Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En bön mitt I förtvivlan

^1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!

³ Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?

⁴ Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.

⁵ Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.

⁶ Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.

⁷ Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.

⁸ Han ska själv befria Israel från all dess synd.

44 När bröderna var klara för hemresan befallde Josef sin husföreståndare att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och sa till honom att lägga tillbaka de pengar som de hade betalat med överst i säckarna.

² Josef gav också order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Husföreståndaren gjorde som han hade blivit tillsagd.

³ Bröderna steg upp i gryningen och gav sig iväg med sina tungt lastade åsnor.

⁴ När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin husföreståndare: Skynda dig efter dem! Stoppa dem och fråga varför de handlar på det här sättet mot mig, när jag, deras välgörare, har varit så god mot dem.

⁵ Fråga dem: 'Vad menar ni med att stjäla min husbondes personliga silverbägare, som han använder till att spå med? Fattar ni vad ni har gjort?'

⁶ Husföreståndaren hann ifatt dem och sa till dem allt som han hade fått order om.

⁷ Vad pratar du om egentligen? frågade de. Vilka slags människor tror du vi är, eftersom du kan anklaga oss för något så fruktansvärt?

⁸ Tog vi inte med oss tillbaka de pengar som vi hade funnit i säckarna? Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus?

⁹ Om du hittar denna bägare hos någon av oss, så ska han dö, och alla vi övriga är villiga att bli slavar åt din husbonde så länge vi lever.

¹⁰ Det låter nog bra, men det räcker med att den som stal bägaren blir min slav, svarade mannen. Ni andra går fria.

¹¹ De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem.

¹² Husföreståndaren började leta i den äldste broderns säck och gick sedan igenom de övrigas. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck.

¹³ Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden.

¹⁴ Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.

¹⁵ Vad är det ni försöker göra? frågade Josef. Förstår ni inte att en man som jag vet vem som stal den?

¹⁶ Juda svarade uppgivet: Vad ska vi säga, herre? Hur kan vi be om nåd? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud straffar oss för våra synder. Vi har alla återvänt för att bli dina slavar, både alla vi andra och han i vars säck bägaren återfanns.

¹⁷ Nej, sa Josef. Bara den som stal bägaren ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far.

¹⁸ Då steg Juda fram och sa: Låt mig bara få säga en sak, herre. Ha tålamod med mig bara ett ögonblick, för jag vet att du kan döma mig omedelbart, som om du vore Farao själv.

¹⁹ Du frågade oss om vår far var i livet och om vi hade ytterligare någon bror,

²⁰ och vi svarade: 'Ja, far lever. Han är nu en gammal man, och han har fått ett barn på gamla dagar, som nu är en ung man, och som hans far är mycket fäst vid. Han är den ende som är kvar av sin mors barn eftersom hans bror är död.'

²¹ Och du sa till oss: 'För hit honom, så att jag kan få se honom.'

²² Men vi sa: 'Herre, pojken kan inte lämna sin far, för då kommer hans far att dö.'

²³ Men du sa till oss: 'Kom inte tillbaka hit, om ni inte har er yngste bror med er.'

²⁴ Därför återvände vi till vår far och berättade för honom vad du hade sagt.

²⁵ Och när han sa: 'Gå tillbaka och köp oss lite mat

²⁶ svarade vi: 'Vi kan absolut inte resa utan att ta vår yngste bror med oss.'

²⁷ Då sa far till oss: 'Ni vet att min hustru Rakel fick två söner, och att

²⁸ en av dem gick bort för att aldrig återvända, förmodligen söndersliten av vilda djur, för jag har aldrig sett honom sedan dess.

²⁹ Om ni tar hans bror från mig och något ont drabbar honom också, kommer jag att dö av sorg.'

³⁰ Herre, om jag nu går tillbaka till min far och pojken inte är med oss - jag känner far och vet hur fäst han är vid pojken - kommer han att dö, när han ser att pojken saknas.

