Book of Common Prayer
Fredskungen och hans rike
72 (A) Av Salomo.
Gud, ge kungen dina domar,
kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk
med rättfärdighet,
dina förtryckta med rättvisa.
3 (B) Bergen ska bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 (C) Han ska skipa rätt
för de förtryckta bland folket,
han ska frälsa de fattigas barn
och krossa förtryckaren.
5 (D) Dig ska man vörda[a]
så länge solen finns till,
så länge månen skiner,
från släkte till släkte.
6 (E) Han ska komma som regn
över nyslagen äng,
en regnskur som vattnar jorden.
7 (F) I hans dagar
ska den rättfärdige blomstra,
stor frid ska råda
tills månen inte mer
finns till.
8 (G) Han ska härska från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 (H) Öknens folk
ska böja knä för honom,
hans fiender ska slicka stoftet.
10 (I) Kungar från Tarshish
och kustländerna
ska komma med tribut,
kungar från Saba och Seba[c]
ska bära fram gåvor.
11 (J) Alla kungar ska falla ner för honom,
alla folk ska tjäna honom.
12 Ja, han ska rädda den fattige
som ropar
och den förtryckte
som ingen hjälpare har.
13 Han ska vara mild
mot den svage och fattige
och frälsa de fattigas själar,
14 (K) han ska befria deras själ
från förtryck och våld.
Deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba,
må man ständigt be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 (L) Må säden växa rikt i landet,
ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja
som Libanons skogar
och städernas folk blomstra
som markens örter.
17 (M) Må hans namn leva för evigt,
må hans namn blomstra
så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk
ska prisa honom salig.
18 (N) Välsignad är Herren Gud,
Israels Gud som ensam gör under!
19 (O) Välsignat är hans härliga namn
för evigt.
Må hans ära fylla hela jorden!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Ishais sons, böner.
יJod
73 [a]Dina händer har gjort mig
och format mig.
Ge mig förstånd
så att jag lär mig dina bud.
74 [b]De som vördar dig
ska se mig och glädjas,
för jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet
att dina domar är rättfärdiga,
att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd bli min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet
komma över mig så att jag får liv,
för din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka få skämmas!
De gör mig orätt utan orsak,
men jag vill begrunda
dina befallningar.
79 Låt dem som vördar dig
och känner dina vittnesbörd
vända sig till mig.
80 Låt mitt hjärta följa dina stadgar
fullkomligt,
så att jag inte måste skämmas.
כKaf
81 [c]Min själ längtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
82 [d]Mina ögon längtar efter ditt ord,
jag undrar: När ska du trösta mig?
83 Jag är som en vinsäck i rök[e],
men jag glömmer inte dina stadgar.
84 [f]Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig,
de lever inte efter din undervisning.
86 Alla dina bud är sanning.
De jagar mig utan orsak,
hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig
från jorden,
men jag överger inte
dina befallningar.
88 Ge mig liv efter din nåd!
Jag vill ta vara på din muns
vittnesbörd.
לLamed
89 [g]För evigt, Herre,
står ditt ord fast i himlen.
90 Från släkte till släkte
varar din trofasthet.
Du har grundat jorden
och den ska bestå.[h]
91 Genom dina domar
består den[i] än i dag,
för allting måste tjäna dig.
92 Om inte din undervisning
var min glädje,
skulle jag gå under i mitt lidande.
93 Jag ska aldrig glömma
dina befallningar,
för genom dem ger du mig liv.
94 [j]Jag är din, fräls mig,
för jag begrundar dina befallningar.
95 [k]De gudlösa vaktar på mig
för att förgöra mig,
men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkomlighet
har jag sett en gräns,
men ditt bud är ofantligt.
Den kristne och överheten
13 (A) Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. 2 (B) Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.
3 De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. 4 (C) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.
6 Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. 7 (D) Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.
8 (E) Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 (F) Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.[a] 10 (G) Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
11 (H) Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. 12 (I) Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 13 (J) Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. 14 (K) Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.
16 (A) Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk[a]. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. 17 (B) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. 18 (C) Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."
Jesu familj
19 (D) Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. 20 Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." 21 (E) Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."
Jesus stillar stormen
22 (F) En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, 23 och medan de seglade somnade han.
Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. 24 De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. 25 Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation