Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Varför, Gud, har du förkastat oss
        för alltid?
    Varför ryker din vrede
        mot fåren i din hjord?
² Tänk på din församling
        som du vann i forna tider,
    din arvedels stam
        som du återlöste.
    Tänk på Sions berg
        där du tog din boning.

³ Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
    Allt i helgedomen
        har fienden förstört.
^4 (B) Dina motståndare skränade
        på platsen där du möter oss,
    de satte upp sina fälttecken
        som tecken.
⁵ Det var som när yxor höjs
    i en tät skog,
^6 (C) alla ornament slog de sönder
    med yxa och hacka.
^7 (D) De satte eld på din helgedom
    och vanhelgade ditt namns boning
        ända till grunden.
⁸ De sade i sina hjärtan:
        "Vi ska kuva dem fullständigt!"
    Alla Guds mötesplatser
        brände de ner i landet.
^9 (E) Vi ser inte våra tecken,
        ingen profet finns kvar
    och ingen av oss vet
        hur länge det varar.

¹⁰ Hur länge, Gud,
    ska fienden få håna
        och ständigt förakta ditt namn?
¹¹ Varför håller du tillbaka din hand,
        din högra hand?
    Dra fram den ur din famn
        och förgör dem!

^12 (F) Gud, min kung sedan urminnes tid,
    du som skapar frälsning på jorden!
^13 (G) Du delade havet med din makt,
    du krossade drakarnas huvuden
        på vattnet,
^14 (H) du knäckte Leviatans huvuden
    och gav honom till mat
        åt öknens skaror.
^15 (I) Du lät källa och bäck bryta fram,
    du lät starka strömmar torka ut.
^16 (J) Din är dagen, din är också natten,
    du har skapat ljuset^[a] och solen.
¹⁷ Du har fastställt jordens alla gränser.
    Sommar och vinter är skapade
        av dig.

¹⁸ Tänk på hur fienden hånar, Herre,
    hur ett dåraktigt folk
        föraktar ditt namn!
¹⁹ Ge inte din turturduvas själ
        åt vilddjuren,
    glöm inte dina förtrycktas liv
        för alltid!
²⁰ Tänk på förbundet,
    för landets mörka vrår
        är fulla av våldets nästen.
²¹ Låt inte den kuvade
        vända skamsen tillbaka,
    låt den förtryckte och fattige
        få prisa ditt namn.

^22 (K) Res dig, Gud, och för din talan!
    Tänk på hur dåren hånar dig
        dagen lång.
²³ Glöm inte dina fienders rop,
    det skrän som ständigt stiger
        från dina motståndare.

    med sitt hårda, stora
        och starka svärd
    straffa Leviatan,
        den snabba ormen,
    Leviatan, den ringlande ormen,
        och han ska döda draken^[a] i havet.

^2 (B) Sjung på den dagen
    om den underbara vingården:
^3 (C) Jag, Herren, sköter om den,
        ständigt vattnar jag den.
    Både dag och natt vaktar jag den
        så att ingen ska skada den.
^4 (D) Jag hyser ingen vrede.
    Hade jag törne och tistel
        att strida emot,
    skulle jag gå lös på dem
        och bränna upp alltsammans.
⁵ Eller också söker man skydd hos mig
        för att sluta fred med mig.
    Ja, fred ska man sluta med mig.

^6 (E) I kommande dagar ska Jakob slå rot,
        Israel grönska och blomstra.
    De ska fylla hela världen
        med frukt.
⁷ Har han slagit Israel
    så som han slog
        dem som slog hans folk?
    Eller dräpte han Israel
        så som dess dråpare blev dräpta?
^8 (F) Nej, noggrant utmätt
    gick du till rätta med dem
        när de sändes bort.
    Han fördrev dem
        med sin hårda vind
            på östanstormens dag.
^9 (G) Men därför blir också
        Jakobs skuld försonad,
    och detta blir följden
        av att deras synd tas bort:
    Han krossar alla altarstenar
        som när kalksten smulas sönder.
    Asherapålar och solstoder^[b]
        ska inte mer resas.

¹⁰ Den befästa staden är öde,
    en folktom plats,
        övergiven som en öken.
    Kalvar betar där och lägger sig där,
        de biter av dess kvistar.
¹¹ När grenarna är torra
        bryter man av dem,
    och kvinnor kommer
        och gör upp eld med dem,
    för detta är ett folk
        utan förstånd.
    Därför har deras Skapare
        inget förbarmande med dem,
    han som har format dem
        visar dem ingen nåd.

¹² Det ska ske på den dagen
        att Herren klappar ut kornen,^[c]
    ända från den strida floden
        till Egyptens bäckravin^[d],
    och ni ska samlas in en och en,
        ni Israels barn.

^13 (H) Och det ska ske på den dagen
        att man blåser i en stor basun,
    och de som var försvunna^[e]
        i Assyriens land
    och fördrivna till Egyptens land
        ska då komma och tillbe Herren
            på det heliga berget i Jerusalem.