Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Petrus tal

^34 (A) Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ^35 (B) utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ^36 (C) Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, ^37 (D) och ni känner till det som har hänt^[a] i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: ^38 (E) hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. ^39 (F) Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.

De hängde upp honom på trä och dödade honom, ⁴⁰ men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – ^41 (G) inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. ^42 (H) Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. ^43 (I) Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Det nya Jerusalem

Tacksamhet för Herrens hjälp

¹⁹ Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.

^20 (A) Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen^[a] av de insomnade. ^21 (B) Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. ²² Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. ^23 (C) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. ^24 (D) Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

^25 (E) Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ²⁶ Som den sista fienden berövas döden sin makt,

Petrus tal

^34 (A) Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ^35 (B) utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ^36 (C) Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, ^37 (D) och ni känner till det som har hänt^[a] i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: ^38 (E) hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. ^39 (F) Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.

De hängde upp honom på trä och dödade honom, ⁴⁰ men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – ^41 (G) inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. ^42 (H) Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. ^43 (I) Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Den tomma graven

20 ^(A) Tidigt den första veckodagen^[a], medan det ännu var mörkt, kom Maria Magdalena ut till graven och fick se att stenen var borta från graven. ² Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom!"

³ Då rusade Petrus och den andre lärjungen ut mot graven. ⁴ Båda sprang på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. ⁵ Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. ⁶ Strax efter honom kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg också linnebindlarna ligga där, ⁷ och duken som hade täckt huvudet. Den låg inte tillsammans med bindlarna utan hopvikt på ett ställe för sig.

⁸ Då gick även den andre lärjungen in, han som hade kommit fram till graven först, och han såg och trodde. ⁹ Tidigare hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter gick lärjungarna hem igen.

Jesus visar sig för Maria Magdalena

¹¹ Men Maria stod utanför graven och grät. När hon gråtande lutade sig in i graven, ¹² fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan. ¹³ De frågade henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."

¹⁴ När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ¹⁵ Jesus frågade henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom."

¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni!" – det betyder lärare. ^17 (B) Jesus sade till henne: "Rör mig inte^[b], för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus uppstår ur graven

24 ^(A) Den första veckodagen^[a] kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. ² Då fann de att stenen var bortrullad från graven. ³ De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

^4 (B) När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. ⁵ Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? ^6 (C) Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er^[b] medan han fortfarande var i Galileen: ^7 (D) Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen." ⁸ Då kom de ihåg hans ord.

⁹ Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, ¹¹ men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

¹² Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.