Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Femte boken

(107—150)

Tacksamhet och lovprisning till Herren

Intåget i löfteslandet

(1:1—5:12)

Guds uppdrag till Josua

1 När Herrens tjänare Mose var död, talade Herren till Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare: ² ”Min tjänare Mose är död. Gå nu med hela detta folk över floden Jordan in i det land jag vill ge åt dem, israeliterna. ³ Jag ska ge er, precis som jag lovade Mose, varje plats där ni sätter er fot, ⁴ från öknen till Libanon och från den stora floden Eufrat, hettiternas^[a] hela landområde, till Medelhavet i väster. ⁵ Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig på samma sätt som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig.

⁶ Var stark och modig, för du kommer att leda detta folk i erövringen av det land som jag med ed lovade deras förfäder. ⁷ Du ska vara stark och modig! Följ noga hela den lag som min tjänare Mose gav dig utan att vika av åt något håll, så kommer du att lyckas med allt du företar dig. ⁸ Tala ständigt om denna lagbok, och tänk själv på den både dag och natt, så att du noga följer allt som står skrivet i den. Det är bara då som du kommer att lyckas och ha framgång. ⁹ Jag har ju befallt dig att vara stark och modig. Bli aldrig rädd eller förskräckt! Herren, din Gud, ska vara med dig vart du än går.”

¹⁰ Då gav Josua folkets ledare följande instruktioner: ¹¹ ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning proviant! Om tre dagar ska ni gå över floden och inta det land som Herren, er Gud, vill ge er att bo i.”

Judarna och Moses lag

¹⁷ Du som kallar dig jude litar på lagen och är stolt över din Gud, ¹⁸ känner hans vilja och kan bedöma det väsentliga, eftersom lagen ger dig vägledning. ¹⁹ Du anser dig kunna leda de blinda och vara ett ljus för dem som lever i mörker, ²⁰ vägleda de oförståndiga och undervisa de omogna, för du har både kunskap och sanning i lagens gestalt. ²¹ Du undervisar andra men inte dig själv. Du säger till andra att de inte ska stjäla, men är själv en tjuv. ²² Du säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är själv otrogen. Du avskyr avgudar, men plundrar avgudatempel.

²³ Du är stolt över lagen men drar skam över Gud genom att bryta den. ²⁴ Det står ju skrivet: ”Andra folk hånar Guds namn på grund av er.”^[a]

²⁵ Omskärelsen^[b] gör bara nytta om du lyder lagen. Men om du inte gör det, då är du som en oomskuren. ²⁶ Om någon oomskuren lyder lagens bud, ska han inte betraktas som omskuren? ²⁷ Han som fysiskt inte är omskuren men ändå följer lagen kommer att döma dig, som har både skriften och omskärelsen men bryter mot lagen.

²⁸ Jude är man nämligen inte bara till det yttre, och inte heller är omskärelsen bara det yttre och fysiska. ²⁹ Nej, jude är man i sitt inre, och den verkliga omskärelsen är det som sker i det inre, i hjärtat, genom Anden, inte bokstavligt. Den människan blir ärad av Gud, inte av människor.