³¹ Vi kommer att bli skyldiga till hans för tidiga död.

³² Herre, jag lovade min far att jag skulle ta hand om pojken. Jag sa till honom, att om jag inte hade honom med mig tillbaka, så skulle jag bära skulden för alltid.

³³ Herre, låt mig stanna som slav i stället för pojken, och låt honom få återvända hem med sina bröder.

³⁴ Hur skulle jag kunna återvända hem till far utan pojken? Skona mig från att behöva se min fars sorg och förtvivlan.

¹³ Som ni vet så har Gud utvalt mig till att vara som en speciell budbärare till er som inte är judar. Jag lägger stor vikt vid mitt uppdrag och påminner judarna om det så ofta jag kan.

¹⁴ Jag hoppas nämligen att jag ska kunna få dem att längta efter det som ni redan har tagit emot, och på så sätt rädda några av dem.

¹⁵ Vad underbart det kommer att bli när de upptäcker Kristus! När de inte tog emot Guds erbjudande om frälsning betydde detta att han fick vända sig till resten av världen och erbjuda den sin frälsning. När judar nu kommer till Kristus är det lika underbart som när döda får liv igen.

¹⁶ Och eftersom Abraham och profeterna är Guds folk, så är också deras barn det. För om trädets rötter är heliga, så är också grenarna det.

¹⁷ Men några av grenarna på Abrahams träd, alltså några av judarna, har brutits av. Ni som inte är judar är som grenar från ett vilt olivträd, inympade i den äkta stammen. Därför får nu också ni den välsignelse som Gud lovade Abraham och hans barn, och ni får också del av den rika näringen i Guds eget olivträd.

¹⁸ Men ni måste vara på er vakt, så att ni inte börjar skryta med att ni placerats där i stället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att ni bara är inympade grenar, och att det inte är ni som bär upp roten utan roten som bär upp er.

¹⁹ Nu kanske ni säger: De där grenarna bröts av för att lämna plats åt oss, så vi måste vara ganska bra i alla fall.

²⁰ Men var försiktiga! Kom ihåg att grenarna bröts av därför att de inte trodde på Kristus, och att ni är där bara därför att ni tror! Var inte stolta, var ödmjuka, tacksamma och försiktiga i stället!

²¹ För om Gud inte visade överseende med de grenar som han först satte dit, så kommer han inte att skona er heller.

²² Lägg märke till att Gud är både god och sträng. Han är sträng mot dem som är olydiga, men mycket god mot dem som fortsätter att älska honom och tro på honom. Om ni inte älskar honom, så kommer ni också att skäras bort.

²³ Om judarna å andra sidan lämnar sin otro, så kommer Gud att ympa dem tillbaka in i trädet. Han har makt att göra det.

²⁴ För om Gud ville ta emot er, grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på sitt eget, odlade träd, hur mycket lättare ska det då inte vara för honom att ympa in de äkta grenarna igen.

Guds nåd gäller alla

²⁵ Jag vill att ni ska känna till sanningen från Gud, kära bröder, så att ni inte blir högfärdiga och börjar skryta. Ja, det är sant att några judar har vänt sig emot sanningen, och det kommer att fortsätta att vara så tills alla som inte är judar har fått möjlighet att komma till Kristus.

²⁶ Först då kommer hela Israel att bli frälst.Kommer ni ihåg vad profeterna sa om det: Det ska komma en befriare från Sion, och han ska ta bort all ogudaktighet bland judarna.

²⁷ Då ska jag ta bort deras synder, precis som jag har lovat.

²⁸ Nu är många judar fiender till budskapet om frälsning. De hatar det. Men detta har varit en fördel för er, för det har fört med sig att Gud har gett sina gåvor också till er som inte är judar. Ändå älskar Gud fortfarande judarna på grund av sina löften till Abraham, Isak och Jakob.

²⁹ För Guds gåvor och hans kallelse kan aldrig tas tillbaka. Han tar aldrig tillbaka sina löften.