Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds fiender har ödelagt landet

79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.

² Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.

³ Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,

⁴ och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.

⁵ Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?

⁶ Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!

⁷ De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.

⁸ Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.

⁹ Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!

¹⁴ Då kommer folket att säga: Varför ska vi vänta på döden här? Låt oss gå till de befästa städerna. För Herren, vår Gud, har uttalat domen över oss och gett oss en giftbägare att tömma på grund av all vår synd.

¹⁵ Vi väntade på fred, men den kom aldrig. Vi räknade med läkedom, men upplevde bara skräck.

¹⁶ Krigslarm hörs från norr uppe vid Dan. Hela landet darrar inför den annalkande armén. Fienden kommer för att inta hela landet och allting i det, både städer och folk.

¹⁷ Jag kommer att sända fientliga trupper som giftiga ormar mot er, och då hjälper det inte vad ni än gör.

² Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.

³ De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.

⁴ Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.

⁵ Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.

⁶ De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.

⁷ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?

⁸ Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.

⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?

¹⁰ Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.

¹¹ Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.

En fattig änka ger allt hon har

⁴¹ Sedan gick han fram till kollektkistorna i templet och satte sig ner och tittade på när folk kom och lade sina pengar i dem. Några som var rika lade dit stora summor.

⁴² Men så kom en fattig änka och lade dit två femöringar.

⁴³ Då kallade han på lärjungarna och sa: Den här fattiga änkan gav mer än alla rika män tillsammans,

⁴⁴ för de gav bara en liten del av sitt överflöd, medan hon gav sin sista femöring.