Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

¹⁹ Guds ängel, som ledde Israels folk, flyttade nu molnet bakåt,

²⁰ så att det befann sig mellan Israels folk och egyptierna. Hela den natten gav det mörker åt egyptierna men ljus åt Israels folk! Därför kunde inte egyptierna hitta israeliterna!

²¹ När Mose räckte ut sin hand över havet öppnade Herren en väg genom det med en mur av vatten på båda sidor. En stark östanvind blåste hela den natten och torkade upp havsbottnen,

²² så att Israels folk kunde gå rakt igenom havet på torr mark!

²³ Egyptierna följde efter dem med alla Faraos hästar, vagnar och kavallerister.

²⁴ Men tidigt på morgonen såg Herren ner på egyptiernas trupper från eld- och molnpelaren och skapade förvirring bland dem.

²⁵ Hjulen på deras vagnar lossnade och föll av, så att vagnarna inte kunde ta sig fram. Låt oss komma härifrån! klagade egyptierna. Herren strider för dem mot oss.

²⁶ Herren sa till Mose: Räck ut din hand igen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna med deras hästar och vagnar.

²⁷ Mose gjorde som Herren hade sagt, och vattnet återvände på morgonen till sitt normala läge. Egyptierna försökte fly, men Herren dränkte dem i havet.

²⁸ Vattnet täckte vägen och hästarna och vagnarna, och av hela Faraos armé, som förföljt israeliterna genom havet, överlevde inte en enda person.

²⁹ Israels folk hade vandrat genom havet på torr mark, och vattnet hade stått som murar på båda sidor om dem.

³⁰ På så sätt räddade Herren Israel från egyptierna den dagen, och Israels folk såg egyptierna ligga döda där på havsstranden.

³¹ När Israels folk såg det stora under som Herren hade gjort för dem mot egyptierna förstod de vem Gud var, och de ärade Gud och trodde på honom och hans tjänare Mose.

Israels äventyrliga flykt från Egypten

114 När Israels folk för länge sedan drog ut från Egypten och Jakobs släkt lämnade landet vars språk de inte kunde förstå,

² då blev Juda del av landet, Guds heliga boplats, och Israel hans rike.

³ Röda havet såg folket komma och delade sig för dem, och Jordanfloden stannade upp i sitt lopp.

⁴ Bergen hoppade som bockar, och de små höjderna som lamm!

⁵ Vad har hänt med dig, Röda hav, eftersom du delar dig i två delar? Och du Jordan, varför stannade du av?

⁶ Varför hoppade ni berg som bockar? Och varför skuttade ni små kullar som lamm?

⁷ Darra, jord, när Jakobs Gud visar sig!

⁸ Det är ju han som gör klippan till en vattenrik sjö och låter en källa flöda fram bland stenarna.

Moses och Mirjams sång till Herren

15 Sedan sjöng Mose och Israels folk denna sång till Herren: Jag vill sjunga till Herrens ära, för han har vunnit stora segrar. Han har kastat både häst och ryttare i havet.

² Herren är min styrka, min sång och min frälsning. Han är min Gud, och jag vill prisa honom. Han är min fars Gud. Jag vill upphöja honom.

³ Herren är en kämpe, ja, Herren är hans namn.

⁴ Han har tillintetgjort Faraos vagnar och här och dränkt dem i havet. De ryktbara egyptiska krigsmännen dog i vågorna.

⁵ Vattenmassorna dränkte dem, de sjönk som stenar i djupet.

⁶ Din högra hand, Herre, har en väldig makt. Den krossar fienden.

⁷ I ditt höga majestät besegrar du alla dem som vänder sig mot dig. Du visar din vrede och den förtär dem, som elden bränner upp gräset.

⁸ Du blåste på vattnet och det delade sig! Vågorna reste sig som väldiga murar på var sida om vägen.

⁹ Fienden sa: 'Jag ska förfölja dem och hinna upp dem, jag ska dela bytet jag tar, jag ska ta hämnd på dem. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska döda dem.'

¹⁰ Men Gud andades på dem, och havets vågor slog över dem. De sjönk som bly i de väldiga vågorna.

¹¹ Vem är som du, Herre, bland alla gudar? Vem är så härlig och helig? Vem är så väldig i sin prakt? Vem gör under som du?

