Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
13 Du skapade organen inne i min kropp,
du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
att jag är så underbart skapad!
Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
när jag formades i det tysta,
när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
innan någon av dem började.[a]
17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
är jag fortfarande hos dig.
3 Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir, dvs. i landet Edom. 4 ”Säg så här till min herre, Esau”, sa Jakob. ”Så här hälsar din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med Laban tills nu, och 5 jag äger oxar, åsnor och får och har många tjänare och tjänarinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att jag hoppas att du kommer att vara välvilligt inställd mot oss.”
6 Budbärarna återvände med nyheten att Esau redan var på väg för att möta Jakob tillsammans med fyrahundra man. 7 Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper. 8 ”Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly”, tänkte han.
9 Sedan bad Jakob: ”Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig, 10 jag är ovärdig all den nåd och trofasthet som du har visat mig, din tjänare. När jag gick över Jordan ägde jag ju inget annat än min vandringsstav, och nu har jag dessa två läger. 11 Rädda mig nu från min bror Esaus hand! Jag är rädd att han kommer för att slå ihjäl mig och mödrarna och barnen. 12 Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, så många att man inte kan räkna dem.”
13 Jakob stannade där han var under natten och valde av sin egendom ut en gåva åt sin bror Esau: 14 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 15 30 kameler med deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsneston och 10 åsnehingstar.
16 Han lämnade dem till sina tjänare, var hjord för sig, och sa till dem att gå före honom och hålla avstånd mellan varje hjord. 17 Sedan instruerade han tjänaren som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: ’Vems tjänare är du? Vart är du på väg? Vems djur är dessa?’ 18 så ska du svara: ’De tillhör din tjänare Jakob och är en gåva till hans herre Esau. Han kommer själv strax efter oss!’ ”
19 Jakob gav samma instruktion till den andra och tredje tjänaren, och sedan till alla de andra som drev hjordarna. Alla skulle säga samma sak till Esau när de mötte honom. 20 De skulle också säga: ”Din tjänare Jakob kommer strax efter oss”. Han ville nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte. ”Kanske kommer han då att vara vänlig mot mig”, tänkte Jakob. 21 Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.
12 Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.”
13 Jag hörde en röst från himlen som sa: ”Skriv: lyckliga är de döda som från och med nu dör i Herren.” ”Ja”, säger Anden, ”de ska få vila från sitt arbete, för deras gärningar följer dem.”
Skördetid på jorden
14 Sedan fick jag se ett vitt moln, och på det satt någon som liknade en Människoson[a]. Han hade en krans av guld på sitt huvud och en vass lie i sin hand.
15 En ängel kom nu ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: ”Det är dags att skörda! Låt din lie svepa över jorden, för skörden är mogen.” 16 Han som satt på molnet svepte då med sin lie över jorden, och skörden på jorden samlades in. 17 Ännu en ängel kom ut från templet i himlen, och han hade också en vass lie.
18 Sedan kom en ängel ut från altaret, och han hade makt över elden. Han ropade med hög röst till ängeln som hade den vassa lien: ”Ta din lie och skär av druvklasarna från jordens vinstock, för vindruvorna är mogna.” 19 Då svepte ängeln med sin lie över jorden och skar av druvklasarna och kastade druvorna i Guds vredes stora vinpress. 20 Druvorna trampades sedan i vinpressen utanför staden.[b] Blod flöt därifrån så att den skulle nå upp till betslet på en häst, bort mot en 1 600 stadier[c] lång sträcka.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.