Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^22-24 Men under natten steg han upp och väckte sina två hustrur och sina två bihustrur och elva barn och förde dem över floden Jordan vid Jabboks vadställe och återvände sedan till lägret. Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen.

²⁵ När denne märkte att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led.

²⁶ Sedan sa han: Släpp mig, för det håller på att bli ljust. Men Jakob svarade: Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.

²⁷ Vad heter du? frågade mannen.Jakob, blev svaret.

²⁸ Det heter du inte längre! sa mannen till honom. Du heter Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och varit segerrik.

²⁹ Vad heter du? frågade Jakob.Varför frågar du om mitt namn, sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.

³⁰ Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte), för han sa: Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.

³¹ I gryningen när solen gick upp haltade han därifrån på grund av höftskadan.

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

¹⁵ Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.

Israel är Guds utvalda folk

^1-3 Mitt kära Israel, mitt folk! Mina judiska bröder! Vad jag längtar efter att ni ska komma till Kristus. Mitt hjärta känns tungt, och jag sörjer bittert dag och natt för er skull. Kristus vet, och den helige Ande vet, att jag inte överdriver när jag säger att jag skulle vara villig att bli förlorad för evigt om detta kunde rädda er.

⁴ Gud har gett er så mycket, men ändå vill ni inte lyssna till honom. Han tog er som sitt speciellt utvalda folk och ledde er med sin egen härlighet i form av ett lysande moln och talade om för er hur mycket han ville välsigna er. Han gav er sina regler för det dagliga livet, så att ni kunde veta vad han ville att ni skulle göra. Han lät er tillbe honom, och gav er stora löften.

⁵ Ni hade stora gudsmän som förfäder, och Kristus själv var en av er, en jude i fråga om sin mänskliga härkomst, och som nu regerar över allting. Pris ske Gud i evighet!

Jesus ger mat åt fem tusen

¹³ När Jesus fick höra nyheten for han iväg med en båt till en avlägsen plats för att vara för sig själv. Men folkskarorna såg vart han var på väg, och från många byar följde man efter honom till fots.

¹⁴ När Jesus steg ur båten väntade en stor folkmassa på honom, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

¹⁵ När det blev kväll kom lärjungarna till honom och sa: Det är dags för kvällsmat för länge sedan, och det finns inget att äta här i öknen. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt om och köpa mat.

¹⁶ Men Jesus svarade: Det behövs inte, ni kan väl ge dem mat!

¹⁷ Kan vi?, utropade de. Vi har bara fem brödstycken och två fiskar!

¹⁸ Ta hit dem, sa han.

¹⁹ Sedan bad han människorna att sätta sig i gräset. Och han tog de fem brödstyckena och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Sedan bröt han itu brödstyckena och gav dem till lärjungarna, och de delade ut dem till folket.

²⁰ Och alla åt tills de blev mätta. Och när man till slut samlade ihop det som var över blev det tolv fulla korgar.

²¹ Det var omkring fem tusen män i folkskaran den dagen, förutom kvinnor och barn.