Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

¹⁵ Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.

²² Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare.

²³ Då tog han sina män med sig och tog upp jakten och hann ifatt dem vid Gileads berg efter sju dagar.

²⁴ Den natten visade sig Gud för Laban i en dröm. Se upp med vad du säger till Jakob, sa Gud till honom. Du ska varken välsigna eller förbanna honom!

²⁵ Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger vid Gileads berg, och Laban och hans följe stannade också där.

²⁶ Vad menar du med att ge dig iväg på detta sätt? sa Laban. Är mina döttrar fångar, tillfångatagna i strid, eftersom du har flytt med dem på detta sätt?

²⁷ Varför lät du mig inte få ordna en avskedsfest med sång och spel?

²⁸ Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt!

²⁹ Jag skulle kunna krossa dig, men din fars Gud visade sig för mig i går kväll och sa till mig: 'Se till att du inte är alltför hård mot Jakob.'

³⁰ Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?

³¹ Jag gav mig iväg därför att jag var rädd för dig, svarade Jakob. Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.

³² Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor. Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna.

³³ Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält.

³⁴ Men Rakel hade gömt dem i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet hittade han dem alltså inte.

³⁵ Ursäkta att jag inte reser mig, far, sa Rakel, men jag har mens.

^36-37 Nu blev Jakob rasande på Laban. Har du hittat något? frågade han. Vad består mitt brott i? Du har kommit efter mig som om du jagade en brottsling och har sökt igenom allting. Ta nu fram allt vad jag har stulit och lägg det framför oss, framför dina och mina män, så att alla kan se det och avgöra vems det är!

³⁸ I tjugo år har jag varit tillsammans med dig, och hela tiden har jag tagit hand om dina får och dina getter, så att de har fött frisk avkomma, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat.

³⁹ Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, visade jag då det för dig och bad dig att minska antalet i din hjord? Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig att betala för varje djur som stals från hjorden, vare sig jag kunde hjälpa det eller inte.

⁴⁰ Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter.

⁴¹ Ja, i tjugo år har jag arbetat - fjorton av dem för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger!

⁴² Om inte Gud med sin nåd hade varit med mig - min farfar Abrahams Gud, och min far Isaks Gud - skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett din grymhet och mitt hårda arbete, och det är därför som han tillrättavisade dig i går kväll.

Det finns en oerhörd kraft i evangeliet

⁸ Låt mig först av allt säga att vart jag än reser hör jag talas om er, för er tro på Gud är känd runt om i världen. Jag tackar verkligen Gud för ert goda rykte och för var och en av er.

⁹ Gud själv vet hur ofta jag ber för er. Dag och natt nämner jag er inför honom som jag tjänar med allt vad jag är och har genom att berätta de goda nyheterna om hans Son för andra.

¹⁰ Särskilt ber jag om att få tillfälle att äntligen komma och hälsa på er - om Gud vill det.

^11-12 Jag längtar efter att få besöka er, så att jag kan dela med mig av den tro som ska hjälpa er församling att växa sig stark. Jag behöver också er hjälp och bli uppmuntrad av den tro vi har gemensam. Vi kommer på så sätt att bli till glädje för varandra.

¹³ Kära vänner, jag vill att ni ska veta att jag många gånger tidigare har haft för avsikt att komma och arbeta bland er för att få se samma goda resultat hos er som jag har gjort i de andra församlingarna, men varje gång har jag blivit förhindrad.

¹⁴ Jag står i stor skuld till er och många andra, både landsmän och utlänningar, bildade såväl som obildade.

¹⁵ Därför är jag beredd att göra mitt yttersta för att också komma till er i Rom och förmedla Guds goda nyheter.