Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Ständigt förföljda men aldrig utplånade

129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.

² Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!

^3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.

⁵ Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.

^6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.

⁸ Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.

Budskap till Babylon

50 Detta är ett budskap från Herren angående Babylon och det babyloniska riket genom profeten Jeremia:

² Gör känt över hela världen att Babylon ska intas. Dess gud Marduk ska krossas och skymfas

³ när ett folk från norr anfaller och härjar landet så att ingen kan bo där längre. Allt ska utplånas, och både människor och djur ska fly.

⁴ Då ska folket i Israel och Juda förenas för att gråtande söka Herren, sin Gud.

⁵ De ska fråga efter vägen till Sion och börja vandringen hem igen. Kom, låt oss förenas med Herren i ett evigt förbund som aldrig mer ska kunna brytas, ska man säga.

⁶ Mitt folk har varit som förlorade får. Deras herdar förde dem på fel väg och släppte dem sedan lösa bland bergen. Så gick de vilse och glömde sin rätta viloplats.

⁷ Alla som råkade på dem gjorde anspråk på dem och sa: Vi har tillåtelse att anfalla dem, för de har syndat mot Herren, rättvisans Gud, han som var deras förfäders hopp.

¹⁷ Israeliterna är som får jagade av lejon. Den förste att frossa på dem var kungen i Assyrien, och sedan krossade Nebukadnessar, kungen i Babylon, deras ben.

¹⁸ Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Nu ska jag straffa kungen i Babylon och hans land, precis som jag straffade den assyriske kungen.

¹⁹ Men Israel ska jag leda hem till sitt eget land igen. De ska få njuta på Karmels och Basans ängar och än en gång uppleva glädje och lycka på bergen i Efraim och Gilead.

²⁰ Den dagen ska det inte finnas någon synd i Israel eller i Juda, för jag ska förlåta den kvarleva som jag har skonat, säger Herren.

Jesus ber i Getsemane

³⁹ Tillsammans med sina lärjungar lämnade han sedan rummet där de ätit påskmåltiden, och gick som vanligt till Oljeberget.

⁴⁰ Där sa han till dem: Be till Gud så att ni kan stå emot när ni sätts på prov.

^41-42 Själv gick han ett stenkast längre bort och böjde knä och bad: Far, om det är möjligt, så bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.

⁴³ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.

⁴⁴ Han hade nämligen en sådan ångest och bad så intensivt att hans svett föll som blodsdroppar till marken.

⁴⁵ Till slut reste han sig och gick tillbaka till lärjungarna, men fann att de hade somnat, utmattade av sorg.

⁴⁶ Hur kan ni sova nu! sa han. Res er upp och be till Gud att ni inte dukar under när ni blir prövade.