Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Den gudfruktiges välsignelser

128 En vallfartssång.

4 När allt folket hade kommit över floden, sa Herren till Josua: ² ”Välj ut tolv män, en från varje stam, ³ och säg till dem att hämta var sin sten från den plats mitt ute i floden där prästerna står. Låt dem sedan bära dem över på andra sidan och lägga dem där ni slår läger i kväll.”

⁴ Josua samlade då de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en för varje stam, ⁵ och sa till dem: ”Gå ut i floden framför Herrens, er Guds, ark. Var och en av er ska därifrån hämta en sten och bära den på sin axel, lika många som Israels stammar ⁶ och de ska bli ett tecken bland er. När sedan era barn i framtiden frågar: ’Vad betyder de här stenarna?’ ⁷ ska ni svara: ’Vattnet i Jordan stannade upp, när Herrens förbundsark bars över. När den gick över Jordan, stannade vattnet upp.’ Stenarna ska vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.”

⁸ Israeliterna gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt – en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och lade ner dem där.

⁹ Josua reste tolv stenar mitt i Jordan, just på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag. ¹⁰ Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills hela folket hade gjort allt det som Herren hade befallt Josua, allt enligt den order Josua fått från Mose. Folket skyndade sig över floden ¹¹ och så fort alla hunnit över, bar prästerna upp Herrens ark från floden och ställde sig framför folket.

¹² Rubens, Gads och halva Manasses stam gick före folket rustade till strid så som Mose hade befallt dem. ¹³ Det var cirka 40 000 krigsutrustade män som tågade fram inför Herren över slätterna mot Jeriko.

¹⁴ Den dagen upphöjde Herren Josua inför hela Israels folk. Nu respekterade de honom lika högt som Mose och det fortsatte de med under hela hans liv.

¹⁵ Herren sa till Josua ¹⁶ att säga till prästerna som bar arken med förbundstecknet: ”Kom upp ur Jordan!”

¹⁷ Josua gav ordern att prästerna skulle stiga upp ur Jordan ¹⁸ och så snart de som bar Herrens förbundsark kommit upp på stranden, började vattnet forsa fram igen och det steg tills det nådde sin tidigare höga nivå. ¹⁹ Det var den tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko ²⁰ och där reste Josua upp de tolv stenar man tagit från Jordan till ett monument.

²¹ Josua sa till israeliterna: ”I framtiden när era barn frågar sina fäder vad dessa stenar betyder, ²² då ska ni berätta för dem att israeliterna gick över floden Jordan på torr mark. ²³ Herren, er Gud, lät floden torka upp tills ni hade kommit över på samma sätt som han gjorde vid Sävhavet som han torrlade tills vi gått över. ²⁴ Detta gjorde han för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är mäktig och för att de alltid ska frukta Herren, er Gud.”

¹³ Därför tackar vi ständigt Gud för att ni tog emot Guds budskap som vi förkunnade, inte som mänskliga ord utan som ett budskap från Gud, vilket det ju verkligen är, och som verkar i er som tror. ¹⁴ Ni har ju, syskon, följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era egna landsmän som de från judarna. ¹⁵ De dödade Herren Jesus, liksom de dödade profeterna. De förföljer oss också oss. De frågar inte efter Guds vilja utan är fiender till alla människor, ¹⁶ eftersom de försöker hindra oss från att tala till andra folk så att de kan bli räddade. Så blir deras synders mått rågat, och de ska till slut nås av Guds vrede.

Paulus längtar efter att få träffa församlingen

¹⁷ Syskon, vi har nu under en tid varit skilda från er, fysiskt, inte i hjärtats avseende, och vi har därför längtat efter er och gjort allt för att kunna träffa er igen. ¹⁸ Vi har försökt resa till er, och jag, Paulus, har försökt mer än en gång, men Satan har hindrat oss. ¹⁹ Ni är ju vårt hopp och vår glädje, den segerkrans vi med stolthet kan visa upp då vår Herre Jesus kommer tillbaka. ²⁰ Ja, ni är vår ära och vår glädje.