Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Rättvisan segrar

^1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.

⁴ Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!

^5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.

⁷ Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!

⁸ Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!

⁹ Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.

¹⁰ Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.

¹¹ Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.

¹² Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.

¹⁵ Jag ska ge er ledare efter mitt hjärta, som ska leda er med vishet och förstånd.

¹⁶ När ert land än en gång är rikt befolkat igen, kommer ni inte längre att önska er tillbaka till den gamla goda tiden, då ni hade Herrens förbundsark, säger Herren. Ingen ska sakna den tiden eller ens tänka på den, och arken ska inte ersättas med en ny,

¹⁷ för Herren ska själv vara mitt ibland er, och hela Jerusalem ska bli känt som Herrens tron. Alla folk ska komma dit till honom och inte längre följa sina egna önskningar.

¹⁸ På den tiden ska folket från Juda och Israel tillsammans vända tillbaka från sin landsflykt i norr, åter till det land jag gav deras förfäder som arv för alltid.

¹⁹ Jag har tänkt på hur underbart det skulle bli för er att få vara här bland mina barn. Jag har planerat att ge er en plats i detta underbara land, det bästa i hela världen. Jag har sett fram emot att ni skulle kalla mig far och tänkt att ni aldrig mer skulle vända er bort från mig.

²⁰ Men ni har övergett mig som en trolös hustru överger sin man, säger Herren.

²¹ Jag hör röster från de vindpinade bergen, röster som ropar gång på gång. Det är Israels barn som har vänt Gud ryggen och vandrat sin egen väg.

²² Mina avfälliga barn, kom tillbaka till mig, så ska jag rena er!Och de svarar: Ja, vi ska komma, för du är Herren, vår Gud.

²³ Vi är trötta på att tillbe avgudarna på höjderna och att fira orgier uppe i bergen. Det är bedrägeri alltsammans. Bara i Herren, vår Gud, kan Israel någonsin finna hjälp och frälsning.

²⁴ Från vår barndom har vi sett hur allt vi ägt har slösats bort på avgudar och deras präster. Vi har offrat både boskap och fårhjordar och söner och döttrar.

²⁵ Vi böjer oss ner i skam och vanära. Vi och våra förfäder har syndat från barndomen mot Herren, vår Gud, och vi har inte velat lyssna till honom.

Liknelsen om den stora festen

¹⁵ En man som satt vid bordet och hörde detta utropade: Vilken förmån det måste vara att komma till festen i Guds rike!

¹⁶ Jesus svarade då med att berätta denna liknelse: En man ordnade en stor fest och skickade ut många inbjudningskort.

¹⁷ När allt var färdigt sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga att det var dags för dem att komma.

¹⁸ Men alla kom med ursäkter. En sa: 'Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!'

¹⁹ En annan sa: 'Det går tyvärr inte. Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till.'

²⁰ En tredje bad om ursäkt och sa: 'Jag har just gift mig. Du förstår säkert att jag inte kan komma.'

²¹ Tjänaren återvände och berättade vad de hade sagt. Då blev hans arbetsgivare arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta tiggare och handikappade, lama och blinda.

²² Och när han hade gjort det fanns det fortfarande platser över i festsalen.

²³ Då sa mannen till sin tjänare: 'Gå ut på vägar och stigar överallt och uppmana alla att komma så att huset blir fullt.

²⁴ Och ingen av dem jag bjöd först kommer att få ens den minsta smakbit av allt jag gjort i ordning.'