Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁷ ”Idag ska jag börja upphöja dig”, sa Herren till Josua. ”Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose. ⁸ Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet när de kommer till Jordan.”

⁹ Sedan talade Josua till israeliterna: ”Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt! ¹⁰ Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen kommer att driva undan kanaanéerna, hettiterna, hivéerna, perisséerna, girgashéerna, amoréerna och jevuséerna för er. ¹¹ Herren, hela jordens härskare, ska låta sin förbundsark leda er över floden.

¹² Välj nu ut tolv män, en från varje stam. ¹³ När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark nuddar vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna. Det ska stanna upp och stå som en mur.”

¹⁴ Folket bröt upp från sitt läger för att gå över Jordanfloden och följde prästerna som bar förbundsarken. ¹⁵ Det var skördetid och floden svämmade över sina bräddar som alltid. Men just när prästerna som bar arken skulle stiga ner i Jordan, ¹⁶ stannade vattnet upp och reste sig som en mur långt borta vid Adam, en stad som låg nära Saretan. Nedströms däremot mot Aravasjön, Döda havet, rann allt vattnet undan. Folket gick då över floden mitt emot Jeriko ¹⁷ och prästerna som bar Herrens förbundsark stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.

Femte boken

(107—150)

Tacksamhet och lovprisning till Herren

⁹ Ni kommer säkert ihåg, syskon, hur vi arbetade och slet. Dag och natt arbetade vi, för att inte behöva vara någon börda för någon av er medan vi förkunnade Guds evangelium för er.

¹⁰ Både ni och Gud kan intyga hur heligt, rättfärdigt och oklanderligt vi uppförde oss hos er troende. ¹¹ Ni vet också att vi förmanade och uppmuntrade var och en av er personligen, som en far sina barn. ¹² Vi vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som kallar er till sitt rike och sin härlighet.

¹³ Därför tackar vi ständigt Gud för att ni tog emot Guds budskap som vi förkunnade, inte som mänskliga ord utan som ett budskap från Gud, vilket det ju verkligen är, och som verkar i er som tror.

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Mark 12:38-39; Luk 11:43-46; 20:45-46)

23 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar och sa: ² ”Dessa skriftlärda och fariseer sitter på Moses stol. ³ Därför ska ni lyda och följa vad de säger, men följ inte deras exempel, för de talar gärna, men handlar inte efter sina egna ord. ⁴ De binder ihop tunga bördor som de lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att flytta dem.

⁵ Allt de gör, gör de för att synas. De går omkring med breda böneremmar^[a] på armarna och sätter långa tofsar^[b] på sina mantlar. ⁶ De älskar att sitta vid honnörsborden under festerna, och i synagogorna tar de plats på främsta raden. ⁷ De vill gärna bli hälsade med respekt på torgen och kallas ’rabbi^[c]’ av alla människor.

⁸ Men låt aldrig någon kalla er ’rabbi’, för bara en är er läromästare, och ni är alla syskon. ⁹ Kalla inte heller någon här på jorden ’fader’, för bara en är er Fader, han som är i himlen. ¹⁰ Och låt ingen kalla er ’lärare’, för bara en är er lärare, Kristus. ¹¹ Den som vill bli stor bland er måste bli de andras tjänare. ¹² Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.