Book of Common Prayer
FÖRSTA BOKEN
De två vägarna
1 (A) Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på[a] syndares väg
och sitter bland föraktare,
2 (B) utan har sin glädje
i Herrens undervisning[b]
och begrundar [c]hans ord
både dag och natt.
3 (C) Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
4 (D) Sådana är inte de gudlösa,
de är som agnar[d]
som skingras för vinden.
5 (E) Därför ska inte de gudlösa
bestå vid domen,
inte syndarna
i de rättfärdigas församling.
6 (F) Herren känner
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg
leder till fördärvet.
Guds Son och hans motståndare
2 (G) Varför är hednafolken i uppror?
Varför tänker folken
tomma tankar?
2 (H) Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar ihop sig
mot Herren och hans Smorde[e]:[f]
3 (I) "Vi sliter sönder deras band
och kastar av oss deras rep!"
4 (J) Han som tronar i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Så talar han till dem i sin vrede,
slår dem med skräck
i sin glödande harm:
6 (K) "Det är jag som har insatt min kung
på Sion, mitt heliga berg."
7 (L) Jag vill förkunna Herrens beslut,
han sade till mig:
"Du är min Son,
jag har fött dig i dag.[g]
8 (M) Be mig, så ger jag dig
hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 (N) Du ska krossa[h] dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkärl."[i]
10 Var nu kloka, ni kungar,
ta varning, ni domare[j] på jorden!
11 (O) Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 (P) Ge Sonen hyllningskyss,
så att han inte vredgas
och ni går under på er väg,
för hans vrede
kan snabbt blossa upp.
Saliga är alla som flyr till honom.
Bön om hjälp mot fiender
3 (Q) En psalm av David när han flydde för sin son Absalom[k].
2 (R) Herre, hur många är inte
mina fiender!
Många reser sig mot mig,
3 många säger om min själ:
"Han får ingen frälsning
hos Gud." Sela[l]
4 (S) Men du, Herre, är en sköld
runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter mitt huvud.
5 (T) Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig
från sitt heliga berg. Sela
6 (U) Jag lade mig ner och somnade,
jag vaknade igen,
för Herren stöder mig.
7 (V) Jag fruktar inte tiotusen man
som omringar mig från alla håll.
8 (W) Res dig, Herre!
Fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden[m],
du krossar de gudlösas tänder.
9 (X) Frälsningen finns hos Herren.
Låt din välsignelse vila
över ditt folk! Sela
Aftonbön i nöd
4 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd ger du mig rum.
Förbarma dig över mig
och hör min bön!
3 Höga herrar,
hur länge ska ni kränka
min heder?
Hur länge ska ni älska tomhet
och jaga efter lögn? Sela
4 Ni ska veta hur underbart
Herren tar till sig sin trogne,
Herren hör när jag ropar
till honom.
5 (Y) Grips ni av vrede, synda inte!
Tänk efter i era hjärtan på er bädd
och var stilla. Sela
6 (Z) Bär fram rätta offer
och lita på Herren.
7 (AA) Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
Låt ditt ansiktes ljus
lysa över oss, Herre!
8 Du har gett mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin
i mängd.
9 (AB) I frid kan jag lägga mig ner
och sova[n],
för bara du, Herre,
låter mig bo i trygghet.
Den oskyldiges bön om Herrens dom
7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord[a].
2 Herre min Gud, jag flyr till dig.
Fräls mig från alla som jagar mig,
rädda mig!
3 (A) Annars river de min själ som lejon,
rycker bort mig utan räddning.
4 (B) Herre min Gud,
om jag har gjort detta,
om jag har orätt på mina händer,
5 (C) om jag lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän
utan orsak –
6 låt då fienden jaga min själ
och hinna upp mig,
låt honom trampa mitt liv
till marken
och lägga min ära[b] i stoftet. Sela
7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina
fienders raseri!
Vakna till min hjälp[c],
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folkslag
samlas omkring dig,
trona åter över dem i höjden.
9 (E) Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet
som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar[d]
är en rättfärdig Gud.
11 (G) Min sköld är hos Gud,
han frälser dem
som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som visar sin vrede
varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
slipar han sitt svärd,
han spänner sin båge[e]
och laddar den[f],
14 (J) han förbereder
sina dödliga vapen
och gör sina pilar brinnande.
15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
han går havande med olycka
och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
och gör den djup,
men faller själv i graven
han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
mot hans eget huvud,
hans våld drabbar
hans egen hjässa.
18 (N) Jag vill tacka Herren
för hans rättfärdighet
och lovsjunga
Herren den Högstes namn.
Profetia om Israel
6 (A) Så säger Herren:
För tre brott av Israel, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de säljer den rättfärdige
för pengar
och den fattige för ett par skor.
7 (B) De trampar ner
de hjälplösas huvuden i stoftet[a]
och kränker rätten
för de ödmjuka.
Far och son går till samma flicka
för att vanhelga mitt heliga namn.
8 (C) På kläder som tagits i pant
sträcker de ut sig vid varje altare,
och bötfälldas vin dricker de
i sin Guds hus.
9 (D) Det var jag som förgjorde
amoreerna för er.[b]
De var höga som cedrar
och kraftiga som ekar,
men jag förgjorde
deras frukt upptill
och deras rötter nertill.
10 (E) Det var jag som förde er
upp ur Egyptens land
och ledde er i öknen i fyrtio år
tills ni tog amoreernas land
i besittning.
11 (F) Bland era söner
väckte jag upp profeter,
bland era unga män nasirer.[c]
Är det inte så, ni Israels barn?
säger Herren.
12 Men ni gav vin till nasirerna
och befallde profeterna:
Profetera inte!
13 Se, jag ska trycka ner er
som en vagn trycks ner
när den är fullastad med kärvar.
14 (G) Då ska den snabbe
inte finna någon tillflykt,
den starke inte kunna bruka
sin kraft
och hjälten inte rädda sitt liv.
15 Då kan bågskytten inte hålla stånd,
den snabbfotade inte komma undan
och ryttaren inte rädda sitt liv.
16 Den modigaste bland hjältarna
ska den dagen fly naken,
säger Herren.
Hälsning
1 Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel. Till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi. 2 (A) Nåd och frid vare med er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.
Att visa tron i sitt liv
3 (B) Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet[a]. 4 (C) Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.
5 (D) Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, 6 (E) i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, 7 (F) i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor. 8 (G) För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus. 9 (H) Men den som saknar detta är närsynt och blind och har glömt att han blev renad från sina tidigare synder.
10 (I) Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, 11 för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.
Jesus rider in i Jerusalem
21 (A) När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar 2 och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl[a] bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. 3 Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem[b]." 4 Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
5 Säg till dottern Sion:
Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
på en arbetsåsnas föl.[c]
6 (B) Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7 (C) De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8 (D) Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. 9 (E) Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna[d], Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
10 När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" 11 (F) Folket svarade: "Det är Profeten[e], Jesus från Nasaret i Galileen."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation