Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

³ Gud, du har förkastat oss
        och krossat oss,
    du har varit vred –
        upprätta oss igen!
⁴ Du lät landet bäva och rämna.
    Läk nu dess sprickor,
        för det vacklar.
^5 (B) Du lät ditt folk möta hårda ting,
    du gav oss vin så att vi raglar.
⁶ Men åt dem som vördar dig
        gav du ett baner
    att lyfta för sanningens skull^[b]. Sela

^7 (C) Fräls med din högra hand
        och svara oss^[c],
    så att dina älskade blir räddade.

⁸ Gud har talat i sin helgedom^[d]:
    "I triumf ska jag dela upp Sikem
        och mäta upp Suckots dal.^[e]
9 (D) Gilead är mitt, Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm
        och Juda min spira.
^10 (E) Moab är mitt tvättfat,
        på Edom kastar jag min sko^[f].
    Ropa av fröjd över mig, filisteer^[g]!"

¹¹ Vem för mig
        till den befästa staden,
    vem leder mig till Edom?
^12 (F) Är det inte du, Gud –
        du som har förkastat oss
    och inte drar ut
        med våra härar, Gud?
^13 (G) Ge oss hjälp mot fienden,
    människors hjälp är meningslös.
^14 (H) Med Gud ska vi göra storverk.
    Han ska trampa ner våra fiender.

    darrade man,
        han upphöjde sig själv i Israel.
    Men han drog skuld över sig
        genom Baal och dog.
^2 (B) Ändå fortsätter de att synda.
    De gjuter sig avgudabilder
        av sitt silver,
    avgudar efter sitt eget förstånd,
        alltsammans verk
            av hantverkare.
    Folk säger om dem:
        ”De offrar människor,
            de kysser kalvar^[a].”
^3 (C) Därför ska de bli som morgondis,
        som dagg som tidigt försvinner,
    som agnar som blåser bort
        från tröskplatsen
    och som rök från en skorsten.

^4 (D) Jag är Herren din Gud
        alltsedan du var i Egyptens land.
    Du ska inte veta av
        någon annan Gud än mig,
    och det finns ingen annan frälsare
        än jag.
^5 (E) Det var jag som vårdade dig i öknen,
    i den brännande torkans land.
^6 (F) Men ju bättre bete de fick,
        desto mättare blev de,
    och när de var mätta
        blev deras hjärtan högmodiga,
    och därför glömde de mig.

^7 (G) Då blev jag som ett lejon för dem,
    jag lurar som en leopard
        vid vägen.
^8 (H) Jag kommer över dem som en
        björnhona som mist sina ungar.
    Jag river upp deras bröstkorg
        och slukar dem där
            som en lejonhona.
    Markens vilddjur
        ska slita dem i stycken.
^9 (I) Det är ditt fördärv, Israel,
    att du är emot mig, din hjälp.

^10 (J) Var är din kung?
    Var är den som skulle rädda dig
        i alla dina städer?
    Och var är dina domare,
        du som sade:
    Ge mig en kung och furstar?
^11 (K) Jag gav dig en kung i min vrede,
    och i min vrede tar jag bort honom.
^12 (L) Efraims skuld är samlad
        som i en pung,
    och hans synd är i förvar.
^13 (M) Födslovärkar ska drabba honom,
        men han är en oförståndig son:
    han kommer inte fram
        ur moderlivet
            när tiden är inne.

¹⁴ Från dödsrikets våld
        ska jag friköpa dem,
    från döden
        ska jag återlösa dem.
    Du död, var är dina plågor?
        Du dödsrike, var är din udd^[b]?
    Ånger är fördold för mina ögon.
^15 (N) Bäst han frodas bland sina bröder
        ska det komma en östanvind,
    en Herrens vind
        som blåser upp från öknen.
    Då ska hans brunn torka ut
        och hans källa sina.
    Vinden ska röva bort
        alla dyrbarheter
            ur skattkammaren.