Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herren ska trösta sitt folk
8 Så säger Herren:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
9 Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’
De ska finna bete längs vägarna
och betesmark på alla kala höjder.
10 De ska inte hungra eller törsta.
Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg,
högt däruppe bygger jag vägar.
12 Se, de kommer långt bortifrån,
från norr och väster och Assuans land.”
13 Ropa av glädje, ni himlar,
och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.
14 Sion säger:
”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”
15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
och dina murar är alltid inför mig.
Den som litar på Herren är förnöjd
131 En vallfartssång. Av David.
Herre, jag är inte stolt och högfärdig.
Jag går inte in i stora ting,
sådant som jag inte begriper mig på.
2 Nej, jag har lugnat ner mig och är stilla,
som ett spädbarn,
som ett litet barn i sin mors famn.
3 Hoppas på Herren, Israel,
nu och för evigt.
Paulus och Apollos är tjänare åt Kristus
4 Man ska alltså se oss som tjänare åt Kristus, som förvaltare av Guds hemligheter. 2 Och det förutsätts av en förvaltare att han är trogen. 3 Men det har ingen betydelse för mig om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Jag dömer inte mig själv heller. 4 Mitt samvete är rent, men det innebär inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Döm därför ingenting förhastat, innan Herren kommer. Han ska dra fram allt i ljuset och visa varje hjärtas avsikter. Då ska var och en få sitt beröm från Gud.
24 Ingen kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon[a] samtidigt.
Om att oroa sig
25 Därför säger jag er: oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat och dryck eller kläder att ta på er. Nog är livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar! De varken sår eller skördar eller samlar i lador, men er Fader i himlen ger dem mat ändå. Är ni inte mycket mer värda än fåglarna? 27 Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma?
28 Och varför oroar ni er för kläder? Lägg märke till liljorna på ängen hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. 29 Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de. 30 Men om Gud nu ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Så lite tro ni har!
31 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta och dricka, eller för vad ni ska ta på er. 32 För sådant jagar all världens folk efter. Er Fader i himlen vet att ni behöver allt detta. 33 Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så får ni allt det övriga också.
34 Oroa er alltså inte för morgondagen, utan lös problemen den dag de dyker upp. En dags bekymmer räcker mer än väl.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.