Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens välsignelse i hemmet
128 [a]En pilgrimssång.
Salig är var och en
som vördar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Du får njuta frukten
av dina händers verk.
Salig är du, det går dig väl!
3 Som en fruktsam vinstock
är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
runt ditt bord.
4 Ja, så välsignas den man
som vördar Herren.
Minnesstenar sätts upp
4 När hela folket hade kommit över Jordan sade Herren till Josua: 2 (A) ”Välj ut tolv män bland folket, en man från varje stam, 3 och befall dem och säg: Ta här ur Jordan tolv stenar från stället där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär med dem över och lägg ner dem på den plats där ni ska slå läger i natt.”
4 Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. 5 Och Josua sade till dem: ”Gå framför Herren er Guds ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er ska lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, 6 (B) så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? 7 (C) ska ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Så ska dessa stenar vara ett minnesmärke[a] för Israels barn till evig tid.”
8 Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog med dem till lägret och lade ner dem där. 9 Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag. 10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt som Herren hade befallt Josua att säga till folket var utfört, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.
11 När allt folket var färdiga och hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket[b]. 12 (D) Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem. 13 Omkring 40 000 män[c], rustade för strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker. 14 (E) Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de vördade honom så som de hade vördat Mose så länge han levde.
15 Och Herren sade till Josua: 16 ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.” 17 Och Josua befallde prästerna: ”Kom upp ur Jordan.” 18 (F) När då prästerna som bar Herrens förbundsark kom upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.
19 Det var på tionde dagen i första månaden[d] som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal[e] på gränsen till östra Jerikoområdet. 20 De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. 21 Han sade till Israels barn: ”När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? 22 ska ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan. 23 (G) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över. 24 Det gjorde han för att alla folk på jorden ska veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid ska frukta Herren er Gud.”
13 (A) Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 (B) Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna[a], 15 (C) som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 (D) när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.[b] Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
Längtan att besöka tessalonikerna
17 (E) Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.[c] 19 (F) Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation