Book of Common Prayer

^7 (F) Alla ska de skämmas,
        de som dyrkar avgudabilder
    och stoltserar med
        maktlösa gudar.
    Tillbe honom, alla gudar!
^8 (G) Sion hör det och gläds,
    Juda döttrar^[a] jublar
        över dina domar, Herre,
^9 (H) för du, Herre, är den Högste
        över hela jorden,
    högt upphöjd över alla gudar.

^10 (I) Ni som älskar Herren,
        hata det onda!
    Han vakar över
        sina trognas själar,
    han räddar dem
        ur de gudlösas hand.
^11 (J) Ljus bryter fram^[b] för den rättfärdige
    och glädje för dem
        som har ärliga hjärtan.
^12 (K) Gläd er i Herren, ni rättfärdiga,
    och prisa hans heliga namn!

^4 (D) Kungen är mäktig,
        han älskar det rätta.
    Du håller rättvisan vid makt,
        rätt och rättfärdigt
            handlar du i Jakob.
^5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
        tillbe vid hans fötters pall!
    Helig är han.

^6 (F) Mose och Aron
        var bland hans präster,
    Samuel bland dem
        som åkallar hans namn.
    De ropade till Herren
        och han svarade dem.
^7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
    de höll hans vittnesbörd
        och lagen han gav dem.
⁸ Herre vår Gud, du svarade dem,
    du var en Gud som förlät dem
        men som även hämnades
            deras gärningar.
⁹ Upphöj Herren vår Gud,
        tillbe vid hans heliga berg!
    Ja, helig är Herren vår Gud.

Ropa till Herren,
    hela jorden!
^2 (I) Tjäna Herren med glädje,
    kom inför hans ansikte
        med jubelrop!
^3 (J) Tänk på att Herren är Gud.
    Han har gjort oss
        och inte vi själva^[a],
    till sitt folk och får i sin hjord.

^4 (K) Gå in i hans portar med tacksägelse,
        i hans gårdar med lovsång.
    Tacka honom, lova hans namn,
^5 (L) för Herren är god.
        Evig är hans nåd,
    från släkte till släkte
        varar hans trofasthet.

⁸ Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
    Dårar, när ska ni bli kloka?
^9 (E) Han som har planterat örat,
        skulle han inte höra?
    Han som format ögat,
        skulle han inte se?
¹⁰ Han som fostrar folken,
        skulle han inte straffa,
    han som lär människan förstånd?
^11 (F) Herren känner
        människornas tankar,
    han vet att de är tomhet.

^12 (G) Salig är den som du, Herre,
    fostrar och lär från din lag
^13 (H) för att ge honom ro
        från onda dagar
    tills graven är grävd
        för de gudlösa.
^14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
    han överger inte sin arvedel.
^15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
    och alla som har ärliga hjärtan
        ska följa den^[b].

¹⁶ Vem står upp för mig mot de onda?
    Vem hjälper mig mot förbrytarna?
^17 (K) Om inte Herren var min hjälp
    skulle min själ snart bo i det tysta.
¹⁸ När jag säger: "Min fot vacklar",
    då är din nåd mitt stöd, Herre.
^19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
    då gläder din tröst min själ.

²⁰ Kan en orättfärdig domstol^[c]
        ha gemenskap med dig,
    en som gör orätt^[d] i lagens namn,
²¹ som angriper en rättfärdig själ
    och fördömer oskyldigt blod?
^22 (M) Men Herren har blivit min borg,
    min Gud är min tillflykts klippa.
²³ Han låter deras brott
        drabba dem själva,
    han förgör dem
        för deras ondska.
    Herren vår Gud
        ska förgöra dem.

^6 (Q) Kom, låt oss falla ner och tillbe,
    böja knä för Herren vår Skapare,
^7 (R) för han är vår Gud
    och vi är folket i hans hjord,
        fåren i hans vård.

I dag,
    om ni hör^[e] hans röst,
^8 (S) förhärda inte era hjärtan
    som vid Meriba,
        som på Massas^[f] dag i öknen,
^9 (T) där era fäder frestade mig
        och prövade mig
    fast de sett mina gärningar.
^10 (U) I fyrtio år var jag vred
        på det släktet,
    och jag sade: "De är ett folk
        med vilsna hjärtan,
            de känner inte mina vägar."
^11 (V) Så svor jag i min vrede:
    "De ska aldrig komma in
        i min vila."