²⁰ Profetissan Mirjam, Arons syster, ledde sedan de andra kvinnorna i en dans. De spelade på tamburiner

²¹ och Mirjam sjöng för dem:Sjung till Herrens ära. Hästar och ryttare har han störtat i havet, och han har segrat med ära.

Omtanke och hänsyn

14 Acceptera var och en som vill dela er gemenskap, även om någons tro är svag. Kritisera inte andra uppfattningar än era egna om vad som är rätt eller orätt.

² Gräla till exempel inte om hur man ska göra med kött som offrats åt avgudar, om det är rätt att äta det eller inte. Ni kanske inte tycker att det är något fel att äta det, men andras tro kan vara svagare. De tycker att det är fel och avstår från kött överhuvudtaget och äter hellre grönsaker.

³ Den som tycker att det är riktigt att äta kött får inte se ner på dem som inte gör det. Och om du föredrar grönsaker ska du inte söka efter fel hos dem som inte tycker som du. För Gud har tagit emot dem som sina barn.

⁴ De är Guds tjänare, inte dina. De är ansvariga inför honom, inte inför dig. Låt honom tala om för dem om de har rätt eller fel. Han kan hjälpa dem att göra vad som är rätt.

⁵ Några tycker att de kristna borde fira de judiska helgerna som speciella dagar då man ska be till Gud, men andra menar att det är felaktigt och dumt att göra sig allt detta besvär, för alla dagar tillhör Gud. När det gäller sådana frågor måste var och en få bestämma själv.

⁶ Om ni har särskilda dagar för att be till Herren, så vill ni ära honom och ni gör en god sak. Likadant gör den människa som äter kött som offrats åt avgudar. Hon är tacksam till Herren för det och hon gör det som är rätt. Och den som inte rör sådant kött är också angelägen att göra Gud till viljes och är tacksam.

⁷ Vi är inte våra egna herrar, så att vi lever och dör som vi själva vill.

⁸ Vare sig vi lever eller dör så följer vi Herren och tillhör honom.

⁹ Kristus dog och uppstod till livet just för att vara vår Herre, både när vi lever och när vi dör.

¹⁰ Du har ingen rättighet att kritisera din bror eller se ner på honom. Kom ihåg att var och en av oss personligen ska stå inför Guds domstol.

¹¹ För det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, ska varje knä böjas för mig, och varje tunga ska prisa Gud.

¹² Ja, var och en av oss ska svara för sig själv inför Gud.

Jesus undervisar om förlåtelse

²¹ Petrus kom nu fram till honom och frågade: Herre, hur ofta måste jag förlåta en broder som gjort något orätt? Räcker sju gånger?

²² Då svarade Jesus: Nej, sjuttio gånger sju gånger! Och sedan tillade han:

²³ Man kan därför likna himmelriket vid en kung som ville ha redovisning av sina tjänstemän.

²⁴ Då visade det sig att en av dem var skyldig honom många miljoner.

²⁵ När han inte kunde betala tillbaka pengarna befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde.

²⁶ Men mannen kastade sig förtvivlad ner för fötterna på kungen och bad: 'Herre, låt mig bara få tid på mig, så ska jag betala alltsammans.'

²⁷ Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och efterskänkte hans skuld.

²⁸ Men så fort han var fri gick han till en av sina medarbetare, som var skyldig honom hundra kronor, tog struptag på honom och krävde tillbaka pengarna.

²⁹ Mannen föll då ner inför honom och sa: 'Jag ska betala allt, om du bara kan ge dig till tåls!'

³⁰ Men hans fordringsägare kunde inte vänta. Han arresterade honom och satte honom i fängelse tills hela skulden blev betald.

³¹ Då gick mannens vänner till kungen och berättade vad som hänt.

³² Och kungen kallade till sig mannen, som han hade förlåtit, och sa: 'Din hårdhjärtade usling! Här efterskänker jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.

³³ Borde du då inte ha varit lika barmhärtig mot din medarbetare som jag var mot dig?'

³⁴ Sedan sände den uppretade kungen iväg mannen till tortyrkammaren, där han fick sitta tills han hade betalt vartenda öre han var skyldig.

³⁵ På samma sätt kommer min himmelske Far att göra med er om ni vägrar att verkligen förlåta era bröder.