Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
12 Saligt är det folk som har Herren till sin Gud,
det folk han utvalt till sin arvedel.
13 Från himlen skådar Herren ner,
han ser alla människors barn.
14 Från sin boning blickar han ner
på alla som bor på jorden,
15 han som formar alla deras hjärtan,
han som känner till alla deras verk.
16 En kung segrar inte genom sin stora här,
en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar,
med all sin styrka räddar de inte.
18 Se, Herrens ögon ser till dem som fruktar honom,
till dem som väntar på hans nåd.
19 Han räddar deras själ från döden
och håller dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
på hans heliga namn förtröstar vi.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre,
ty vi sätter vårt hopp till dig.
16 På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. 17 Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. 18 Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt. 19 Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.
20 Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp. 21 Och Herren sade till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, ty då kommer många av dem att falla ner och dö. 22 Även prästerna, som får komma inför Herren, skall helga sig, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." 23 Mose svarade Herren: "Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det." 24 Då sade Herren till honom: "Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." 25 Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.
14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba![a] Fader!" 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln