Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Ständigt förföljda men aldrig utplånade

129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.

² Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!

^3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.

⁵ Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.

^6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.

⁸ Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.

Nebukadnessar intar Jerusalem

39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem på nytt och belägrade det.

² På den nionde dagen i fjärde månaden två år senare stormade de murarna, och staden föll.

³ Alla officerare i den babyloniska armén kom in och satte sig triumferande i Mellersta porten. Nergal-Sareser var där och Samgar-Nebo, Sarsekim och den Nergal-Sareser, som var kungens främsta rådgivare, tillsammans med många andra.

⁴ När kung Sidkia och hans soldater insåg att staden var förlorad, flydde de nattetid genom porten mellan de två murarna på baksidan av palatsets trädgård och över fälten mot Jordandalen.

⁵ Men babylonierna förföljde dem och kom ifatt Sidkia på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen i Babylon, som var i Ribla i Hamats land, där han ställdes inför rätta och dömdes.

⁶ Kungen i Babylon lät Sidkia se på medan man dödade hans barn och alla de förnämsta medborgarna i riket.

⁷ Sedan stack han ut ögonen på Sidkia och band honom med kedjor innan han fördes bort som fånge till Babylon.

⁸ Under tiden brände armén allt i Jerusalem, palatsen, alla husen och rev ner murarna.

⁹ Nebusaradan, befälhavaren för den kungliga livvakten, och hans män ordnade sedan så att återstoden av befolkningen och de som hade gått över till babylonierna deporterades till Babylon.

¹⁰ Han lämnade kvar bara några av de allra fattigaste, som fick åkrar och vingårdar att odla.

^11-12 Under tiden hade kung Nebukadnessar beordrat Nebusaradan att gripa Jeremia. Se till att han inte blir skadad sa han. Ta väl vara på honom och ge honom vad han vill ha.

¹³ Nebusaradan och Nebusasban, chefen för hovmännen, Nergal-Sareser, kungens särskilde rådgivare, och alla de andra ämbetsmännen såg till att kungens befallning blev utförd.

¹⁴ De sände soldater för att hämta Jeremia ur fängelset och överlämna honom till Gedalja, son till Ahikam och sonson till Safan. Gedalja såg till att Jeremia kom hem igen, och han fick bo kvar bland det fåtal av folket, som hade lämnats kvar i landet.

¹⁵ Herren gav detta budskap till Jeremia medan han ännu var kvar i fängelset, innan babylonierna kom för att befria honom:

¹⁶ Gå och säg dessa ord till etiopiern Ebed-Melek: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag måste göra allt som jag hotat detta land med. Jag ska förgöra det inför dina ögon,

¹⁷ men dig ska jag hjälpa. Du ska inte bli dödad av dem du är så rädd för.

¹⁸ Jag ska bevara ditt liv, och du kan vara trygg, därför att du litade på mig.

Herren kommer snart

⁷ Och när det gäller er, kära bröder som väntar på Herrens återkomst, så ber jag er att ha tålamod. Bonden väntar under både höstregn och vårregn på att hans värdefulla skörd ska mogna.

⁸ Ja, ha tålamod och ge inte upp, för Herrens ankomst är nära.

⁹ Gräla inte på varandra, bröder. Är ni själva höjda över all kritik? Den store Domaren är snart här. Låt honom ge den kritik som är befogad.

¹⁰ Herrens profeter är ett gott föredöme när det gäller tålamod i lidandet.

¹¹ Vi vet hur glada de är nu, eftersom de var trogna mot honom då - även om de fick lida mycket. Job är ett exempel på en människa som fortsatte att tro på Herren mitt i sorgen. Ni har ju hört om Jobs tålamod, och vad som hände med honom till sist. Herren är full av kärlek och omsorg.

¹² Framför allt, mina bröder, bör ni inte svära, vare sig vid himlen eller jorden eller vid något annat. Säg bara ett enkelt ja eller nej, så att ni inte syndar och drabbas av Guds dom.