Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
10 (A) Hos dig får ingen annan gud finnas,
du ska inte tillbe
en främmande gud.
11 Jag är Herren din Gud
som har fört dig upp
ur Egyptens land.
Öppna din mun helt
så ska jag fylla den!
12 Men mitt folk
ville inte höra min röst,
Israel lydde mig inte.
13 (B) Då lät jag dem gå
i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra
efter sina egna planer.
14 (C) Om mitt folk bara ville höra mig,
om Israel ville vandra
på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva
deras fiender
och vända min hand
mot deras motståndare.
16 De som hatar Herren
skulle krypa för honom,
och deras öde skulle vara för evigt.
Juda förbundsbrott
11 Detta ord talade Herren till Jeremia. Han sade: 2 ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 (A) Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord 4 (B) som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 5 (C) Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, Herre.”
6 Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. 7 (D) För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 (E) Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt[a] i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.”
9 Herren sade till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 (F) De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder.
11 (G) Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem. 12 (H) Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa ska inte kunna rädda dem undan olyckan. 13 (I) För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator[b] som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud – altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 (J) Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade i mitt hus att göra, när hon gör så många skamliga saker? Kan heligt offerkött avvärja din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 Ett grönskande vackert olivträd med härliga frukter, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på trädet så att grenarna förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av det onda som Israels och Juda hus har gjort för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal.”
Att lida för Kristi skull
8 (A) Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. 9 (B) Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse. 10 (C) För:
Den som älskar livet
och vill se goda dagar
ska vakta sin tunga
från det som är ont
och sina läppar
från att tala svek.
11 (D) Han ska undvika det onda
och göra det goda,
söka friden och följa den.
12 (E) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron
till deras bön.
Men Herrens ansikte är emot
dem som gör det onda.[a]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation