Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud straffar och räddar sitt folk

^1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.

⁴ Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.

^11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem.

¹³ Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor!

¹⁴ På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.

¹⁵ Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa.

¹⁶ Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod!

Mose slår på klippan och blir straffad

20 Israels folk kom fram till öknen Sin i den första månaden och slog läger vid Kades. Där dog Mirjam och man begravde henne.

² Det fanns då inte tillräckligt med vatten att dricka, och därför gjorde folket på nytt uppror mot Mose och Aron.

³ Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder som Herren dödade! skrek de åt Mose.

⁴ Ni har med avsikt lett oss ut hit i öknen för att bli av med oss och våra hjordar.

⁵ Varför tvingade ni oss att lämna Egypten, så att vi hamnade här på denna fruktansvärda plats? Var är det bördiga landet med säd, fikon, vin och granatäpplen ni lovade? Här finns ju inte ens tillräckligt med vatten att dricka!

⁶ Mose och Aron vände då om och gick till tabernaklets ingång, där de föll ner inför Herren, och Herrens härlighet visade sig för dem.

⁷ Och Herren sa till Mose:

⁸ Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla allt folket. Medan de ser på ska du tala till klippan där borta. Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan, och det kommer att räcka åt både folket och boskapen!

⁹ Mose gjorde som han hade blivit tillsagd. Han tog staven från platsen där den var förvarad inför Herren,

¹⁰ och tillsammans med Aron uppmanade han folket att samlas vid klippan. Han höjde rösten och ropade: Lyssna ni upprorsmakare! Måste jag ordna vatten åt er ur klippan?

¹¹ Men i stället för att tala till klippan lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram, och folket och all boskap drack.

¹² Men Herren sa till Mose och Aron: Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig för helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag har lovat dem!

¹³ Platsen fick namnet Meriba, som betyder uppror. Där satte sig Israels folk upp mot Herren, och där visade Herren dem sin helighet.

^32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'

³⁴ För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'

³⁵ I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'

³⁶ Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.

³⁷ Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.

³⁸ Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.

³⁹ Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.

⁴⁰ Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:

⁴¹ 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'