Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Den helige Ande utgjuts på pingstdagen

2 När pingstdagen^[a] hade kommit var de alla samlade. ² Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ³ Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ⁴ Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

⁵ Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶ Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷ Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? ⁸ Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹ Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,^{[b] 10} i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, ¹¹ vi som är judar eller proselyter,^[c] kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." ¹² De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" ¹³ Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."

Petrus pingstpredikan

¹⁴ Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. ¹⁵ Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. ¹⁶ Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

²⁴ Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. ²⁵ Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

²⁶ Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. ²⁷ Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret." ²⁸ Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!" ²⁹ Men Mose sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!" ³⁰ Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

³ Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren"^[a] annat än i kraft av den helige Ande.

⁴ Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. ⁵ Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. ⁶ Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. ⁷ Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. ⁸ Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. ⁹ En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, ¹⁰ en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. ¹¹ Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.

¹² Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. ¹³ I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Den helige Ande utgjuts på pingstdagen

2 När pingstdagen^[a] hade kommit var de alla samlade. ² Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ³ Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ⁴ Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

⁵ Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶ Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷ Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? ⁸ Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹ Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,^{[b] 10} i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, ¹¹ vi som är judar eller proselyter,^[c] kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." ¹² De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" ¹³ Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."

Petrus pingstpredikan

¹⁴ Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. ¹⁵ Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. ¹⁶ Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

Jesus hos sina lärjungar

¹⁹ På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. ²¹ Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." ²² Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

³⁷ På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! ³⁸ Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."^{[a] 39} Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.