot Jakob,
vrede vällde fram mot Israel,
22 för de trodde inte på Gud
och litade inte på hans frälsning.
23 Ändå gav han befallning
åt skyarna i höjden
och öppnade himlens portar.
24 (K) Han lät manna regna över dem
till mat
och gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars bröd,
han sände dem mat
så att de blev mätta.
26 (L) Han lät östanvinden
komma från himlen
och styrde sunnanvinden dit
med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem
som stoft,
bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät dem falla mitt i deras läger,
runt omkring deras[c] boningar.
29 De åt och blev övermätta,
han lät dem få vad de haft begär till.
30 Men innan de släckt sitt begär,
medan maten ännu var
i deras mun,
31 (M) kom Guds vrede över dem.
Han dödade bland de starkaste
och slog ner Israels utvalda[d] män.
32 (N) Ändå fortsatte de att synda
och trodde inte på hans under.
33 (O) Då lät han deras dagar försvinna
i tomhet
och deras år i plötslig skräck.
34 När han dräpte dem
frågade de efter honom,
de vände om och sökte Gud.
35 (P) De mindes att Gud är deras klippa,
att Gud den Högste
är deras befriare.
36 (Q) De försökte bedra honom
med sina ord,
de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
mot honom,
de var inte trogna
mot hans förbund.
38 (R) Men han är barmhärtig
och försonar skuld,
han vill inte förgöra.
Ofta höll han tillbaka sin vrede
och lät inte hela sin glöd
bryta fram.
39 (S) Han tänkte på att de bara är kött,
en vind[e] som försvinner
och inte kommer åter.
40 Hur ofta trotsade de honom inte
i öknen
och bedrövade honom
i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
eller dagen då han befriade dem
från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans mark.
44 (T) Han förvandlade deras floder
till blod
så att de inte kunde dricka
ur bäckarna.
45 (U) Han sände flugsvärmar
som förtärde dem
och grodor som förstörde för dem,
46 (V) han gav deras gröda åt larver
och deras skördar åt gräshoppor.
47 (W) Han slog deras vinstockar
med hagel
och deras fikonträd med skyfall[f],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
och deras hjordar åt blixtar.
49 (X) Han sände över dem sin vredesglöd,
harm, vrede och nöd,
en skara av olycksänglar.
50 (Y) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
han skonade inte deras själ
från döden
utan utlämnade deras liv åt pesten.
51 (Z) Han slog allt förstfött i Egypten,
livskraftens förstling
i Hams hyddor.
52 (AA) Han lät sitt folk bryta upp
som en fårflock
och förde dem som en hjord
genom öknen.
53 (AB) Han ledde dem tryggt,
de behövde inte vara rädda,
deras fiender svaldes av havet.
54 (AC) Han förde dem till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand
hade vunnit.
55 (AD) Han fördrev hednafolken
framför dem,
han gav dem deras land
som arvedel
och lät Israels stammar bo
i deras hyddor.
56 (AE) Men de trotsade och frestade
Gud den Högste,
de höll inte fast
vid hans vittnesbörd.
57 (AF) De vek trolöst tillbaka
som sina fäder,
de gav vika som en opålitlig båge.
58 (AG) De väckte hans vrede
med sina offerhöjder
och kränkte honom
med sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,
han förkastade Israel med all kraft.
60 (AH) Han övergav sin boning i Shilo[g],
det tält han rest bland människorna.
61 (AI) Han gav sin makt i fångenskap
och sin ära[h] i fiendehand.
62 (AJ) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
deras unga kvinnor
blev utan brudsång.
64 (AK) Deras präster föll för svärd,
deras änkor kunde inte
hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur sömn,
som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
och utvalde inte Efraims stam,
68 (AL) men Juda stam utvalde han,
Sions berg som han älskar.
69 (AM) Han byggde sin helgedom
hög som himlen,
grundade den likt jorden för evigt.
Varning för högmod
11 Se till att du inte glömmer Herren din Gud utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar som jag i dag ger dig. 12 När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem, 13 när dina kor och får förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas, 14 låt då inte ditt hjärta bli högmodigt så att du glömmer Herren din Gud som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 15 (A) Det var han som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten. Men han lät vatten komma fram åt dig ur den hårda klippan 16 och gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till. Han gjorde allt detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.
17 Du ska inte säga i ditt hjärta: ”Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. 18 Du ska komma ihåg Herren din Gud, för det är han som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.
19 (B) Men om du glömmer Herren din Gud och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så betygar jag i dag för er att ni förvisso ska förgås. 20 Likt de hednafolk som Herren förgör för er ska också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till Herren er Guds röst.
16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
17 (A) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far[a], som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. 18 (B) I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt[b] bland dem han har skapat. 19 (C) Detta vet ni, mina älskade bröder.
Ordets hörare och görare
Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, 20 för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. 21 (D) Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar.
22 (E) Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23 Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. 24 När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. 25 (F) Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag[c] och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.
26 (G) Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. 27 (H) Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.
Herrens bön
11 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2 (A) Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga:
Far, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3 Ge oss var dag
vårt dagliga bröd.
4 Och förlåt oss våra synder,
för också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse."
Uthållig bön
5 Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, 6 (B) för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7 vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. 8 (C) Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv[a].
9 (D) Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta[b], och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation