Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön om beskydd
28 (A) Av David.
Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum
mot mig!
Om du är tyst mot mig,
blir jag som de
som går ner i graven.
2 (B) Hör min bön om nåd
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste
i din helgedom.
3 (C) Släpa inte bort mig
med gudlösa och förbrytare,
med dem som talar vänligt
med sin nästa
men har ondska i sitt hjärta.
4 (D) Löna dem för deras handlingar,
för deras onda gärningar.
Löna dem för deras händers verk,
ge dem för det de har gjort,
5 (E) för de bryr sig inte om
Herrens gärningar,
hans händers verk.
Därför ska han riva ner dem
och inte bygga upp dem.
6 Lovad är Herren,
för han har hört mina böner
om nåd!
7 (F) Herren är min styrka
och min sköld.
På honom litar mitt hjärta,
jag får hjälp
och mitt hjärta jublar.
Honom vill jag tacka
med min sång.
De två herdarna
4 Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, 5 (A) eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, 6 (B) för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. 8 Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. 9 Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” 10 (C) Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren[a] som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.
12 (D) Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver[b]. 13 (E) Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. 16 (F) För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”
Halleluja
19 (A) Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:
"Halleluja![a]
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
2 (B) för hans domar
är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan
som fördärvade jorden
med sin otukt
och straffat henne
för sina tjänares blod."
3 (C) Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 (D) Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: "Amen. Halleluja!" 5 (E) Och från tronen kom en röst som sade:
"Prisa vår Gud,
alla hans tjänare,
ni som vördar honom,
både små och stora!"
6 (F) Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Halleluja!
Herren vår Gud den Allsmäktige
är nu kung.
7 (G) Låt oss glädjas och jubla
och ge honom äran,
för Lammets bröllop har kommit
och hans brud har gjort sig redo.
8 (H) Skinande rent linne
har hon fått att klä sig i."
Linnet är de heligas rättfärdighet[b].
9 (I) Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation