Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Längtan efter Gud

^1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.

³ Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?

⁴ Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?

^5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.

⁷ Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.

⁸ Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.

⁹ Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.

¹⁰ Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?

¹¹ Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?

¹² Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)

Jetro ger Mose ett vist råd

¹³ Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare, och från morgonen ända till sena kvällen kom människor till honom för att lägga fram sina problem.

¹⁴ När Moses svärfar såg hur mycket av hans tid som gick åt till detta sa han: Varför försöker du klara av allt det här själv? De får ju stå och vänta hela dagen på att få hjälp.

^15-16 Jo, därför att folket kommer till mig med sina delade meningar och vill veta vad som är Guds vilja, svarade Mose sin svärfar. Jag är deras domare och avgör vem som har rätt och vem som har fel, och så undervisar jag dem om Guds lagar och tillämpar dem i deras fall.

¹⁷ Det där är inte bra! förklarade svärfadern.

¹⁸ Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv.

^19-20 Nu ska jag ge dig ett gott råd, och Herren kommer att välsigna dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. Sedan ska du tala om hans svar för dem och undervisa dem om Guds lagar och vilka principer man ska följa i livet.

²¹ Sedan ska du försöka få tag i lämpliga män, som är ärliga och pålitliga och som inte tar emot mutor. Dem ska du utse till domare, somliga för tusen personer, andra för hundra, andra för femtio och andra för tio personer.

²² Låt dessa vara ansvariga domare för folket. Om det är något som är mycket betydelsefullt eller komplicerat, så kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt.

²³ Om du följer det här rådet, och Herren går med på det, kan du bättre klara av uppgiften att vara folkets ledare, och då kommer det också att vara frid och harmoni i lägret.

²⁴ Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag.

²⁵ Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio.

²⁶ De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.

²⁷ Moses svärfar återvände så småningom tillbaka till sitt land.

¹⁵ En del predikar naturligtvis de goda nyheterna därför att de är avundsjuka på mig och på det sätt Gud har använt mig. De vill få rykte om sig att de är orädda predikanter! Men andra har renare motiv,

^16-17 och predikar av kärlek till mig, för de vet att Herren har fört mig hit och gett mig uppdraget att försvara sanningen. De första jag nämnde om drivs av egna ambitioner och tror att deras framgångar ska ge mig mer bekymmer och problem här i fängelset.

¹⁸ Men vilket motiv de än har, så predikas nu i alla fall de goda nyheterna om Kristus, och det är jag glad för.

¹⁹ Jag tänker fortsätta att vara glad, för jag vet att genom er bön och den helige Andes hjälp, kommer allt detta att bli till mitt bästa.

²⁰ Min innersta önskan och mitt hopp är att jag aldrig ska göra något som får mig att skämmas, utan att jag under hela den svåra tiden här alltid ska vara beredd att tala frimodigt om Kristus på samma sätt som jag har gjort förut. Jag hoppas också att jag alltid ska ära Kristus, vare sig jag får leva eller blir avrättad.

²¹ Att få leva ger mig fler tillfällen att göra något för Kristus, och att dö, ja, det är faktiskt ännu bättre!