Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En betryckt ung mans bön
En bön när jag hade stora problem.1-2 Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp!
3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma,
4-5 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten.
6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt.
7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen.
8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket.
9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig.
10-11 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig.
12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider.
14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne.
15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner.
16-17 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt.
Herrens vredesbägare
15 Herren, Israels Gud, sa till mig:Ta denna vinbägare, som till brädden är fylld med min vrede, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den.
16 De ska dricka sig redlösa för att sedan falla och drabbas av olycka.
17 Jag tog alltså vredesbägaren, budskapet från Herren, och lät alla folk dricka ur den. Jag proklamerade hans budskap överallt dit han sände mig.
18 Jag for till Jerusalem och till Juda städer, och deras kungar och furstar drack in hans ord, så att de från den dagen blev övergivna, hatade och föremål för förbannelse, precis som de är i dag.
19-20 Jag for till Egypten, och Farao och hans ämbetsmän, furstar och folk fick dricka samma sanning ur den fruktansvärda bägaren. Samma sak gällde alla kungarna i Us och kungarna i filisteernas städer Askelon, Gasa, Ekron och vad som fanns kvar av Asdod.
21 Jag besökte edomiterna, moabiterna, ammoniterna,
22 alla kungarna i Tyrus och Sidon och kungarna på andra sidan havet.
23 Dedan, Tema, Bus och de andra hedningarna där besökte jag,
24 alla kungarna i Arabien, öknens nomadstammar och
25 alla kungarna i Simri, Elam och Medien.
26 Vidare besökte jag alla kungarna i länderna norrut, både dem som låg nära och dem som låg längre bort. Jag besökte alla kungariken i världen, ett efter ett. Slutligen drack kungen i Babylon själv från Guds vredes bägare.
27 Säg till dem: Herren, härskarornas Gud, säger: Drick ur min vredes bägare tills ni är druckna och faller omkull så att ni inte kan resa er mer. Jag sänder fruktansvärda krig över er.
28 Och om de vägrar att ta emot bägaren, ska du säga: Herren, härskarornas Gud, säger att ni måste dricka ur den! Ni kan inte fly undan.
29 Jag har börjat straffa mitt eget folk, så varför ska då ni få gå fria? Nej, ni ska inte komma undan straffet. Jag ska låta kriget drabba alla folk på jorden.
30 Profetera därför mot dem! Säg till dem att Herren ska ryta mot sina egna från sitt heliga tempel i himlen och mot alla dem som bor på jorden. Han ska ropa som de som trampar vinet ur druvorna.
31 Detta domens rop ska nå de mest avlägsna trakter av jorden, för Herren anklagar alla folk, ja hela mänskligheten. Han ska straffa alla ogudaktiga.
32 Straffet ska gå från folk till folk, förklarar Herren, härskarornas Gud. En vredens väldiga vind ska fara upp från de yttersta hörnen av jorden.
5 Dessa tolv sände Jesus iväg med följande instruktioner: Gå inte till samarierna eller till andra folk,
6 utan bara till Israels folk - Guds förlorade får.
7 Gå och tala om för dem att himmelriket är nära.
8 Bota sjuka, väck upp döda, bota leprasjuka och driv ut de onda andarna. Gör allt utan betalning, för också ni har fått det som gåva!
9 Ta inga pengar med er.
10 Inte heller någon väska med extra kläder och skor eller någon vandringsstav. Ni kommer att få mat och allt det ni behöver för det är arbetaren värd.
11 Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som tar emot er och lyssnar till ert budskap och stanna i hans hem tills ni fortsätter till nästa stad.
12 Om det visar sig vara ett gudfruktigt hem, ge det då er välsignelse.
13 Om det inte är det, behåll välsignelsen för er själva.
14 Och om man inte tar emot er i en stad eller ett hem så bekymra er inte mer om människorna där. Skaka i stället dammet av era fötter och gå därifrån.
15 Men en sak är säker: Människorna i de onda städerna Sodom och Gomorra kommer att få det lättare på domens dag än dem som inte välkomnar er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®